Utflykt till Peking - några bilder till

Här har man ingen färdtjänst. Mormor eller farmor skjutsas av sin son som är gömd bakom den cyklande flickan. (Klicka gärna på bilderna.)


Jättelika vackra vaser utanför en antikaffär


Fotot tog jag på vägen till Hepingmen Station. De här husen har tydligen klarat sig från rivningsvågen 2004 - 2005.


Entréer till stora hotell, restauranger eller bostadskomplex uppförs ibland i klassisk kinesisk stil.


Gammal bebyggelse samsas med...


spännande ny kinesisk arkiktektur.


Mycket av arbetet med att bygga hus pågår på gatan.


Killarna svetsar på taket.


En man svetsar ett vackert järnstaket direkt på gatan.


De små flickorna är klädda som små dockor i pastellfärgade klänningar med rysch och pysch.


En gatuskomakare lägger upp sitt lager på trottoaren


Ingrid på Qianmen Street


Det är mycket som är förbjudet på denna gata!


Det här fotot tog vi i november 2004 men jag kan inte låta bli att ta med det nu i alla fall. Det är fortfarande vanligt att man har gatufrisörer som fixar rakning och klippning ute i det fria för en billig penning.


Det är lätt att åka tunnelbana i Peking eftersom det är så tydliga skyltar, både utanför och inuti tågen. Här är den nyaste tunnelbanekartan.

Utflykt till Peking – dag 6, måndag 10 augusti

Sista dagen i Peking vill jag åka till Pärlmarknaden och helst också hinna med Sidenmarknaden. I morgon åker vi hem och transferbussen går redan vid 11-tiden, så då hinner vi ingenting mer än att äta frukost och packa. Här är utsikten från hotellrummet denna morgon. (Bilderna gå att klicka större.)

Idag skiner solen och man ser klarblå himmel för första gången på resan. Vi tar en taxi - Pärlmarknaden ligger bara ett par kilometer från hotellet, men jag vill komma dit snabbt. Allt är sig likt även här, även om det inte är så mycket folk som förra gången vi var där.


På tredje, fjärde och femte våningen ligger själva pärlmarknaden. Tredje våningen består av ett femtital små bås, varje på cirka tre till fyra kvadratmeter, med ett jättelikt utbud av olika pärlsmycken till billigare pris än på de övre våningarna – halsband, broscher, örhängen, armband…

Vi hittar en liten shop en bit från rulltrappan. Jag tror nämligen att det kan vara billigare ju längre från rulltrappan man kommer. Vi stannar vid nr 22 där Xin Zhi huserar, för där hänger just sådana halsband som Bloggblad har beställt.

Jag köper ett par till mig själv också – här behöver jag inte pruta. Jag bara talar om vad jag är beredd att ge när hon frågar. Jag faller också för några dyrare halsband med bruna pärlor. De kommer att passa bra till min nya kostym. Xin Zhi skrattar när jag biter lite i pärlorna med tänderna.

Jag lärde mig första gången jag var i Kina, att om det kändes ”sandigt” när man skrapade med tänderna på pärlorna, var de äkta - odlade förstås. Hon håller själv en tändares ljuslåga intill pärlan för att visa att den inte smälter…


Här finns det enbart ”äkta” odlade pärlor. Säckar med dem! Hennes medhjälperska trär flinkt om ett av halsbanden som jag köpt med knutar emellan. Det går sekundsnabbt. Sen vill jag ha några små broscher också – strass med pärlor. Jag får dem för 30 kr styck. Kul som presenter i stället för en blomma när man går bort.

Jag har inte med mig min stora, tunga kamera idag utan det är MM (Musikantamaken) som får ta alla bilder. Här nere i södra Peking finns det ganska mycket kvar av den ursprungliga bebyggelsen och även hutonger. Vi tar några kort i den händelse att det är rivet när vi kommer tillbaka nästa gång.




Sen promenerar vi hela vägen tillbaka till hotellet. Längs den långa muren till Himmelens Tempel växer det vackra blommor i rabatterna. För fem år sen var vi därinne och beskådade detta vackra tempel.




Det var i november och jag frös förskräckligt eftersom templet ligger på en kulle där vindarna har fritt spelrum.

MM tar många bilder på hemvägen Entrén till en kinesisk restaurang...


En man har tagit sig en tupplur på en bänk efter lunchen.


Några andra håller just på och äter sin lunch.


Några gamla damer sitter på trottoaren och pratar.


Fräscha grönsaker och frukter ser man överallt.


Längs gatan har det också byggts bostadshus – lite mer människovänliga än de jättelika hyreskomplexen i Sanyuan där Mirren bodde. Utanför ett av dem står en vakt med en kissekatt som han smeker. Denna katt är det enda exemplar jag ser av detta djur under hela vistelsen i Peking. Däremot finns det en hel del sällskapshundar.




Den mesta transporten sker som sagt med cyklar. Kanske det är förbjudet med tunga lastbilar i centrum? Jag har inte sett några efter vad jag kommer ihåg. Mirren som har jobbat med lastbilar vet säkert…




Promenaden har tagit lång tid med alla stopp för fotografering och när vi äntligen kommer hem, duschar vi och äter rester från vårt lilla kylskåp som lunch. Sen tar vi en taxi till tunnelbanan för att hinna till Sidenmarknaden innan den stänger. Pärlmarknaden stänger nämligen klockan sju – de flesta andra affärer har öppet till tio. Det visar sig att Sidenmarknaden har öppet till klockan 21, så vi behövde inte ha haft så bråttom.

Vi tar linje två till Jiangomen Station och byter till ettan för att åka till en station som vi tror ligger ganska nära marknaden. Det visar sig att vi kommer rätt upp i Sidenmarknaden från tåget.

Jag hittar en stor, fin shop som säljer Cashmeretröjor från Inre Mongoliet till samma pris som på Yashow. Denna gång köper jag två tröjor till – utan muddar och i rätt storlek. Lisa, som försäljerskan säger att hon heter, kan några ord svenska bl.a. ”hej dooo” när vi går. Hon är glad att sälja tröjorna för ungefär 30% av det priset som hon först föreslog.

Vi går också förbi ett bås som säljer jackor och kappor. Jag pratar med MM och undrar om han i alla fall inte ska titta på en jacka när han ändå är här. ”Jacka, jacka” säger den glada försäljerskan, tittar på MM och tar sedan snabbt ner en mörkblå i en härlig kvalitet från en ställning. MM sätter den på sig under protest, men den passar perfekt och det blir affär efter en stunds prutande. ”Hej dooo,” säger också hon när vi går iväg.


Sen får det vara sluthandlat för denna gång och vi åker hem till hotellet samma väg som vi kom dit. Avskedsmiddag på Mac Donald med hamburgare för mig och pommes frites för MM.

På vägen hem går vi förbi Merry Mart och köper några öl som vi dricker upp på hotellrummet tillsammans med den sista skvätten konjak. Klockan är väl bara nio på kvällen när vi går och lägger oss, men vi ska upp tidigt i morgon och vi har en lång resa framför oss.

När MM ska packa ner sin jacka undrar han vad det är för namn som är sytt på framsidan. Eftersom det är sytt i samma färg som jackan så såg vi det inte förrän nu. Jag, som är närsynt, ser det direkt. Ett välkänt europeiskt "märkesmärke".

MM ser ganska nöjd ut.

Från mitt liv som kantor – 13 – Inlägg i genusdebatten

Nu har det hänt igen! När jag och MM kom ner från läktaren i söndags för att dricka en kopp ”enkelt kyrkkaffe” efter mässan, kom en vänlig dam fram till honom och berömde honom för att han spelat så vackert. Han berättade då att det var hans fru - jag - som spelat på orgeln.

Damen slog ihop händerna av förvåning. ”O”, sa hon. ”Inte trodde jag att en kvinna kunde spela så mäktigt!”

Yttrandet visar på en viss okunnighet om orglar hos den rara damen - och även om vissa fördomar. Hur starkt man spelar beror ju bara på hur många register man drar ut! Har man alla register utdragna kan man få orgeln att låta som en orkan utan att för den skull behöva något annat anslag än det vanliga…

Så här många register har jag att välja mellan på den stora, härliga kyrkorgeln i Östra Husby kyrka. (Bilderna går att klicka större.)




Hennes trevlige make var heller inte så bevandrad i orgelmusikens labyrinter eftersom han undrade om det var Gammal Fäbodpsalm av Oskar Lindberg jag spelat när jag i själva verket spelade Intåg i Sommarhagen av Peterson-Berger. (Fast jag spelar den inte så fort som dragspelaren på länken).

Den förra går dessutom i moll och den senare i dur. Vackra är de i alla fall båda två. Intåg i Sommarhagen ska jag spela på lille Caspars dop den 12 september, så det kändes bra att få tjuvträna på den.

Utflykt till Peking dag 5 - söndag 9 augusti

Idag har vi ingenting på vår agenda mer än att hämta kläderna hos skräddaren på Yashow och köpa några cashmeretröjor. Och eventuellt en fritidsjacka till MM – något han hittills vägrat att köpa hemma.

Tur är det, att vi inte har planerat något särskilt, eftersom jag vaknar och mår dåligt. Gårdagens strapatser sätter sina spår. Frukosten smakar heller inte denna morgon, så vi går ganska omgående upp till hotellrummet igen och jag lägger mig och sover och tar ett par magsjuketabletter.

Vi kommer inte iväg till Yashow förrän vid tretiden. När vi kommer upp från tunnelbanan överraskas vi av ett tropiskt regnväder. Ett sånt där, där man blir genomblöt på några minuter trots paraplyer. (Fotona går att klicka större)

Vi ställer oss under ett tak tillsammans med ett tjugotal kineser och väntar på att det värsta regnet ska upphöra. Under tiden roar vi med oss att titta på alla som klafsar eller skuttar omkring på gatan med genomblöta skor och på alla bilar som plöjer genom vattnet på gatan och stänker upp kaskader av vatten på de cyklister och fotgängare som trotsar regnet.




Hos Li Li på Yashow hittar jag cashmeretröjor och prutar ner dem till samma pris som Mirren förhandlade fram för fyra år sedan. Tyvärr provade jag bara en enda tröja av storlek ”Large” och den satt alldeles utmärkt. De tre andra tröjorna jag köpte, som det också stod ”Large” på, upptäckte jag var av herrstorlek när jag kom hem till hotellet. Li Li hade försäkrat att alla tröjorna var av damstorlek.

Mirren talar om för mig i telefon att damtröjor alltid saknar muddar, vilket dessa inte gjorde, men det var så dags då! Ingen idé att gå tillbaka och klaga, eftersom Mirren tror att misstaget berodde på att det inte fanns några i damstorlek kvar i de färgerna jag ville ha. Familjens herrar får väl överta dem.

- Kineser vill så gärna vara till lags, säger Mirren. Dessutom vill de väl sälja, antar jag.

Alla kläder hos skräddaren är dock till belåtenhet. Fullastade med klädpåsar försöker vi få tag i en taxi för att köra oss hem. När den tredje nekar att köra så långt ger vi upp och börjar gå den långa vägen till tunnelbanan. Vi går förbi Arbetarstadion - Workers' Stadium - där fotbollssupportrar klädda i gröna tröjor har samlats.


En farmor eller mormor med en liten pojke på armen får mig att längta efter barnbarnen. Hon blir glad när MM vill ta ett kort.


Som bekant är de flesta kinesiska toaletter fortfarande sådana med ett hål i golvet, där man får sitta på huk när man behöver gå dit. För en äldre västerländsk dam som jag, är det inte så svårt att komma ner i den ställningen, men nästan hopplöst att ta sig upp ifrån den – i synnerhet om det inte finns någonting man kan grabba tag i med händerna, när man ska häva sig upp igen.

De här söta tjejerna som satt och småpratade på trottoaren i väntan på bussen och som MM inte kunde låta bli att fotografera, har dock säkert inga svårigheter med detta…


Jag tipsar således alla (även herrarna behöver ju sitta i den ställningen ibland) att träna nigsittande och upp igen ifall de tänker åka till Kina.

När vi har lastat av alla påsar på hotellet och duschat går vi och köper kvällsmat på Merry Markt. På gatan utanför en restaurang grillar en flicka på trottoaren. En bit därifrån rengör några pojkar gatan med en maskin som ser ut som min barndoms bonvaxmaskiner.




Utanför Merry Mart har det samlats en hel del folk framför en man som demonstrerar något. Jag ser inte vad det är. Men jag ber MM att också ta ett foto av havet med cyklar utanför varuhuset. I bakgrunden ser man Qienmen Hotel där vi bott alla gånger förut vi varit i Kina.




Idag har jag gjort ett överslag av hur många trappor jag har gått upp - och nerför och kommit fram till ca 450 stycken. Multiplicerat med sex blir det 2700. Inte dåligt på en vecka, men inte har jag blivit jag smalare för det.


Sådana här fordon som på fotot nedan, såg vi nästan inga av för fyra år sedan.