söndag 14 maj 2017

1421 Bloggträff och Seniormässa i Kungsträdgården

Återbördad med hjälp av Swebus och Kent till hembygden från Stockholm och Mälarhöjden, där jag tillbringat de senaste dagarna. Som vanligt har vistelsen varit mycket omväxlande. På torsdagen hade min bloggvän Kerstin - alias Eleonora - och jag stämt träff på NK där vi började med att äta en delikat sallad.



Kerstin, fräsch som alltid i ljusrosa. (Bilderna går att klicka större.)

Efter att vi suttit där i drygt en timme och de personer som stod utanför och väntade på att komma in i restaurangen började titta snett på oss, gav vi oss iväg för att strosa runt på Seniormässan i Kungsträdgården. Vädret var mycket kylslaget vilket framgår av de besökandes klädsel. Inte så vanligt att man ser personer med tjock halsduk virad runt halsen ett par gånger den 11 maj.


Det fanns massor av tält där man kunde få hjälp och råd med allt möjligt.


Den här sjungande och gitarrspelande gossen gjorde reklam för Silja Line.


Man behövde inte fundera på var man hade hamnat. Här kunde man tydligen fått ett gratisexemplar av tidningen Senior om man hade vetat om det.

Vi gick vidare och hamnade utanför ett tält där man propagerade för kärlek och sensualitet på äldre dar. Så fort jag stannat till där kom en söt och trevlig dam fram till mig med en liten rosa och ljusgrön tingest i handen som hon tyckte jag skulle pröva. Det visade sig vara en liten vibrator. Jag berättade att jag inte behövde någon eftersom jag hade en man som ombesörjde sådant. Hon gav sig inte förrän jag berättade att han var nio år yngre än jag...



Det här var ju intressant. 


Charmiga Karolina och Mia demonstrerar olika hjälpmedel från Pistill med stor finess och glädje. 

Det fanns mycket annat man kunde få hjälp med på Seniormässan. Till exempel kunde man gratis få testa sin hörsel. Kerstin var frestad men där trängdes så mycket folk att vi lämnade tältet. Hur man kunde testa sin hörsel överhuvudtaget bland så många människor var lite förvånande.


Testa din hörsel gratis!

Vi avslutade vår rundvandring i Kungsträdgården genom att titta på en demonstration av Linedance. Efter det gick vi en liten shoppingrond och inhandlade var sin tröja på DeaAxelsson - till 50 procents rabatt. En mycket lyckad dag med andra ord!



En engagerad och pedagogisk fördansare leder dansen med pigga seniorer. 

tisdag 9 maj 2017

1420 Månadens illustratör maj 2017- Gudmund Hentze

När jag var liten brukade jag botanisera bland min pappas alla böcker för att hitta vackra bilder. Jag älskade framför allt färgbilderna i Tusen och en Natt. Det var sex tjocka och vackra band som jag har glädjen att ha i min bokhylla idag.


De sex banden av Tusen och en Natt som jag ärvt efter mina föräldrar.

Böckerna gavs ut 1928 och illustratören var en konstnär som jag aldrig förr eller senare hade hört talas om - Gudmund Henze. Och när jag läser om denne danske konstnär på Wikipedia, förstår jag varför. Kort efter tyskarnas ockupation av Danmark blev han medlem i DNSAP - Danmarks nationalsocialistiska arbetarparti.


                                                      (Bilderna går att klicka större.)

Hans nazistiska sympatier visade sig långt tidigare, vilket jag tycker man kan se i hans illustrationer i böckerna. Hentze var utbildad vid konstakademien i Köpenhamn och arbetade både som målare, grafiker, designer och illustratör. Han var en uppskattad konstnär i början av 1900-talet och deltog i många utställningar. Vill man se prov på hans konst kan man titta här.

Tusen och en Natt innehåller längre och kortare sagor huvudsakligen från Iran, Indien och Kina. Enligt sagan tillkom dessa genom att den unga kvinnan Sheharazade berättade en saga för kungen varje natt för att slippa bli avrättad. Hon berättade inte slutet och kungen blev då så nyfiken att hon fick leva ännu en dag. Efter tusen och en natt ger kungen henne fri och hon blir också hans hustru. Man tror att sagorna tillkom redan 800 e. Kr.

Den sagan som jag valt att visa illustrationerna till, har titeln De två vesirerna. Den ena vesiren är god och den andra är ond. Det syns ganska tydligt  vem som är vem, vilket är genomgående för samtliga illustrationer i bokverket. Och att Hentze var en uppskattad illustratör av tyska nazistiska tidskrifter tvivlar man inte på. Man kan dock inte annat än beundra hans skicklighet som konstnär.


Den onde och den gode vesiren. En vesir var en högt uppsatt politisk rådgivare till kungen eller kalifen. 


I kalifens trädgård. I regel är det en färgbild per saga.

I det första bandet förekommer sådana här vackra färgbilder åtta gånger. Vanliga svart-vita illustrationer har jag räknat till 60 stycken. Visserligen har jag inte räknat alla illustrationer i alla band men förmodligen är de ungefär lika många. Han måste ha varit oerhört produktiv eftersom han samtidigt målade tavlor, illustrerade andra böcker och dessutom designade bruksföremål.

Intrigen är mycket komplicerad. Den gode vesiren skickas ut att köpa en vacker slavinna till sin kung. Den unga kvinnan stannar sedan hos den gode vesiren innan hon ska föras till kungen. Vesirens son, Ali, blir störtförälskad i slavinnan och kärleken är ömsesidig. Hon blir sonens maka ganska snart.


På slavmarknaden.

Den gode vesiren dör och Ali förslösar sitt arv genom att vara generös och ge bort allt han äger till sina vänner. Här kommer hans hovmästare och försöker att få honom att ta sitt förnuft till fånga. 

Den onde vesiren får reda på att Ali har gift sig med den vackra slavinnan som kungen egentligen skulle haft och som han har betalt tiotusen guldmynt för och skvallrar för kungen. Denne skickar en skara krigare för att döda Ali och hans hustru. De lyckas rymma och går ombord på en båt. Så småningom kommer paret till Bagdad.



Här har paret hittat en underbar trädgård där de gått och lagt sig. Uppsyningsmannen tänker först slå ihjäl de två men hejdar sig när han ser hur vackra de unga människorna är. Kalifen, som blir nyfiken varför hans trädgård är upplyst, går dit med sin vesir.


De båda klättrar upp i trädet för att få bra utkik.

Sen kommer det en fiskare som kalifen byter kläder med så att han inte ska bli igenkänd när han går in i sin trädgård för att ta reda på vad som försiggår.


Fiskaren och kalifen byter kläder.

Kalifen blir inte ens igenkänd av sin uppsyningsman och han ber den unga kvinnan att sjunga för honom. Kalifen blir hänförd av sången,  tar av sig sin förklädnad och bjuder in paret till sitt slott. Kalifen blir sedan mycket förtjust i Ali och bestämmer att han ska efterträda en av hans lydkonungar  med omedelbar verkan - just den kungen som Alis far hade varit i tjänst hos. Så han skickar iväg båda till den stad där denne regerar.



Här ber Ali att hans hustru ska sjunga för kalifen, som tydligen inte bytt kläder än.

Den onde vesiren känner igen paret och skvallrar igen för kungen. Han berättar att den gode vesiren lurat honom och att Ali är hans son. Kungen låter kasta Ali i fängelse och tänker avrätta honom.


Den onde vesiren står vid kungens sida och Ali är nära att bli halshuggen. Men då kommer kalifen på besök och avvärjer det hela. Den onde vesiren blir däremot avrättad och allt slutar lyckligt.


Ali själv visar som vanligt generositet och vägrar att avrätta den onde. En annan av kungens tjänare ombesörjer dock detta.

Efter befrielsen av Danmark 4 maj 1945 gjorde man upp med de danska nazisterna. Trots att Henze hade varit ordförande i  det Nationalsocialistiska Konstnärsföbundet slapp han straff. Strafflagen hävdade att det bara var de ledande i partiet som kunde straffas. Han fick sitt straff ändå genom att hans konstnärskarriär definitivt var slut. Han tegs ihjäl och han omnämns inte heller i konsthistorien. När han dog 1948 var det heller ingen tidning som skrev någon nekrolog.

måndag 8 maj 2017

1419 Lilla Tidningen


Så här ser det senaste numret av Lilla Tidningen ut. Den ges ut fem gånger per år och trycks i 18000 exemplar. Tidningen distribueras till Söderköpings och Valdemarsviks kommuner och dessutom till Vikbolandet, Kimstad och Norsholm.

Den första juli 2016 köptes tidningen av Åke Serander, fastighetsmäklare i Söderköping. Han är också redaktör och ansvarig utgivare för tidningen. Skriver också själv en del av reportagen. Sedan dess har upplagan ökat med ett par tusen exemplar, berättar Åke. Den har också fått en ansiktslyftning med annan layout och delvis annat innehåll.

Lilla Tidningen ska, enligt Åke ha "lokala nyheter som engagerar." Man slipper här de vanliga eländesrapporteringarna om exempelvis våld och brott som man ständigt får läsa om i dagstidningarna. Innehållet är varierat och belyser både historia och nutid.

Tidningen finansieras helt med annonser och företagarna märker att den läses utförligt från första till sista sidan under flera dagar. Flera av dem uppvisar också ökad försäljning efter sin annonsering.

Jag har fått glädjen och äran att på sistone medverka i tidningen med reportage och artiklar. Det är framför allt landsbygden i och omkring Mogata som jag bevakar. Sen blir det förstås ett och annat musikreportage.

I det här numret berättar jag om hur jag började blogga. Förhoppningsvis går artikeln att förstora upp så att den blir läsbar annars återkommer jag och skriver om den.



Marianne i artikeln är bloggvännen Bloggblad. Nästa nummer beräknas utkomma den 22 maj och där har jag förhoppningsvis med tre reportage.

Här kommer länken till det inlägg som fick mig att sätta igång att blogga. 
Är det bara ett skämt?

fredag 5 maj 2017

1418 Sista dagen i Limoux och Chalabre

Chalabre, som ligger några mil sydväst om Limoux, är en liten stad med drygt 1000 invånare i departementet Aude. I en liten by några kilometer från från Chalabre bor mäklaren, som Anna och Jörgen köpte sitt hus av. De visste från sitt besök hos henne att man kan se Pyrenéernas snöklädda toppar därifrån. Den sista dagens utflykt gick hit  för att Kent och jag skulle få tillfälle att få njuta av och fotografera denna fantastiska utsikt.


En liten by utanför Chalabre. (Bilderna, som Kent har tagit, går att klicka större.)

Den lilla byn utanför Chalabre bestod av - efter vad vi kunde se - en enda gata med hus på bägge sidor. Men utsikten var fantastisk som utlovats. 


Vidsträckta vinodlingar så långt man kunde se. 



Vinstockar i snörräta rader.

Vädret var strålande och bilfärden dit gick på en smal väg genom ett landskap med vidsträckta vinodlingar. Inte svårt att förstå att Limoux är känt för sin Blanquette, som är namnet på den lokala champagnen. Om denna och om andra utflykter under vår resa till Limoux har jag berättat i tidigare inlägg. Länkar till dessa finns i slutet av inlägget.


Utsikt från bygatan.


Är inte säker på om det är plataner eller inte...

Vi dröjde länge vid utsiktspunkten på den lilla bygatan där man kunde se de majestätiska snöklädda topparna i fjärran. Anna och Jörgen gjorde en bilresa till Andorra förra året. Inget att rekommendera för den som lider av höjdskräck, berättade Anna. Dåligt med vägräcken på sina håll på de smala och krokiga bergsvägarna och en skräckfylld upplevelse varje gång deras stora husbil fick möte.


Utsikt över Pyrenéerna. 

Sista kvällen firade vi på Le Commerce vid torget tillsammans med vännerna Göran och Lena.


Jag, Göran, Lena och Jörgen på Le Commerce.

Det allra sista fotot morgonen därpå innan vi skulle resa hem tog Kent av Anna och mig.


Tack Anna och Jörgen för en fantastisk resa!

Länkar till tidigare inlägg om vår resa till Limoux i södra Frankrike.

måndag 1 maj 2017

1417 Taket i abbotens rum i Saint-Hilaire

I mitt förra inlägg om klostret Saint-Hilaire i byn med samma namn avslutade jag med att skriva att taket i abbotens rum var värt ett eget inlägg. Här kommer det.

I den här vackra salen i abbotens våning som jag fattade var hans sängkammare, återfanns detta fantastiska tak med sina målningar. Många av dem är pietetsfullt renoverade. Några är kvar i sitt ursprungliga skick och har inte hunnit renoverats än.


Abbottens sängkammare (?) med det fantastiska taket. (Bilderna går att klicka större.)

Ryktet om de oanständiga bilderna var betydligt överdrivet. Av vad vi kunde upptäcka fanns det bara två stycken av vilka den ena var en bild som upptog en enda stor rumpa som en man visade. Tyvärr gick det inte att få någon bra bild på den eftersom den var nästan helt gömd i ett hörn. Den andra bilden finns i slutet på inlägget. Men de andra bilderna var desto mer fantastiska.


Bilderna finns på baksidan av de längsgående bjälkarna, så dem ser man inte direkt när man kommer in i rummet.


Nu framträder bilderna. Varje bjälke började med en bild av ett hemskt djur; hund, orm eller drake med öppna käftar och glimmande vita tänder.


Ett av monstren på bilden ovan.

Tyvärr fanns det ingenting som berättade om vad bilderna symboliserade utan vi fick själva ta hjälp av fantasin.  Kommer jag tillbaka någon gång antar jag att det finns en bok att köpa som beskriver dessa bilder. Här kommer i alla fall ett antal att njuta av och fundera över. Jag har lånat de flesta bilder av Kent eftersom hans blev mycket bättre än mina.


Många vackra kvinnor kunde abboten glädjas åt att titta på innan han somnade.






Ung och vacker man.


Det fanns många bilder med vapensköldar. 


Många vapensköldar inramades av de vackra fälten på väggarna. Ofattbart länge sen...


Och så till sist en av de bilder som guiden varnade oss för. Inte så uppseendeväckande kan det tyckas. Men lite märkligt förstås att finna en sådan i ett kloster.

Det var en helt underbar utflykt i ett strålande väder. Platanerna hade just slagit ut och på den slingriga vägen hem bjöds vi på fantastiska vyer. 


Platanerna står i sin skiraste grönska.


Vinodlingar på hemvägen.

Tidigare inlägg om vår Frankrikeresa i början av april finns här.

Klostret där blanquetten föddes.
Fredagsmarknad i Limoux
Basilikan Saint-Nazaire i Carcassonne
Carcassonne
Shoppingrunda på Leclerc
Utflykt till Limoux

fredag 28 april 2017

1416 Klostret där Blanquetten föddes.

Förutom La Cité i Carcassonne är klostret Saint-Hilaire i byn Saint-Hilaire ett av de främsta turistmålen i regionen Langedoc-Roussillon. Det var här munkarna skapade det första mousserande vita vinet genom att avbryta jäsningen innan vinet tappades på flaskor. Blanquette betyder "det lilla vita" på occitanska, som fortfarande talas av ett fåtal i regionen.

Den lilla byn Saint-Hilaire domineras av klostret som grundades redan 835. I ett edikt utfärdat av  kejsaren Ludvig den fromme gav man benediktinerorden tillåtelse att bygga ett kloster.   Murarna som omger klostret är det enda som återstår från den tiden.


Kent, Anna och Jörgen på väg till det medeltida klostret Saint-Hilaire i Saint-Hilaire. (Bilderna går att klicka större.)


Kristus på korset välkomnar oss.

Uppfinnaren av champagnen har felaktigt ansetts vara benediktinermunken Dom Pierre Pérignon
som också betytt mycket för utvecklingen av det mousserande vinet med det övergripande namnet champagne. Men det var i klostret i Saint-Hilaire som han fick receptet till detta vin av benediktinermunkarna under en resa från Spanien till norra Frankrike. Det är belagt att han vistades i Saint-Hilaire under en tid i mitten eller slutet av 1600-talet.

Det berättar guiden för oss i entrén till klostret i Saint-Hilaire, som ligger några mil öster om Limoux.   Han avslutar med att säga att vi inte ska bli förskräckta över några av de oanständiga målningarna i taket i abbotens våning. Vi försäkrar honom att vi inte är så pryda och med detta släpper han in oss i klostret för att vi själva ska kunna strosa runt i lugn och ro.Vi är de enda turisterna denna dag och kan fotografera helt fritt.


Korsgången sträcker sig runt hela klosterträdgården. Här susar historiens vindar extra starkt och det är inte svårt att föreställa sig att munkarna tog sin tillflykt hit när hettan på sommaren blev för stark. 

Den vackra korsgången med sina valv och pelare byggdes redan på 1300-talet. Den blev upptagen i listan över historiska monument 1846.


De äldsta delarna av klosterkyrkan - Notre-Dame-de-l'Assomption byggdes i slutet av elvahundratalet och i början av 1200-talet. 

Vi börjar vår sightseeing med att se oss om i den underbart vackra klosterkyrkan som idag även används som församlingskyrka. Det äldsta föremålet som har bevarats från 1100-talet är den helige Saturninus sarkofag.

Saint-Saturnin/us skickades som missionär till Toulouse under det första århundradet. När han vägrade att avsäga sig kristendomen och tillbe bilderna av de romerska gudarna som de hedniska prästerna höll framför honom, nekade han envist. Därför dömdes han att bindas vid en tjur som släpade runt honom i staden Toulouse tills repet gick av. Då var han förmodligen död för länge sedan. Mer om martyren och helgonet Saint Saturnin/us kan man läsa här.

Absiden, den halvrunda utbyggnaden som avslutar altarrummet i de medeltida kyrkorna, är också från samma tid. Kyrkan har vackra glasmålningar och många reliefer på sina väggar.


Absiden i Saint-Hilaire med sina vackra glasmålningar.


Ett kapell helgat åt jungfru Maria. Kent tog fotot.


Den Helige Saturnins sarkofag från 1100-talet. Kent tog fotot.


Det finns mycket att titta på i kyrkan och Kent fotar flitigt. Jörgen, Kent och Anna är med på bilden.


Här står Saint-Hilaire själv staty med mitran på huvudet och kräklan i sin hand. Han var en lärd man och eminent författare och försvarare av kristendomen i mitten på 300-talet. Han var också biskop i Poiters. Det är han som gett byn och klostret dess namn. 

När vi sett oss mätta på allt som fanns i den vackra klosterkyrkan går vi upp för trappan till grottorna, där det det berömda mousserande vinet började framställas i början på 1600-talet.


Trappan, som leder upp till förrådsutrymmena grottorna och dormitoriet där munkarna bodde och sov. 


Anna poserar framför ingången till vinkällarna och grottorna.


Här gör man reklam för
Blanquetten.


Nere i en av grottorna. 

Efter det besöket är vi väldigt nyfikna på hur taket med de oanständiga bilderna i abbotens våning ser ut. Dessa är bara några få men de och övriga bilder, som pietetsfullt restaurerats, är så överväldigande i all sin prakt att det förtjänar ett eget inlägg. Jag återkommer till denna sal och detta tak i ett senare inlägg.

Här är länkar till mina tidigare inlägg om vår resa till Limoux i södra Frankrike:
Fredagsmarknad i Limoux
Basilikan Saint-Nazaire i Carcassonne
Carcassonne
Shoppingrunda på Leclerc
Utflykt till Limoux