Lite klädtips för skidbacken. Även 15 februari 1929 var det modernt att vara smal...(Bilderna går att klicka större.)
Nu har jag kommit till den punkt i dietperioden där det är
kris. Jag har hållit mina viktväktarpoints i över en månad och gått ner som sig
bör ungefär två kilo under denna tid. Inte ätit en enda semla och uteslutit
smör på brödet t.ex. Under denna tid har jag aldrig känt mig mätt, men heller
inte särskilt hungrig.
En av dessa läckerheter innehåller mer än halva dagsransonen points för en som vill gå ner i vikt enligt Viktväktarna...(Bilden från nätet)
Det är bara det att tillvaron börjar kännas tråkig och
meningslös. Jag har inte lust att göra någonting alls. Dessutom fryser jag
ständigt. Jag vet ju av erfarenhet att bara man äter lite mer blir man nöjd och
glad. Men det var ju lättare jag skulle bli och det var ju då jag skulle bli gladare
och nöjdare med livet och få mer energi, hade jag tänkt.
MM är inte heller till något stöd. Han tycker jag är bra som
jag är och säger att jag bara får fler rynkor om jag går ner i vikt. Vem bryr
sig när inte ens MM gör det? Men han är ju inte med när jag ska prova kläder - någon
enstaka gång numera - och ingenting går att knäppa igen om magen.
Mirren är inte heller till någon hjälp. Hon tycker bara att
jag är ovanligt fåfäng för min ålder. Men så har hon heller inga problem med
att ta på sig strumporna eller knyta skorna. Hon springer också uppför
trapporna medan jag flåsande tar mig upp.
Det är så här dags jag brukar ge upp och återgå till mina
normala matvanor. Det innebär att vågen visar några fler hekto varje gång jag
ställer mig på den. Därför får jag väl bita ihop igen och säga nej till livets
goda i form av onyttig mat – åtminstone för ett tag framöver. Synd att man inte
längre kan få tag i sådana fantastiska avmagringspiller som i annonsen. Det
hade tydligen varit till god hjälp…
Annons från Allers nr 36 1930.
