På påskafton efter lunch kom min "gamla" svärson - stora C - och tog med oss på en utflykt med vår bil. Först körde han oss till Tallkrogen för att titta på huset som Mirren köpt och som hon får flytta in i första augusti. Den tvåvåningslägenhet som hon bor nu i ligger i Enskededalen och är i och för sig väldigt trevlig med en fin gård fri från biltrafik. Men med tre barn som spelar orgel flera timmar varje dag är det kanske inte så underligt om grannarna reagerar.
Huset i Tallkrogen. (Kent tog alla bilder i inlägget och de går att klicka större.)
De har inte på något sätt varit otrevliga men Mirren känner ständigt att de kanske irriterar sig på spelandet eftersom de tydligen hör detta genom väggarna. Så när det här lilla huset i Tallkrogen blev till salu inte så lång från där de bor nu, slog hon till. Där kan hon öva med barnen så ofta och länge hon vill - både på kvällar och lördags- och söndagsmorgnar.
Huset där stora C bor har 34 våningar.
Efter att vi kikat på huset åkte vi till stora C:s nya lägenhet i en nybyggd skyskrapa inte långt ifrån Karolinska Institutets nya ryktesomsusande nybygge. Mirren hade varit med när han köpte lägenheten och berättade att de stora fönstren i denna gick nästan ända ner till golven. Väldigt spännande tyckte jag, trots att jag kände ilningar i benen bara av att ha hört dem berätta om de två terrasserna/balkongerna som hade räcken av glas för att inte skymma utsikten.
Utsikt från vardagsrummet.
Utsikt från en av terrasserna. Om man tittar noga kan man se var glasräcket slutar.
Fönstren går inte att öppna och är av något sorts okrossbart glas liksom balkongräckena. Jag var inte intresserad av att gå ut där, det räckte med att jag stod innanför och tittade för att det skulle börja ila i benen.
Det som syns i taket är ventiler för genomluftning av lägenheten. Skåpen saknar handtag - man bara trycker på dem så öppnas de.
Köket är öppet så att det är matplats på samma gång.
Kent vågade sig ut på en av terrasserna för att ta foto.
En systerskrapa finns mittemot. Här syns glasräcket tydligt.
Efter att vi besett lägenheten från alla håll och kanter föreslog stora C. att vi skulle åka upp till takterrassen på huset vilken var var öppen för alla som bodde där. Därifrån skulle man kunna se hela Stockholm. Jag var lite skeptisk först med tanke på min fallenhet för svindel, men jag ångrar verkligen inte att jag följde med upp. Helt fantastiska vyer åt alla håll. Även om det var kyligt så var det solsken och blå himmel och det förstärkte skönhetsupplevelsen.
Utsikt åt ena hållet.
Utsikt åt ett annat håll. Här ser man Globen bland annat.
Och åt ett tredje...
Systerskapan syns bra från takterrassen. Det är tydligen OK med balkonglådor om dessa är arkitektritade. Jag ser att det är några lägenheter som har det.
Om jag skulle bo där skulle jag anlägga en häck på terrassen. Fast jag skulle väl förmodligen inte våga gå ut på den i alla fall. Jag funderar också på hur man ska tvätta fönstren? Invändigt klarar man av det men utvändigt måste det väl komma någon lyftkran med fönsterputsare ett par gånger om året, eller?
Uppdatering:
Tack vare BP fick jag en länk till Norra Tornen som husen kallas. Här kan man läsa om dem.
