Efter min veckas
penicillinkur mot lung- och bihåleinflammation känner jag mig nästan helt
frisk. Rösten är inte vad den har varit och fortfarande rinner nästan, men jag
kan numera andas genom densamma. Däremot har jag drabbats av anosmi. Det visste
jag inte förrän jag googlade på ”sinnena” för en stund sedan.
Idag skulle jag inte kunnat känna den minsta doft från de här blommorna. (Bilderna går att klicka större.)
När jag gick i skolan fick vi lära oss att människan har fem sinnen. Syn, hörsel. känsel,
lukt och smak. Numera är balansen också ett sinne. Vad ett sinne är har jag
fått förklarat på Wikipedia. ”Ett ’sinne’ är
generellt en förmåga genom vilken uppfattning av externa stimuli sker.”
När vi var barn frågade vi ofta varandra vilket vi helst (sic!) skulle
vilja vara. Blind eller döv. Jag, som läste massor av böcker, svarade
naturligtvis att jag helst ville bli döv. Numera skulle jag nog svarat att jag
av alla sinnen helst skulle ha velat ha känseln kvar. Inte så kul om man inte
känner något om man skär av sig ett finger eller lägger handen på en het
platta.
Som väl är har jag inte tappat känseln, ser och hör ganska bra och känner en
viss smak. Däremot har jag helt tappat lukten. Det är det som heter anosmi på
läkarspråk. Lätt att komma ihåg när ”nos” ingår i ordet. När jag äter mat känner jag bara
salt, surt, sött och beskt. Jag känner inga dofter vara sig goda eller
illaluktande.
Inte någon mat som skulle tilltalat mig idag. Kunde lika gärna ha varit bruna bönor med fläsk.
Det är mycket opraktiskt. Jag kan t.ex. inte känna om jag har bränt vid
något på spisen eller om det skulle lukta brandrök i huset. Inte om mina
trikåtröjor luktar svett eller om någon rest i kylskåpet luktar gammalt. Jag
drar mig för att baka eftersom jag inte kan känna doften av brödet när det
börjar bli färdigt.
Maten har blivit helt ointressant. Tyvärr är jag hungrig då och då som
vanligt men det kvittar vad jag äter eftersom jag bara kan avgöra vad det är för något jag äter på konsistensen och på synen naturligtvis. Då vill man förstås helst äta
något som smakar sött, vilket inte är särskilt nyttigt. Kräm med mjölk och sylt
på smörgåsen har plötsligt blivit mycket populärt på menyn.
Jag läste vidare att nässprejen Nasonex, som innehåller kortison, kan
göra så att lukten försvinner helt. Jag som använt det i nästan fjorton dagar nu tänker sluta omedelbart. Lite trösterikt står det dock att lukten brukar återkomma
efter någon månad. Men säkert är det inte. Det vore mycket tråkigt om man
aldrig mer fick känna doften av nyslaget hö eller av en bukett liljekonvaljer eller varför inte av nybakade bullar…
