998 Lördagstema - Kappa

Tove Olberg är det som varit värdinna för septembers lördagsteman. Det har inte alltid varit lätt att skriva om dessa, men hade man väl satt igång gick det ganska bra. Tack Tove för dina kluriga teman som satte bloggaren på hårt prov! De nya lördagstemana för oktober, som jag är upphov till, hittar man till höger i min blogg. Där står det också vilka de övriga lördagsbloggarna är.

Det sista ämnet för septembers lördagsteman var alltså KAPPA. Det passade alldeles utmärkt för mig eftersom jag införskaffade en ny vinterkappa i fredags. Bakgrunden var denna. Jag hade lagt ner lite mer tid än vanligt på självporträttet (som Gunilla Dahlgren talade om vid ett tillfälle när jag var och hörde henne) och bad Kent att ta ett foto av mig i min gamla täckkappa. (Jag tänkte redan då på lördagstemat).

Men när jag fick se fotot blev jag förvånad över att kappan, som jag tyckte var ganska snygg fortfarande, nu verkade så bylsig och oformlig. Jag hade funderat på att köpa en ny vinterkappa ett tag, men detta foto gjorde att jag bestämde mig på fläcken. (Kanske bidrog det också till beslutet att jag fått en avisering från DEA att det var 25% på alla NYA kappor för hösten).

Min gamla täckkappa ser verkligen inte särskilt  elegant ut på fotot som Kent tog. 

Då var det i alla fall dags att skaffa ny kappa efter tre år, tyckte jag. Den gamla täckkappan skulle komma bra till pass när jag skulle gå promenader här hemma. Hos DEA hittade jag omedelbart en kappa från Hettemarks som både Kent och jag gillade. Hälften ull och med ett foder som utlovade extra värme. (Jag hade den på mig under Kulturnatten i Norrköping, som jag ska berätta om senare, och höll på att svettas ihjäl...)

När jag kom hem bad jag Kent att ta ett foto av mig i nya kappan att ha till bloggen. Döm om min förvåning när det visade sig att kappan och jag såg lika stora och oformliga ut på denna bild som på bilden med täckkappan. Men då kom jag på att boven i dramat var att Kent hade sänkt kameran en halvmeter innan han tog kortet. (Han har envisats med att fotona blir bättre då.)

På det här foto ser jag mer normal ut. Kappan är fiskbensmönstrad som man ser om man klickar upp det. Den har också en kapuschong. 

Kent fick ta om korten med kameran i vanlig höjd och då blev jag något så när nöjd med fotot. (Riktigt nöjd är man ju aldrig.) Förmodligen hade jag inte köpt någon ny kappa om han hade haft kameran i samma läge på fotot med täckkappan och jag hade sparat en massa pengar. Men nu blir det nog inga fler vinterkappor i mitt liv eftersom det här är en Hettemarkskappa som väl ska hålla både formen och färgen i minst tio år till...

Uppdatering:
Jag har ändrat sista lördagstemat till Lampor/Lyktor. Jag har även länkat till Hettemarks som har många fler snygga kappor att visa. Min är en av dem så som den ser ut när man knäpper upp den till halsen.

997 Fototriss - Arkitektur

Veckans tema är arkitektur. Själv är jag väldigt intresserad av hus - även att måla av dem. Även till mindre hus har väl funnits en arkitekt - om än inte någon sådan som man kan hitta på Wikipedia. Jag väljer att lägga in några av mina egna målningar av arkitektoniska skapelser. Alla husen är från Söderköping. Andra som har tolkat ämnet hittar man här på Fototriss hemsida.

De här gamla husen hittar man på Munkebrogatan i Söderköping. Det var här Madicken delvis spelades in på gården till huset längst till höger.

Det här är ett mycket dramatiskt hus - villa Serla - eftersom en gammal dam blev mördad där för ett tiotal år sen. Det var Bloggblads svärfars morfar som byggde huset, som jag tycker är så helt unikt! Det ligger mitt emot Stinsen, som inrymmer både biblioteket och turistbyrån i Söderköping.

Det här målningen av huset från 1780-talet beställdes av en god vän till mig som ville ge sonen en tavla av hans hus i födelsedagspresent. Också från Munkebrogatan i Söderköping. 

996 Lunchträff i Drothems församlingshem

Så var det dags för den första riktiga uppsjungningen för hösten med min nya kör - Sankt Ragnhildskören i Söderköping. Jag har ju tidigare ackompanjerat den här kören många gånger när den leddes av min vän Maj-Gret, som tyvärr är sjuk och har fått säga ifrån sig kören.

Här är vårt (intern)program för lunchträffen. (Bilderna går att klicka större.)

Efter att vi sjungit några sånger på SPF:s första månadsmöte och jag där puffade för kören, har jag fått fyra nya sångstarka medlemmar och en femte kommer och "testar" nästa gång. Jätteroligt! Den här gången blev bli bjudna på lunchen och efter kaffet och kakan sjöng vi alla våra sånger varvat med allsång.

Alla körmedlemmarna utom fyra, som av olika skäl inte kunde vara med här idag, vid repetitionen före framträdandet i Drothems församlingshem. Som synes är alla vid gott mod. (Bilderna går att klicka större.)

Här sjunger lunchgästerna med i allsången.

Årstiderna, en kanon på den gamla melodin Allting på jordens rund måste förgås men med ny text av Maj-Gret, blev väldigt lyckad och klingade fint som allsång. God hjälp hade jag av körmedlemmarna som dirigerade publiken. Här är texten om det är någon som vill ta upp den i sin kör. Den går ju att sjunga året om...

Kanon – Årstiderna  text av Maj-Gret Nilsson

1. Sommaren är så skön, men alltför kort

Fägringen vissnar bort, fägringen vissnar bort

fägringen vissnar bort, sommar´n går fort.

2. Hösten är fin och klar, ljuvliga dar.

allting vi skördat har, allting vi skördat har

allting vi skördat har, härligt det var.

3. Vintern är kall och svår, tungt mörkret rår.

Då kommer juletid, då kommer juletid

då kommer juletid  med ljus och frid.

4. En tid nu återstår utav vårt år.

Blommor i ljuva fång, fåglarnas glada sång,

hör vi nu dagen lång, nu är det vår.

Jag tyckte själv det gick väldigt bra - kören sjunger rent och fint och än så länge sjunger vi det mesta enstämmigt. Men jag har gott hopp om att få till en andrastämma så småningom. Den första sången, Om du börjar att gnola en visa, sjöng vi med den gamla överstämman, den som jag lärde mig i skolan. Videoklippet visar hur det lät när vi sjöng kanon tillsammans med lunchgästerna. Kent filmade.



Som avslutning sjöng vi bland annat "Kom nära mig" - en sång som jag hörde i Skällviks kyrka för många år sen framförd av några från "Small Town Singers" - gruppen från Söderköping som var riksbekant på 70- och 80-talen. Den har varit en av mina favoriter sen dess. Kören sjöng den så vackert att jag fick tårar i ögonen. Hör själva!

995 Veckans Casimir - Malaguena

Förra veckan var det fröken Hanna som Casimir ritade av. Den här veckan spelar han Malaguena på gitarr. Det låter fint, tycker jag men det ligger mycket arbete bakom. Mirren övar en halvtimme med honom varje dag och dessutom har han tre privatlektioner i veckan på sin skola Lilla Akademien för en skicklig gitarrist. Sen behövs det väl lite fallenhet och musikalitet också förstås...

994 Om Albert Engström och Harry Persson. Från BVT 39 1927

Det var i den här numret av BVT jag hittade Albert Engströms originella boxningssreferat av boxningsmatchen mellan Harry Persson och Bud Gorman 1927. Omslag av V. Krogh-Ludvigsen. (Bilderna går att klicka större.)

Om Albert Engström visste jag att han varit elev vid Norrköpings Högre Allmänna Läroverk (nuvarande De Geergymnasiet) och så småningom sekreterare där i den litterära elevföreningen Fosterländska Förbundet.

Jag visste också att han var en duktig tecknare och komiker, hans Kolingen är det ju inte många som kan ha missat. Här hittade jag till en bloggare som har samlat en del av Engströms skämt om denna figur i sin blogg.  Även nej-sidans affisch till folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige 1922, Kräftor kräva dessa drycker, har jag sett många gånger. Men jag visste inte att han blev professor på Konstakademien i teckning och att han blev filosofie hedersdoktor tillsammans med Bruno Liljefors i Uppsala 1927.

Den berömda affischen för nej-sidan vid folkomröstningen för rusdrycksförbudet 1922 av Albert Engström. Från Wikipedia.

Det läste jag häromdagen i Bonniers Veckotidning nummer 39 från den 25 september 1927. Här finns nämligen en artikel att läsa från boxningsmatchen mellan Harry Persson och amerikanen Bud Gorman skriven av Albert Engström.

Första delen av referatet om boxningsmatchen mellan Harry Persson och Bud Gorman 1927.

Första delen av artikeln handlar om Engströms tankar kring doktorspromotionen i Uppsala, han är fortfarande tagen av denna. Den måste ha inträffat samma dag! Efter diverse tankar om den högtidliga händelsen erinrar han sig plötsligt på plats vid boxningsringen att han lovat Kaj Bonnier att skriva ett referat av matchen mellan de två boxarna.

Återstående delen av referatet.

Det blev en artikel med många utvikningar om boxning i allmänhet och även om hans egen inställning till boxning. Referatet av matchen är minst sagt originellt. Här kommer det, hoppas att bilderna går att klicka större så det går att läsa, för det var verkligen en upplevelse.

Många celebriteter var närvarande vid boxningsmatchen. Här ser man bland andra Prins Carl och prins Wilhelm, fru Axel-Wennergren och Albert Engström själv tillsammans med advokaten Hugo Lindberg.

Den som är intresserad av att läsa mer om Albert Engström kan titta in här.

993 Fototriss - VÄGAR

Den här gången är det Veiken som håller i taktpinnen för Fototriss. Här kommer mina bilder som ska illustrera rubriken VÄGAR. Bilderna tog jag på lördagseftermiddagen när jag gick en promenad i vår lilla by Mogata i det underbara septembervädret.

Landsvägen ligger ganska öde så här på lördagseftermiddagen. Ett fåtal bilar 

 per minut. En fin gångväg och cykelbana har Ulla, som är politiker och granne, efter mycket tjat i kommunstyrelsen fixat  för ett par år sen. Det är många skolbarn som går den här vägen hem efter skolan. (Bilderna går att klicka större.)

När jag gått ett par hundra meter på gångbanan viker jag av och går den här lilla stigen ner till villaområdet där vi bor. Till höger en dignande spaljé av mogna druvor.

Favoritlönnen som jag älskar att fotografera under alla årstider. Nu börjar bladen så sakteliga att bli gula och falla av. Den här vägen brukar jag promenera fram och tillbaka ett par kilometer - åtminstone varannan dag...

992 Lördagstema - KNAS

Tove Olberg har verkligen satt oss på prov med sina rubriker på lördagstemat för september.
Övriga lördagsbloggare som behandlar detta lite udda ämne kan man hitta i marginalen till höger i bloggen.

Jag är helt införstådd med man tycker att någon är "knasig" när hen gör något dumt eller är allmänt otrevlig. Men att "knas" skulle vara ett substantiv med synonymer som "mankemang" och "galenskap" hade jag ingen aning om. Inte heller att det var ett oböjligt adjektiv. Man kan alltså säga "han var en knas gubbe"...

När jag såg ordet KNAS tänkte jag dock omedelbart på Tre Knas och deras melodi Det ringer, det ringer, skynda dig och svara. Det var en melodi som gjorde stor succé i början på 50-talet och blev mer eller mindre en  landsplåga.



Det var genom den jag lärde mig sången "I natt jag drömde...". På frågan "Säg, vem kan det vara?" (som ringer) svarade någon av de tre gubbarna t.ex. "INA" och genast sjöng man "I natt jag drömde" etc.etc. Jag undrar om det inte var Povel Ramel som hade skrivit den svenska texten. Kanske någon av bloggvännerna som vet.

Tre Knas var en komiker- och sånggrupp som bestod av Nils Ohlson, Gunnar "Knas" Lindkvist och Carl-Gustaf Lindstedt. De uppträdde på Casinorevyn tillsammans med Gösta Bernhard och Stig Bergendorff mellan åren 1946-1961.

Tre Knas - bilden från nätet.

991 Veckans Casimir - Fröken Hanna

Mitt äldsta av de yngsta barnbarnen, Casimir, fyllde sju år i somras och har just börjat skolan på Lilla Akademin  i Stockholm. Där står bland annat musik, körsång och dans på schemat såväl som alla de andra ämnena som finns i vanliga skolor. Casimir har dessutom tre privatlektioner i veckan för en gitarrfröken. Det gör att han, förutom att läsa de vanliga läxorna, också måste öva gitarr varje dag hemma.

På de här tre veckorna har han lärt sig läsa ganska bra, vilket naturligtvis också är mycket glädjande. Som vanligt älskar han att rita och har fått många lovord från sin älskade fröken Hanna, som han har  porträtterat här.

Så här skriver han om bilden: "Hanna har brunt hår och lite, lite brun hud, så det ritar jag. Hon har inte röda skor, men röda skor är vackra så det ritar jag i alla fall."


 

Casimirs fröken Hanna med röda skor.

990 Nytt från Bonniers Veckotidning

Här kommer lite nyheter från Bonniers Veckotidning nr 35 1924. Här kan man bland annat läsa om Schillers hemliv, om Vårt dagliga onda - Sjösjukan och om Den bråkiga flickan och den stillsamma, en novell av A.S.M Hutchinson och ett kåseri av Hasse Z. En stor konstpristävlan börjar också i och med detta nummer.

Omslagsbilden är av konstnären A. Ohlson. Har inte hittat någon sådan på Wikipedia utom möjligen den här konstnären även om han inte stavar sitt namn på samma sätt. (Bilderna går att klicka större.)

Omslagets baksida upptar nästan alltid en stor och påkostad bilannons i färg. Vid den här tiden enbart amerikanska bilar.

August Brunius skriver en lång artikel om Karikatyr och Vrångbild. Det är en mycket omfattande och populärvetenskaplig artikel med många långa, svåra ord och meningar. Han menar i stort sett att det inte räcker med att "den unge genomsnittstecknaren" inte kan göra en bra karikatyr om han inte VET något om den han karikerar. "Utan en själ blir det ingen verklig karikatyr." Här kommer några exempel:

Två duktiga tecknare enligt August Brunius. Herman Bang var en dansk författare och Le Fauconnier en fransk konstnär som levde samtidigt med Matisse.

Så här skriver August Brunius om Max Beerbohm: "En man som Max Beerbohm går samma väg (som Daumier) och, tror jag, rakt fram till odödligheten." 

Aktuella ansikten är en stående sida i Bonniers Veckotidning. Här kan bland annat se Randolph Hearst "en av amerikas största tidningspampar" och Mrs. Henry Ford.

Ett litet leende skymtar fram hos skådespelerskan fru Tollie Zellman men intet sådant syns i "Pola Negris vackra ansikte." Det är mycket sällan skönheterna visar tänderna, kanske berodde det på att tandvården inte var lika utvecklad då som nu. Trånande blickar var populära.

När jag fick se den här bildsviten blev jag väldigt förvånad eftersom det INTE är Ivar Arosenius som ritat den utan konstnären C.O.Kylberg. Han ansåg kanske inte Kattresan, som utkom redan 1909 var värd all den uppmärksamhet och framgång som boken fått. Vad vet jag. Hur som helst är det här något av en parodi på Kattresan, som jag uppfattar det. Jag är mycket förtjust i Kylbergs målningar. 

Stina och Lina och Hönan, text och teckningar för de minsta av C.O. Kylberg.

Det behövdes stora kök om man skulle få plats med alla de här attiraljerna.

Det är klart man måste köpa Kruschen Salt (ingen ihopskrivning här inte) efter att ha läst den här annonsen!

989 Veckans fototriss - En del av mig

Veckans fototriss ska handla om En del av mig. (Vi fick ta med hela mig om vi hade lust.) Helena som har hittat på veckans tema tyckte att det kunde vara roligt att se personen bakom bloggen på bild. Här har jag valt tre bilder som jag tycker berättar lite om mig själv.

Trots att jag är pensionär sedan länge vikarierar jag fortfarande ganska mycket av och till som kantor. Här sitter jag vid flygeln i Sankt Laurentii vackra kyrka i Söderköping. 

Ett annat intresse som jag har är att måla i akryl. Här förevisar jag ett av mina studieresultat för mina målarkompisar i ateljén på Ölands folkhögskola, där jag var med på en kurs i landskapsmålning i juni. 

När jag kommer upp till Mälarhöjden och hälsar på de yngsta barnbarnen byter jag helt identitet och blir bara en mormor. Clarissa, mitt yngsta barnbarn fyllde tre år i somras. Här sover hon gott. Kortet tog Mirren i våras på Junibacken. 

988 Lördagstema - KUDDE

Septembers andra lördagstema har Tove Olberg också bestämt rubriken på - kort och gott KUDDE. Övriga lördagsbloggare hittar man till höger på bloggen.

Kuddar är något jag använder för att sova på, möjligtvis att lägga under rumpan om pianopallen är för låg. En enda prydnadskudde finns i huset därför att mina stora barns farmor, salig i åminnelse, har sytt den. Jag tänker på henne varje gång jag ser den.

Salig farmor Gertruds fina broderade kudde. Kanske någon av bloggvännerna vet vad sömnadssättet heter?

Däremot kan jag dela med mig av min barndomsvän Birgittas stora passion - antika kuddar. Än har jag aldrig träffat någon som samlat på dessa ting. Jag har inte räknat hur många hon har, men jag kan visa några foton från ett trevligt kafferep med modevisning som jag var bjuden på 2011 i februari. Här kan man läsa om detta.

Några av Gittans magnifika antika kuddar.

Några till antika kuddar.

Här ser man till vilken nytta en antik kudde kan vara...

987 Litet stadsquiz

Nu blir det bloggpaus för min del tills på lördag. Jag åker upp till Mälarhöjden några dagar och håller Mirren sällskap eftersom Mirrmaken ska ge sig iväg till Prag på torsdag. Under tiden kan mina bloggvänner fundera på lösningen till detta nya quiz. Som vanligt ser jag fram emot många kreativa och finurliga lösningar på problemet än den som jag har tänkt på. Ska bli spännande i alla fall. Min egen lösning på quizet kommer inte förrän på lördag och innan dess kommenterar jag inte heller.

Det gäller som vanligt att ta bort den av bilderna som inte hör dit och i så fall varför. Lycka till!  Bilderna går att klicka större. De har antingen Kent eller jag tagit.

             
Uppdatering: 
Jag hade ju själv tänkt mig att Marseille skulle bort, jag har själv varit där minst sex gånger. Kommer inte ihåg att jag såg någon SPÅRVAGN där, men det finns tydligen många sådana eftersom jag läste att man invigt en NY spårvagnslinje. Hade jag i stället frågat: "Vad har alla dessa städer gemensamt?" hade jag klarat mig.

Att det går spårvagn i Nice det vet jag, eftersom vi har åkt med dessa många gånger. På Helsingforsbilden kan man för övrigt se spårvagnskablarna! Jag ska vara lite mer noggrann nästa gång jag hittar på något quiz. Därför är alla lösningar den här gången helt rätt! Jag har fått många kloka och kreativa sådana - kul!

986 Lördagstema - Kartong

Nu har vi satt igång med vårt lördagstema igen efter att ha haft det vilande i sommar. Det är Tove som har hittat på ämnen i september. Vilka mer som bloggar och vilka teman i september som finns kvar att skriva om hittar man på bloggens högra sida.

Vad vore livet utan kartong, både som material eller lådor. Det här plakatet hämtade vi hos plakatmakaren som gjorde en fin förstoring av dottern när hon skulle ta studenten. Texten har jag själv skrivit. Jag har haft plakatet stående bakom mitt kombinerade data- och skrivbord sen dess. Kul att ta fram den igen!

Tänk att det snart var tjugo år sen Mirren tog studenten! (Bilderna går att klicka större.)

Jag använder mycket kartong i mitt jobb - jag klistrar upp mina noter (arbetskopior!) på hobbykartong, som Panduro kallar det för att inte noterna ska trilla ner från notstället när man spelar. Sätter ihop dem med maskeringstape ifall det är flera sidor.

Kartongbitar som medföljer skjortor eller herrpyjamasar sparar jag alltid och prövar färgerna

 på innan jag målar. Ett tillfälle när dessa kom till god användning kan man se nedan.

Tur att jag hade tagit med mig några skjortkartongbitar att ha som underlag när jag målade vid skrivbordet i mitt rum på Ölands folkhöskola. Annars hade det inte blivit någon affisch.

Den här IKEA-kartongen har tyvärr utgått ur sortimentet. Jag tyckte väldigt mycket om just den här och hade velat komplettera med ett par andra. Icke, sa Nicke. Nu fanns det bara en ganska intetsägande kartong med blommotiv som var i samma stil. 

IKEA:s trevliga kartong som tyvärr inte finns mer att köpa...

Kartongerna är lätthanterliga och jättebra att gömma kläder i. Det får plats massor! Just nu har jag gömt alla mina sommarkläder i en av dem. Men jag har ännu en likadan kartong med sommarkläder som jag inte ens packade upp i våras. Jag tror för varje år att jag ska krympa så att jag kan komma i kläderna som ligger där. Har jag inte gjort det till nästa sommar är det dags för återvinningen.

Den söta jeansklänningen har jag inte använt alls i sommar, inte heller de prickiga. Det har varit jeans och T-shirt för det mesta. Och till dessa den blommiga och vita tunikan (som syns till höger om prickarna) när jag spelat eller behövt klä mig lite snyggare.

985 Fototriss - Mönster

Prövar att vara med på Fototriss. Man lägger ut tre egna bilder på sin blogg som ansluter till temat. Den här veckan är det dessutom tävling. Kan ju vara kul att pröva, även om det är ett kommersiellt jippo med i spelet. Men när är det inte det?

Det var Veiken som tipsade mig. Så nu gör jag som det står i Fototrissbloggen. Jag ska länka till butiken på nätet, Coolstuff, och där på en pryl som jag gillar. Det var inte så svårt. Förstår inte hur jag klarat mig hittills utan en sådan...

Här kommer mina bilder på egenhändigt förfärdigade alster. Mönstrade målningar i akryl.

Nr. 1 Mönster i gult, brunt, orange, grönt och lite ljusblått. (Bilderna går att klicka större.)

Nr 2. Mönster i grönt, blått och lite orange.

Nr 3  Mönster i rosa, blått och lila.

Det här var mitt lilla bidrag till tävlingen i Fototriss.

984 Lingonsylt

Idag kan jag med högburet huvud sälla mig till de många bloggvänner som berättar om hur de tar tillvara på bär, svamp, frukt, grönsaker och annat som de plockar i skogen eller odlar i sina trädgårdar. Jag har nämligen gjort årets lingonsylt - det enda i den vägen som förekommer i mitt kök.

Fast jag har inte plockat lingonen själv, så det kanske inte räknas? Tio liter lingon i en fin trälåda för 240 kr i Norrköping. Rensade och klara att lägga i grytan. Som hittat! Trälådan kan jag kanske använda att så frön i till våren. Det brukar vanligtvis inte bli av förrän i slutet av maj, så varken persiljan eller dillen tar sig något vidare. Men nu när jag har en fin trälåda och fem säckar oupptagen jord liggande i trädgården så kanske jag kan komma igång i något så när god tid. 

Tur att Kent var borta hela dagen eftersom den första satsen kokade över och en hel del rann ut över spisen. Och jag som stod alldeles intill (fast med ryggen mot spisen) och fyllde i burkar med varmvatten för att de inte ska spricka när man häller i het sylt. Jag borde ha haft mina små hörapparater på mig eftersom jag inte ens hörde hur det måste ha fräst.

Eftersom det låg lingonsylt över hela spisen gick det ju inte att stänga av plattan heller. Den stängde av sig själv efter en stund när sylten hade brunnit upp. Det var ju också svårt att se på grund av all rökutveckling...

När jag äntligen hade fått bort all sylten vaktade jag noga de återstående koken sittande på en stol bredvid. Det blev inget mer överkok och jag fick mina syltburkar, som brukar räcka ett år. Smålänning som jag är både på fädernet och mödernet, är jag uppvuxen med lingonsylt till de flesta maträtter. Vi åt även lingonsylt med mjölk och knäckebrödsbitar som efterrätt en dag i veckan när jag var barn. På den tiden åt vi efterrätt efter varje middag!

Den lingonsylt som man köper i affären borde enligt min mening kallas för något annat. Inte ens den rårörda finner nåd i mina ögon. 

983 Bröllop på Cappella Ecumenica

Till de trevligaste uppgifterna för en kantor hör att spela på dop och bröllop. I lördags var det dags för Henrik och Charlotte att gifta sig ute på Cappella Ecumenica, det fina lilla kapellet ute på Västra Gärsholmen, en liten ö i Sankt Anna skärgård. Kapellet har en intressant historia som man kan läsa om när man klickar på länken.

Mamma Inger, i grön klänning, hälsar oss välkomna ombord. (Bilderna går att klicka större.)

Håkans föräldrar bor i Mogata och mamma Inger har sjungit i min kyrkokör. Systrarna - tvillingarna Linnéa och Maria - har jag haft som elever i Mogata skola och de var även med i min barnkör Pusselbitarna. Så det blev ett kärt återseende med familjen. Vädret var strålande och i Husbyvik steg vi ombord på båten som skulle föra oss ut till Cappella.

Resan tog en timme och under tiden bjöds vi på massor av goda snittar, vin och öl för dem som ville ha det, alkoholfritt för dem som ville ha det.

Den vackra bruden med toastmaster ombord på båten.

Brudparet på bryggan med sin lilla dotter i fin sjömansklänning innan vi går upp till kapellet på berget.

Det lilla kapellet fylldes helt av bröllopsgästerna och vigseln, med min bror som vigselförrättare, avlöpte utan mankemang. Mendelssohn in och Delsbo brudmarsch ut och den fina psalmen Måne och sol som avslutande psalm.

Vigselgudstjänsten är över och brudparet och bröllopsgästerna har samlats utanför kapellet i det underbart vackra vädret. Perfekt dag för bröllop på Cappella Ecumenica.

Efter gudstjänsten drog vi oss så småningom ner till bryggan där båten väntade. Ännu en överraskning vankades då ett bord med champagne var uppdukat på bryggan. Efter en stunds minglande steg vi åter ombord för hemfärd till Husbyvik. På båten serverades återigen allehanda drycker och snittar som inte gått åt på ditvägen.

Kapten på båten med assistent häller upp champagne i glasen till de väntande gästerna. Den rosa flaskan innehåller alkoholfri "champagne" som även barnen fick smaka. 

Bröllopsgästerna fortsatte vidare till Husby säteri där bröllopsmiddagen väntade. (Gå gärna in och titta på hemsidan - den är väldigt välgjord.) Själv åkte jag hem med bror och svägerska till Mogata där Kent och Mirrfamiljen hade kommit hem efter att ha varit hela dagen i Söderköping på Gästabudet. Så för min del blev det inga bilder därifrån i år utan en härlig skärgårdsutflykt att minnas i stället. 

Den här bilden av Cappella Ecumenica, som Kent tog, blev omslagsbild till  Kyrkklockan - vår församlingstidning i Söderköping Sankt Anna församling - sommaren 2012.

Uppdatering:

Brudgummen heter Henrik och inget annat.