1520 Vitt och vackert

Lördagen bjöd på den första riktiga vinterdagen i år och Kent och jag tog kamerorna med oss på promenad i den närmaste omgivningen. Jag hade nyss kommit hem från några intensiva dagar i Stockholm med bland annat besök på Operan och Berwaldhallen, så stillheten runtomkring oss var en slående konstrast mot stressen i Stockholm.Men visst var det härliga dagar tillsammans med Mirrfamiljen och barnbarnen, som jag tänker berätta om lite senare.

Temperaturen denna lördag låg på bara någon minusgrad när vi gick ut. Ljuset med den bleka vintersolen som man faktiskt kunde titta upp mot, var helt magiskt. Här kommer några bilder från vår promenad.

På den här lilla vägen får man köra lika fort som på landsvägen - 70 km/h. Som väl är, är det sällan någon som gör det. (Bilderna går att klicka större.)

Mitt favoritlönn i vinterskrud. 

Kent är som alltid snäll och väntar på mig.

Solen syns svagt till vänster om den diagonala grenen.

 Här syns den bättre.

Vår lilla by Mogata skymtar i bakgrunden. Nu är vi snart hemma. 

1506 Vinterpromenad i december

Så kom då snön till sist och la sig tungt över trädgården, bilarna, buskar och träd här i Mogata. Även vägarna fick sin beskärda del. Och jag var ju tvungen att ge mig ut i halkan för att dokumentera med kameran. Kallt var det om händerna och det snöade fortfarande lite. Så det blev ingen lång promenad. Här är några foton från den snöiga omgivningen.

 Säsongen sista ros som vägrat att ge upp. (Bilderna går att klicka större.)

Mycket snö på gräsmattan...

... och på buskarna

Det är inte svårt att se att vinden har kommit från norr. Här fanns det för ett halvår sen tätt med granar. Alla är borta.

Jag vänder vid mitt favoritträd eftersom fingrarna är bottenfrusna. Annars brukar jag gå den högra  vägen till skogsbrynet.

Det här trädet har fått stå kvar efter den omfattande avverkningen här omkring i höstas. Kan förstå varför. Men det är ett mycket personligt träd, tycker jag.