1143 Öland utan adjektiv

I några tidigare inlägg har jag berättat om skrivarkursen på Öland, här och här. För det mesta var det 15 minuter som gällde för att skriva ihop något utifrån ett givet tema, men några gånger fick vi hemläxa. Då kunde vi ju fundera i lugn och ro på vad vi skulle skriva om.

En av dagarna fick vi i hemläxa att skriva något om Öland utan adjektiv. Vi fick alltså inte ha med några ord som var bestämningar till substantivet, som vackert, karg, vindpinat, grönt, fantastisk etc. etc. Det visade sig inte vara så lätt, men nyttigt eftersom man verkligen fick tänka till. Här kommer min lilla essä:

Den här bilden av stubbkvarnen och vindkraftverket som Kent tog var med på fotokursens vernissage på Ölands folkhögskola. Temat var Det svenska samhället.

Öland utan adjektiv

Blåeldens färg kontrasterar mot väderkvarnarnas gråhet där de står på rad utmed vägkanten. De sträcker sina vingar upp mot himlen som ett V-tecken. Ängen nedanför lyser av vallmo, prästkragar och rödklöver. De utgör ett spektrum av färger i grönskan för övrigt.

Himlen möter havet i fjärran utan mycket som stör synintrycket. Man ser får som betar på ängen och några träd som hukar vid horisonten med stammar och grenar som märkts av vinden.Träden  påminner om dem i filmsagornas skräckscener och blir till monster och spöken i skymningen. Även om det är stiltje inne i landet, blåser det ständigt härnere på strandängarna.

Blåeld. Bilden har jag hittat här på nätet.

Det här fotot från Lerkaka har jag hittat på nätet.

Uppdatering:

Annika i Californien har skrivit en mycket intressant och tänkvärd kommentar som jag fått hennes tillåtelse att publicera här.

"Min tumregel när jag skriver i mitt yrke är att ju större och svårare ämnet är desto sparsammare ska man vara med beskrivande adjektiv (jag skriver ju om krig och om Förintelsen i min forskning). Sakligheten kontrasterar med beskrivningarna av de hemska situationerna och kontrasterna gör att de blir ännu mer slående - samtidigt som man inte drar uppmärksamheten till sig själv och det blomstrande språket utan låter själva källorna tala. 

Jag kan tänka mig att samma sak kan vara sant med kreativa texter - dvs. istället för att använda adjektiv om folk eller landskap och om stora känslor så visar man vad man menar. Tänker på t.ex. Virginia Wolf´s Mrs. Dalloway eller Till fyrhuset som bra exempel av stora svåra känslor förmedlade i små beskrivande scener. Jag tyckte som sagt du klarade uppgiften väldigt bra - det märks ju så tydligt att du tycker Öland är vackert och fantastiskt utan att du behöver skriva det!"
Annika CA