Även i år har konstnärerna i konstnärsgruppen Bland-Art roat sig med att smycka ut Storån i Söderköping med diverse alster. Eftersom det var en härlig sommardag i torsdags bestämde vi oss, Kent och jag, för att åka in till vår lilla stad och promenera längs ån och kika på konstverken.
Det är fem år sedan under pandemin som Å-art startades. Om det är konstverk eller inte är det delade meningar. Somliga tycker att de förfular stadsbilden men de flesta tycker att det är en rolig grej. Jag hör till det sistnämnda lägret. För turisterna är det också kul och framför allt annorlunda..
Den här eftermiddagen är det ganska folktomt i stan som synes. Det blåser en kraftig vind så jag är lite rädd för att de fina blomsterbollarna över Storgatan ska blåsa ner. Jag håller mig därför så långt utmed väggarna till husen jag kan.
Kent på plats på bron för att fotografera konstverken i ån.
Det lilla tåget gör en av sina sista rundturer eftersom det är sålt och ska ha sin hemvist i Kvarsebo utanför Norrköping i fortsättningen.
Det gäller att komma ihåg att dra åt bromsen på rullan så att den inte försvinner ner i ån.
Jag är så tacksam för rollatorn då jag har svårt att gå utanför huset utan stöd numera. Dessutom är det mycket lättare att fotografera jämfört med när jag gick med stavar. Man behöver inte ha handväskan på armen heller utan kan stoppa den i korgen. Liksom en hel del annat. Det är bara att acceptera att man har blivit så gammal att man behöver en rollator och inte skämmas för det.
Mina ben är det inget större fel på utan det är balansen som är i oordning. Konstigt att tänka tillbaka på tiden när jag kunde stå på ett ben på skridskon och göra hopp i luften. Och på allt annat som man kunde göra då, åka skidor, cykla och gå balansgång på bommen i gympasalen.
Kerstin Danielssons "Floating Moods" flyter på markisoleringsskivor. Det är olika känslor som är inramade i plexiglas.
Längst till vänster på bilden ses Ola Niklassons "Monstret i den bruna ån" - ett barndomsminne från en skräckfilm. Flygplanen till höger är gjorda av Ohla Söderlund och är i plåt. Mika Liffners "Å-liljor" syns i mitten.
Det är blå maneter som flyter här i ån, virkade av plastremsor av Lena Neander.
Under spången hänger det sista konstverket - ett hjärta som symboliserar kärleken. Det dansar runt i vinden. Anette Berglund är upphovskvinnan och kallar det helt enkelt för "Love". Mitt livs kärlek står bredvid.
