I min kinesiska låda hittar jag några små skolböcker, som tycks vara ämnade för ganska små barn. Jag inköpte dem under någon av de första gångerna vi besökte Kina, då jag fortfarande jobbade som speciallärare. En liten mattebok, en läsebok, målarböcker och några böcker där man skulle träna teckenskrift.
Den här lilla läseboken handlar om en fattig pojke som ger sig ut i världen för att bli rik. Efter många öden och äventyr återvänder han med sin rikedom hem till sina gamla föräldrar, som tar emot honom med stor tacksamhet och glädje. (Jag kan naturligtvis inte läsa texten, men bilderna är tydliga…)
Bilderna går att klicka större så att man ser detaljerna bättre.Boken måste vara avsedd för yngre elever. Det ser man eftersom tecknen är översatta till pinyin under. Barnen lär sig detta alfabet från början så att de vet hur de ska uttala teckenordet och vilken betydelse det då har. När de blir äldre saknas pinyinöversättningen i läroböckerna.
För mig är det en fullständig gåta att även små barn lär sig både att läsa och skriva dessa krångliga och svåra kinesiska tecken så pass bra och så fort. Men ser man deras läroböcker förstår man att det är förenat med ett enormt arbete. Påminner lite om Sverige förr i tiden där barn kunde få skriva samma meningar hundra gånger – i synnerhet om de hade gjort något dumt.
När man övar tecknen måste strecken skrivas exakt i samma ordning varje gång. Därför får barnen i Kina skriva samma tecken sida upp och sida ner redan från skolstarten tills det sitter i ryggmärgen. De har små böcker med rutade fyrkanter som de kan träna i.
Här finns det rutor med förtryckta tecken som är ofullständiga ibland. Barnen förväntas väl att fylla i de streck som saknas och sedan själva skriva färdigt rutorna.
I min kinesiska pärm hittade jag papper med tecken som Mirren skrivit när hon läste kinesiska. Mirren satt flitigt och skrev rutade A4-sidor uppifrån och ner även hon.
MM och jag gick på kinesisk kurs en termin men vi gav upp ganska snart eftersom – åtminstone jag – glömde bort allting jag lärt mig mellan gångerna. Jag försökte också skriva samma tecken hundra gånger, men mina blev olika för varje gång och alls inte lika vackra som Mirrens. Dessutom glömde jag bort det föregående när jag började med nästa…
I målarböckerna finns det bilder som barnen antagligen förmodas rita av och inte bara fylla i med färg. Vissa bilder lär ut enkla knep för att rita apor, elefanter, tigrar, bilar, bussar och även pistoler…
På många av de vackra bilderna som finns att köpa på marknader finns det figurer av tryckta schabloner. Här är en sida där barnen får lära sig att skära ut en schablon.
Familjen har en framträdande plats i målarböckerna. Pojkar och flickor har olika uppgifter, som hos oss på femtiotalet. Någon tvätt- eller diskmaskin finns inte att måla av…
Matteboken påminner lite om våra nybörjarböcker, med undantag av de kinesiska tecknen. Barnen börjar inte skolan förrän de är sju år, och då kan de naturligtvis inte heller läsa texten till uppgifterna. Fröken får väl förklara som hos oss. Även om det finns kinesiska tecken för siffrorna, använder man arabiska siffror i läroboken och även i affärerna, tack och lov!
