Jag lovade nämligen Mirren i ett svagt ögonblick att om jag någonsin skulle få bli mormor igen skulle jag inhandla en trädgårdstomte till mig själv för att barnbarnet skulle bli glad om han/hon skulle komma och hälsa på.
Även om jag inte precis hatat dessa tomtar hade jag aldrig tidigare kunnat tänka mig att inköpa en till trädgården. Typiskt dålig smak tyckte jag...
Visserligen hade jag följt medias rapportering om de förrymda trädgårdstomtarna i Frankrike med visst intresse, men i alla fall...
Men - tänkte jag - om det kunde påskynda tillkomsten av det eventuella barnbarnet, gav jag Mirren och mig själv detta löfte...
När Mirren före jul för två år sen talade om för mig att hon var i välsignat tillstånd åkte jag omedelbart in till OBS i Norrköping (hade redan varit och rekognocerat) och inhandlade LISA, den sötaste trädgårdstomte som någonsin tillverkats.
När jag två veckor senare skulle inhandla en syster för att skänka till Mirren fanns inte en enda kvar. Alla hade rymt...
Lisa brukar stå på yttertrappan med sin lilla lykta och lysa upp mörkret varje kväll vid jultiden. Efter jul har hon sin plats hos mig på golvet vid skrivbordet. Jag säger god morgon varje dag till henne och god natt innan jag går och lägger mig. Att sätta undan henne i förrådet skulle kännas helt omöjligt...
Min vän LISA
