Två år hade jag väntat på att få köpa lingon igen. Förra året stod jag och väntade på en lingonbil som skulle komma till Söderköping som sista anhalt klockan tre. Det var också det sista tillfället för säsongen den skulle passera stan. När klockan blev fem förstod jag att lingonen måste ha tagit slut och att lingonbilen hade kört hem till Norrland igen utan att stanna hos oss… Ingen lingonsylt det året.
Annons i lokalpressen – lingon på Nya Torget i Norrköping ! Väckarklockan på ringning på lördagsmorgonen och raskt in till stan för att handla en tiokilos låda. Det blev två femkilos i stället. Här är dessa lådor förevigade…
Jag började göra lingonsylt vid tretiden på lördagseftermiddagen. Diskade det sista vid halv tio på kvällen. Men då hade jag också en imponerande samling lingonsylt på köksbänken.
Man kanske frågar sig vad jag ska göra med alla denna lingonsylt… Jag är förstås mycket förtjust i lingonsylt – mina föräldrar kom båda från Småland där man äter lingonsylt till allt och även som efterrätt.
Under hela min uppväxt åt vi middag med varmrätt och efterrätt mitt på dagen. Vi var ofta sex, sju personer runt bordet. När fantasin tröt för min mamma om vilken efterrätt vi skulle ha serverades helt sonika lingonsylt med mjölk. Till det skulle man röra ner knäckebröd i bitar – müsli långt innan det ordet fanns…
Främsta anledningen till att jag kokar lingonsylt är dock att det inte finns någon riktig sådan att köpa. Den som finns smakar som något mellanting mellan jordgubbssylt och äppelmos.
Sen brukar jag faktiskt inte äta upp allt själv… MM är ursprungligen från Stockholm så han har inte alls samma känsla för skogens röda guld som jag. Han är inte heller så mycket för sånt som är sött …
Det mesta ger jag bort. Min bror, som bor i Skåne, blir överlycklig om han får några burkar då och då. Svärsonen brukar också uppskatta min lingonsylt - vad gör man inte för att försöka bli populär…
En burk hemlagad lingonsylt är också bra att ha som en liten present i stället för blommor när man går bort. Åtminstone inbillar jag mig det…
Under hela min uppväxt åt vi middag med varmrätt och efterrätt mitt på dagen. Vi var ofta sex, sju personer runt bordet. När fantasin tröt för min mamma om vilken efterrätt vi skulle ha serverades helt sonika lingonsylt med mjölk. Till det skulle man röra ner knäckebröd i bitar – müsli långt innan det ordet fanns…
Främsta anledningen till att jag kokar lingonsylt är dock att det inte finns någon riktig sådan att köpa. Den som finns smakar som något mellanting mellan jordgubbssylt och äppelmos.
Sen brukar jag faktiskt inte äta upp allt själv… MM är ursprungligen från Stockholm så han har inte alls samma känsla för skogens röda guld som jag. Han är inte heller så mycket för sånt som är sött …
Det mesta ger jag bort. Min bror, som bor i Skåne, blir överlycklig om han får några burkar då och då. Svärsonen brukar också uppskatta min lingonsylt - vad gör man inte för att försöka bli populär…
En burk hemlagad lingonsylt är också bra att ha som en liten present i stället för blommor när man går bort. Åtminstone inbillar jag mig det…
Det blev tjugofem burkar och fem enliters plastburkar med lingonsylt
