2013 Marsnytt från Bonniers Veckotidning nr 13 1925

 

Omslagsbilden är gjord av Torsten Schonberg. (Bilderna går att klicks större.)

Även denna tidning firar 100 år den här dagen. Den utkom den 28 mars 1925. Av de många novellerna känns Hjalmar Bergman igen med Flickan i Frack.( Står som "novell" trots att det är en roman, konstigt nog och inte som följetong. Men det fortsätter i nästa nummer. 

"Det moderna Amerikas dramatiker Eugene O´Neill" får också en lång artikel. Som vanligt lite av varje annars av musik, teater och utställningar, porträtt av mammor med barn, mode och mat.

Helsidesporträttet är av ärkebiskopen Nathan Söderblom. Jag funderade på varför han var med och läste på Wikipedia att just detta år var det han som samlade till ett stort ekumeniskt möte i Stockholm, där alla kyrkliga samfund utom det romersk-katolska och pingströrelsen var med. Han valdes till ärkebiskop 1914 och fick Nobels fredspris 1930. Förutom allting annat som han var berömd för komponerade han också melodin till "I denna ljuva sommartid", den som är den vanligaste i Ess-dur.

Många frågor besvaras från läsekretsen både vad det gäller juridik och allmänt. Här nedan några exempel. De juridiska skiljer sig inte särskilt mycket från dagens, så dem lämnar jag därhän. De andra är intressantare.

Flera tättskrivna sidor ägnas åt japansk blomsterkult. Den har sina anor från 600-talet och fram till 1500-talet användes den endast för att pryda templen. Det är en lång och intressant artikel. Jag citerar:" Man kan nästan säga att de japanska blomsteranordningarna bakom sina vajande och konstskickligt böjda grenar dölja japanernas hela livsuppfattning och bärande livsidéer." Man fick dock inte ha med mer än 365 grenar - lika många som årets dagar. 

Japanska flickor vid sina fullbordade blomsterdekorationer.  

Bilder på den tidens kändisar, både hemma i Sverige och utomlands är alltid med. Här är det miss Elisabeth Churchill som vallar sina rasrena vinthundar. Damen till höger är ingen mindre än den belgiska drottningen Elisabeth av Bayern gift med kung Albert I. Hon var i Sverige 1926 för att träffa de svenska prinsessorna och se om någon av dessa var lämpliga för sonen Leopold. Prinsessan Astrid och kronprins Leopold gifter sig året därpå, 

Bilderna nedan är från KAK:s vintertävling - Skandinaviens största. Tävlingen går från Östersund till Stockholm i öppna bilar. Totalt 58 tävlande och sju timmar mellan den första och sista vagnen över startlinjen. Vädret var trots snöbyar och isgata inte särskilt besvärligt. Man kanske inte behöver ställa in bilen i garaget om vintern i fortsättningen, frågar sig reportern. Han  skriver vidare:" Vem vet? Om tio år kanske det anses som något rätt vardagligt att köra från Stockholm till Haparanda i februari."

Ordentligt påpälsade  passagerare som synes.

Det sista modet från Paris finns alltid med i tidningarna. Hatt var ett måste för en fin dam på den tiden och var så ända tills i mitten på 1950-talet. När min mamma hade damer på kafferep hade alla hattar på sig inomhus. Hattmodet för herrar varade väl lite längre. Tråkigt att modet försvann, numera är det bara prinsessor, drottningar och Christina Schollin som har hatt.

Som avlutning får jag fresta med några goda sallader från Bonniers Kokbok.

Vill man läsa mer om vad som hände i Sverige i mars för hundra år sen kan man titta här i mitt förra inlägg. MUSIKANTA: 2012 Marsnytt från Bonniers Veckotidning nr 11 1925

2012 Marsnytt från Bonniers Veckotidning nr 11 1925

 

Gudrun Thomsen skapade omslagsbilden. (Bilderna går att klicka större,)

Ännu en av mina BVT firar 100-årsjubileum idag, nämligen nummer 11 den 14 mars 1925. Omslagsbilden  är inspirerad av maskeradbalerna, som vi denna tid hölls varje år januari-mars. Denna tidning har ett helt uppslag med sådana dräkter. Undrar när maskeradbalstraditionen här i Sverige dog ut - kanske vid andra världskrigets början? 

Här är  innehållsförteckningen till detta nummer. Som synes är det många intressanta reportage och även noveller och en följetong av dåtidens berömda författare. Här kan jag ju som vanligt bara ta med en mycket liten del i mitt inlägg.

Till minne av Hjalmar Branting, som dog den 24 januari 1925, har tidningen en helsida med hans porträtt. Det är väldigt konstigt att ingenting skrivs om hans frånfälle, varken här eller på följande sidor.

 Han blev statsminister för tredje gången 1924-1925. 

Ett långt reportage om eskimåerna har  Gustaf Bolinder som författare. Han var en av dåtidens berömda forskningsresande och äventyrare och gjorde resor främst i Sydamerika, där han han skrev om  Sydamerikas indianstammar. Han gjorde även resor till Västafrika. 

Förutom sina forskningsresor skrev han äventyrsböcker för ungdomar. Däremot står det ingenting på Wikipedia om att han även besökte Grönland och eskimåerna - nutidens inuiter - som får ett helt uppslag i detta nummer.

Krogronden i detta nummer ägnas åt Den Gyldene Freden. en av världens äldsta kontinuerligt existerande restauranger på samma plats samt Stockholms äldsta bevarade stadskrog. Anders Zorn köpte stället 1919 och lät bygga om och rusta upp det. Han skänkte sedan restaurangen till Svenska Akademien som fortfarande äger den. Efter bilderna från Krogronden har jag klippt ihop verserna av Don Quixote så att de går att läsa. Helt underbara rim! Undrar om Karl Gerhard läste detta? Gösta Selling tecknade. 

Maskeradkostymer.

Några bilannonser i tidningen får avsluta inlägget.

Det var inte vem som helst som hade råd att köpa en bil 1925. Bilarna i annonsen här nedan kostar respektive 190.000 och 731.000 kronor i dagens penningvärde. 

2011 Musikminnen del 1

Det finns minnen som biter sig fast som varken är sorgliga, traumatiska eller så där superlyckliga som t.ex. när barnen föddes. Många minnen som jag fortfarande starkt upplever har samband musik. 

Mina allra första minnen av musik var att mamma och jag sjöng och spelade visor av både Felix Körling och Alice Tegner i stora inbundna böcker som var rikt illustrerade. 

Det mest intensiva från min tidiga barndom är när jag var med mamma och åt glass på Marcussons konditori i Norrköping. Där uppträdde en xylofonist som spelade Tomtarnas Vaktparad som jag kom att älska i många år framöver. Marschen är komponerad av Kurt Noack 1912. Det har jag också berättat om tidigare i ett inlägg från 2012. Här nedan är det BOA - Benny Anderssons orkester som spelar. 

En annan marsch som blev en favorit i  mitt nioåriga liv var Anchors Away. Efter att andra världskriget var slut var det musik från USA som blev populärast här hemma. Jag har minne av att jag hörde den spelas ute på gatan av en blåsorkester när man firade att kriget var slut. Sverige översköljdes även av jazzen som jag också älskade när jag blev lite äldre. Hemma fick jag inte spela jazz när pappa var hemma eftersom han tyckte den var moraliskt förkastlig. Mamma brydde sig inte som tur var. 

Jag började spela piano när jag var sju år och när jag var nio hade jag lärt mig så mycket att jag bland bland annat fick spela psalmer i skolan varje morgon. Jag tog också ut populära sånger på vår flygel.  En som var mycket spelad då i radion var I min lilla, lilla värld av blommor ur filmen Rännstensungar. I filmen sjöngs sången av Birgitta Hoppeler. 

Jag var oändligt lycklig när jag hade lyckats att ta ut alla harmonierna i visan. Det lustiga är att jag precis kommer ihåg var jag var just då och hur omgivningen såg ut. Det är ganska många olika harmonier som förekommer i "sticket" (en del av låten som kontrasterar mot övriga delar i låten innan refrängen återkommer). 

En annan melodi som blev en del av den repertoar som jag spelade upp för mina klasskamrater eller för vilka som ville lyssna, var också ett 40-tals örhänge. Tico Tico. Den spelade jag faktiskt med bravur, kommer jag ihåg och jag lyckades också få till den latin-amerikanska rytmen. Jag hade ju aldrig några noter till de här styckena utan hörde i huvudet hur det skulle låta.