Visar inlägg med etikett Snoddas. Ella Fitzgerald. Mel Torme.. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Snoddas. Ella Fitzgerald. Mel Torme.. Visa alla inlägg

söndag 25 maj 2014

931 Tycke och smak

Olgakatt tycker att vi ska diskutera tycke och smak i lördagstemat den här veckan. Andra som skriver om detta ämne hittar man i högra marginalen på min blogg.

Jag lärde mig en gång att det skulle man INTE göra. "De gustibus non est disputandum", (om tycke och smak ska man inte diskutera) är en av de få latinska sentenser jag kommer ihåg från min skoltid på läroverkets latinlinje. Mot detta gamla goda råd har jag dock brutit under hela mitt liv. Ofta har jag tyckt tvärtemot alla andra, vilket inte har varit så värst förståndigt ur social synpunkt.

På äldre dar har jag försökt hålla tillbaka mina åsikter och tyckanden, vilket många gånger tyvärr inte har lyckats. Jag har på så sätt stött mig med folk som inte gillat vad jag har tyckt. Jag har också av en vän fått uppmaningen att inte skriva t.ex. i bloggen att den eller den tavlan "är fantastisk" utan i stället att den "enligt min åsikt är fantastisk." Jag försöker komma ihåg det, men det blir lätt lite tjatigt att jämt skriva "jag tycker" eller "enligt min mening" om allt som man vill ge ett omdöme om. Vad tycker bloggvännerna i denna fråga?

Ibland blir människor inte bara arga utan också besvikna om man tycker annorlunda än de. Jag kommer ihåg när jag var tonåring och mina klasskamrater hade lyssnat på Hylands hörna i Karusellen 1952 - ett program som jag missat - och pratade, när de kom till skolan dagen därpå, om hur FANTASTISK denna sångare var. Jag var naturligtvis fylld av spänd förväntan, men när jag sedan fick lyssna till Flottarkärlek blev jag grymt besviken.




Nu, när jag lyssnar på honom idag, förstår jag bättre varför han blev så populär. Han sjunger RENT - vilket man inte kan säga om alla nutidens artister - och man hör vartenda ord han sjunger. Vilket man heller inte kan säga om många av sångarna nu för tiden.

Mina idoler då var bl.a. Ella Fitzgerald och Mel Torme. Snoddas var (enligt min åsikt) så långt man kunde komma från dessa härliga jazzsångare. Jag talade naturligtvis om för alla klasskamraterna att jag verkligen inte gillade Snoddas, vilket medförde att jag inte blev särskilt populär i klassen efter det.