778 Shoppingrunda med Mirren

Eftersom tyget som jag hade med mig inte passade till Casimirs trollkarlsmantel som han skulle ha på sig på Lilla Akademiens avslutning gav vi oss iväg på fredagsförmiddagen med tunnelbanan till Mariatorget, där Mirren googlat fram Tygverket när hon slog på ”Billiga tyger”. Med hjälp av ajfånen hittade vi strax till affären, som inte såg mycket ut för världen men visade sig vara enormt stor när vi väl kommit in.

Entrén till Tygverket . (Bilderna kan klickas större.)

Där fanns alla sorters tyger, även exklusiva dyra sidentyger. Men efter en stunds letande fann vi ett perfekt svart tyg för trollkarlsmanteln. Rött tyg för att fodra manteln med hade Mirren sen tidigare. Det fanns också alla sorters sybehör i butiken som vi behövde.

Mirren framför några av de  många hundratals tyger som fanns i affären.

Sen var det bara ett kvarter till Mirrens favoritställe – Happy India – som alltid har god vegetarisk mat. Till mig brukar de göra extra mild mat– vilken ändå är ganska kryddstark, men inte mer än att den går att skölja ner med lite vatten.  Vi var där vid halv tolvtiden och fick ett bord för två, vilket var tur, eftersom det vällde folk in vid tolvdraget i den lilla lokalen. Här kan man se hur restaurangen ser ut och vad det finns på menyn.

Jag nyklippt på Happy India. Mirren tog fotot.

Efter det tog vi tunnelbanan igen in till City för en liten shoppingrunda. Först till Siden Selma på Malmskillnadsgatan eftersom Mirren ville köpa en cashmerekofta. Tyvärr hade de inte fått in sådana än men Mirren hittade en liten pullover i siden att ha under sin dräktjacka som hon tänkte ha första dagen på sitt nya jobb som hon skulle börja på redan på måndagen.

Utsikt från Klarabergsgatan över Kulturhuset och Sergels torg.

Mirren på Hötorget.

Jag hade spanat in en desigualväska när jag varit i Stockholm tidigare – Desigual är en fantastisk affär som ligger mitt emot NK. Då det förmodligen inte blir fler shopping- eller konstrundor tillsammans med Mirren på ett tag framöver, slog jag till och köpte en.

Mirren i Desigualbutiken.

Glad över min nyköpta väska som jag kan stoppa ner en bok och läsglasögon i utan att det märks...

Var sitt glas te och en delad jättestor chokladtårtbit med extra mycket vispgrädde (man kan få det om man ber snällt !) på Kulturhuset avslutade vår sejour i City. Hem till Mälarhöjden igen och därefter hämtning av alla barnen på förskolan. Men då fick jag vara hemma och vila upp mig…

På kvällen satte vi igång med att sy manteln. Mirren som är grundlig klippte tjugo stora stjärnor som hon först klistrade fast på tyget. Sen sydde vi fast dem med sicksacksöm. Det höll jag på med under större delen av lördagen också. Klistrade stjärnor håller inte i tvätten och Mirren trodde att barnen skulle få användning för manteln i framtiden också. En trollkarlshatt gjorde hon av en stjärngossmössa som hon klistrade fast svart tyg och likadana stjärnor på.

Jag i full gång med att nåla fast stjärnorna på trollkarlsmanteln. Mirren tog fotot.

På söndagsmorgonen lade vi sista handen vid manteln som blev riktigt fin. Klockan två skulle vi vara på plats på Lilla Akademien för terminsavslutning med alla barnen, men det berättar jag om i ett annat inlägg.

Trollkarlen Casimir med clownen Iris som är hans stora favorit.

777 Aprilbesök i Mälarhöjden

I onsdags kväll åkte jag upp till Mälarhöjden med Swebus igen. Den främsta anledningen var att Lilla Akademien, där Casimir deltar i söndagsverksamheten, skulle ha avslutning på söndagen. Dessutom hade jag med mig tyg till hans trollkarlsmantel som vi skulle sy, Mirren och jag.

På torsdagen åkte vi först för att äta lunch till Mångkulturellt centrum som har en fantastisk vegetarisk buffé med tillhörande soppa. Även den vegetarisk. Dessutom är det bara att ställa bilen gratis utanför eftersom man får en parkeringslapp från receptionen vid utställningen som är på samma ställe.

Mirren tar för sig av den fantastiska vegetariska menyn på Mångkulturellt centrum i Fittja. (Bilderna går att klicka större.)

Även jag förser mig från den rikliga buffén. Lägg märke till längden på håret...

När vi ätit oss proppmätta och druckit vårt te åkte vi till Skärholmen där jag har varit och klippt mig en gång tidigare. Där finns en drop-insalong med duktiga och dessutom snygga och trevliga frisörer. Jag får dessutom pensionärsrabatt så att klippningen bara kostar 240 kr. Skärholmens centrum är fantastiskt – där finns de flesta affärer och butiker man kan tänka sig på ett enda ställe. Det är också gratis parkering fem timmar med P-skiva.

Alldeles intill en av utgångarna ligger denna hårsalong där jag var och klippte mig.

Den trevlige Izet, som jag hade en intressant diskussion med, lägger sista hand vid min frisyr.

Sen hade vi inte mycket tid på oss innan det var tid att hämta barnen från förskolan och utfodra dem med middag. Kvällen blev relativt lugn, så lugn den kan bli med Casimir, som är 5,5, Caspar som är 3,5 och Lissan som är 1,5 år. Tack och lov för att det finns teve och filmer som man kan sätta på när det blir för livligt.

Här tittar barnen på filmen om den lilla älvan Tingeling, Lissans favorit. Pojkarna tittar också på den även om de skulle föredra andra filmer

Alla barnen ska också nattas individuellt med bokläsning för de större, så det blir inte mycket tid över för föräldrarna för gemensamma aktiviteter.  Oftast somnar Mirren själv när hon nattat Casimir vid niotiden. Själv går jag och lägger mig två timmar tidigare än hemma när jag är där…

 Bilden av Tingeling från nätet har jag hittat här 

776 Misstag

Nu har jag klickat bort hela min blogglista av misstag. Är det någon som vet hur man kan få tillbaka den utan att göra om alltihopa från början?

Uppdatering:
Nu har jag lagt in alla gamla adresser igen plus några nytillkomna. Det tog inte så lång tid.

775 Lördagstema Show&Tell - Betong

Det är Byfånen som har hittat på lördagsämnen för april och tycker att vi ska skriva om BETONG den här veckan. Inlägget har blivit försenat eftersom jag har varit på besök i Mälarhöjden och inte haft tillgång till varken min egen dator eller mina bilder.

Tyvärr kan jag inte länka här på inlägget direkt till Byfånen, men han finns med hos mina övriga lördagsbloggare till höger i min blogg. Där går det att länka av någon anledning.

Om betong har jag lärt mig (jag googlade nyss) att det vanligtvis består av en del vatten, en del cement, två delar sand och tre delar sten. Sen vet jag inte vad cement består av...

Av betong kan man göra många saker som t.ex. hus, trappor, trädgårdsplattor och rör och andra nyttiga grejor. Man kan också göra en betongkisse som den här nedanför. Han har fått komma in från yttertrappan (av betong eller cement, vet inte så noga) eftersom det regnar idag - Halleluja!

774 Galleri Fredag - Glas

Nillas förslag på ämne till Galleri Fredag den här veckan är GLAS. Eftersom jag åker bort i kväll och blir borta några dagar utan tillgång till min vanliga dator publicerar jag inlägget några dagar tidigare. Övriga gallerister finns listade till höger i bloggen.

Bilden från Wikipedia - länk nedan. (De flesta bilderna går att klicka större.)

Ända sedan jag första gången som sextonåring såg de fantastiska fönstren i Sainte-Chapelle i Paris har jag varit en trofast och hänförd beundrare av glasmålningar* (se förklaring i slutet av inlägget), framför allt i kyrkorna. Så hänförd att jag skrev min B-uppsats i konstvetenskap 2002 om Bo Beskows glasmålningar i några olika kyrkor. Några av dessa kyrkfönster som jag skrev om kan man se här. Tyvärr var det innan jag började blogga så jag har inga foton själv på datorn från den tiden. (Uppsatsen trycktes inte i färg (!) så det blir inte rättvisande att scanna foton från den.)

Chapelle du Rosaire i Vence. Glasmålningar av Matisse. Bilden från boken om kapellet som jag köpte när vi var där 2011. 

Många är däremot mina minnen av vackra glasfönster jag sett genom åren. En stor upplevelse var när jag 1952 besökte det då relativt nybyggda Matissekapellet i Vence. De blå, gröna och gula färgerna på kapellets glasfönster blev ett synminne som jag burit med mig genom livet. För några år sedan var vi där igen och jag blev inte besviken – färgerna var lika underbara nu som då.

Från Matissekapellet Chapelle du Rosaire i Vence. Bilden från samma bok som ovan.

Ännu en stor fransk målare – Chagall – har gjort enastående vackra glasmålningar. Något av detta såg vi på Chagallmuseet i Nice, men ännu fler på Fondation Maeght – ett museum någon mil norr om Nice.

Ett glasfönster av Chagall  i Chagallmuseet i Nice.

Stor glasmålning av Chagall som täcker en halv vägg i Fondation Maeght.

I Nice träffade vi för övrigt på fantastiska glasmålningar i Basilique Notre Dame, som låg något kvarter från hotellet där vi bodde. Där fanns både exempel på gamla traditionella glasmålningar och nyare mer abstrakta sådana.

Interiör från Basilique Notre Dame i Nice. En traditionell glasmålning i koret men mer "moderna vid sidorna.

Två exempel på dessa sidofönster. Dessa glasmålningar består av olika färgade glasbitar sammanfogade med blyspröjs. Egna foton.

Några av de glasmålningar som gjort det största intrycket hos mig genom åren är de underbara fönster som finns att beskåda i Sankt Vituskatedralen i Prag.

 Glasmålning från Sankt Vituskatedralen i Prag. Eget foto från 2011.

* Glasmålningar

I Sverige kallar man allting för glasmålningar, från kyrkfönster till hobbymålning på glasprylar. Man skiljer alltså inte på de fönster där färgade glasbitar är sammanfogade av en blyspröjs och blir till ett motiv och de fönster där man målat direkt på glaset. Det är heller inte adekvat att kalla sådana blyinfattade fönster för glasmosaik eftersom denna inte är transparent. På engelska heter färgade glasbitar med blyspröjs "stained glass" och på franska "vitrail" vilket utesluter förväxling. 

773 Det var hans/hennes fel

Att det var hans eller hennes eller deras fel tycker ByFånen att vi ska skriva om den här lördagen. (Tyvärr kan jag inte länka här direkt till hans blogg, men om man klickar på namnet i högra spalten på min blogg får man upp hans.) Det är nämligen han som har hittat på ämnen för lördagsteman den här månaden. Övriga lördagsbloggare finns listade i högra spalten på bloggen.

William Holman Hunt 1854 - Teh Scapegoat. Bilden från Wikipedia

Det är lätt att skylla ifrån sig på någon annan när man gjort något dumt. Är det större skandaler eller katastrofer som inträffat utser man genast en syndabock. Detta fenomen har vad man vet funnits ända sedan antiken. Om landet drabbades av krig eller svältkatastrofer grep man någon handikappad, kriminell eller utvecklingsstörd och offrade denna person till gudarna för att blidka dem.

Tredje Mosebok berättar om bocken som man symboliskt förde över alla människor synder på. Man offrade sedan denna till Gud och därefter var man av med alla sina synder. Så det var ingen nyhet för judarna att Jesus offrade sig för att frälsa människorna från deras synder. Fast i det här fallet var det inte en bock utan ett lamm som han liknades vid.

När jag googlade på ordet Syndabock fick jag till min förvåning upp massor med bilder på fotbollsspelare. Kanske det är speciellt vanligt att utse syndabockar inom idrotten. För det mesta är det väl tränarna som utses till syndabockar men även syndabockar bland fotbollsspelare förekommer tydligen.

Den intressanta artikeln om syndabockar inom idrotten - i det här fallet det svenska landslaget - går att läsa om här. Artikeln och bilden från Sverige Svenska Fans.

Även om det är hela laget som varit dåligt är det bekvämt att genast skylla på en person för det dåliga resultatet. Eller att skylla ett helt lands elände och svårigheter efter första världskriget på en minoritet, som tyskarna gjorde med känt katastrofalt resultat. Allt medan folk stod och såg på utan att reagera nämnvärt.

772 Galleri Fredag - Metall

Nilla är det som är värdinna för Galleri Fredag i april. Övriga fredagsbloggare finns listade till höger i min blogg. Ämnet denna fredag är METALL i det här inlägget synonymt med JÄRN.

Utställning av gravprydnader i kyrkans sanktuarium (= rum eller plats där man förvarar heliga saker.) Bilderna går att klicka större. Det är MM som tagit samtliga foton eftersom jag spelade och inte kunde fotografera under tiden. 

På Skärtorsdagskvällen var MM och jag i Västra Eds kyrka där jag fått en spelning. Kyrkan ligger ca 40 km norr om Västervik. Tidigare hade vi bara varit utanför kyrkan eftersom den var stängd när vi åkte förbi ett par år tidigare. Här är gammal järnbruksbygd sedan 1600-talet och Edsbruk producerade under 1800-talet lika mycket järn som i bruken i Ankarsrum och Överum inte så långt därifrån.

Många duktiga smeder fanns här naturligtvis också och det var vanligt att man smidde gravprydnader av järn till gravarna. Man tror att traditionen har kommit med vallonerna under 16- och 1700-talen.Några finns fortfarande ute på kyrkogården och några finns utställda i kyrkans sanktuarium. Många är i form av drakhuvuden, man trodde att de skulle skrämma bort de onda andarna från gravarna.  Det var i alla fall en förklaring som jag fick av hustrun till en av kyrkvärdarna. Hennes man kyarkvärden hade varit  smed, berättade hon, och hade tillverkat flera av de gravprydnader som vi nu kunde beskåda.

Utsmyckningarna under drakhuvudena ska symbolisera spelande löv.

En gammal järndörr i kyrkan. 

Även tuppen är en kristen symbol - innan hanen hunnit gala ska du förneka mig tre gånger, sade ju Jesus till Petrus. 

En ljusbärare i järnsmide. Man tänder ett ljus och ber en bön för någon.

Vet faktiskt inte vad detta vackra föremål är för någonting - kanske en ljusstake? Den stod också i ett hörn av sanktuariet. 

Västra Eds fantastiska kyrka där det får plats ca 1000 personer. 

771 Vårmodet fortsättning

Lite fler tips på fler vackra vårkläder och framför allt hattar! När ska det bli modernt igen med hatt?

Bilderna från Charme nr 7 1929. Går att klicka större. 

Annat än jeans och tröja...

Även på sommarens kappor ska det vara pälsverk - kan ju vara kylslaget på kvällen. Spetsjacka till sommarklänningen men inga gympadojor här inte...

770 Vårmode från Paris horisont

Våren i Paris 1929 hade tydligen inte kommit särskilt långt när den här artikeln om vårmodet skrevs i mitten av mars det året. Kapporna skulle vara av redingote-type. Detta plagg kan se ut lite hur som helst enligt Wikipedia - ordet är en fransk förvanskning av engelskans "riding coat".

Bilderna från damtidningen Charme nr 7 1-15 april 1929. De går att klicka större.

Skönt att veta att krinolinerna kommer tillbaka till hösten...

Annons från det fashionabla modehuset "Sidenhuset" i Stockholm som låg vid Norrmalmstorg. 

Vad som slår mig när jag läser artikeln om parismodet är hur modernt skriven den är - konstigt att tänka sig att det är 84 sen den var aktuell! Jag kommer att följa upp det här inlägget om några dagar med ytterligare några modesidor från tidningen.

UPPDATERING

Jag måste publicera Karins kommentar - inte tänkte jag på det. :-)! Men det är klart att det är ett aprilskämt med i spelet här!

Karin skriver:

Roligt och – som du skriver – modernt skrivet modereportage! Anar man en liten luring där, när Mme Karine avslöjar att krinolinen kommer tillbaka nästa säsong? Just det numret av tidningen är ju daterat 1 - 15 april.

769 Lördagstema Show&Tell – Barndomens påskar

Gnuttan är det som har hållit i ämnena för lördagstemat i mars. Tack Gnuttan för trevliga teman! I april tar ByFånen över taktpinnen. Övriga lördagsbloggare finns listade till höger i bloggen.

Mina tre minsta barnbarn som har varit hos oss under en och en halv dag i påsk innan de skulle iväg till förskolan på skärtorsdagen. (Bilden går att klicks större.) Mirren tog bilden.

Jag kommer inte ihåg att påsken i min barndom var särskilt spännande. Tvärtom! På långfredagen klädde sig alltid min pappa i svart kostym och slips och man fick vara tyst och stilla och inte hitta på någonting mer än att sitta och läsa. Att handarbeta eller måla räknades som arbete, så det fick man inte heller göra. Alla affärer var stängda och även biografer och teatrar. På radion spelades stilla musik, teve fanns ju inte när jag växte upp.

Mamma vägrade att gå i kyrkan på långfredagen eftersom hon avskydde Litanian, en sjungen förbön, som hon tyckte var förskräckligt tråkig. Jag förstår inte varför, eftersom det är en underbart vacker gammal psalm som jag verkligen älskar att sjunga och spela. Det är klart att långfredagsgudstjänsten inte var särskilt rolig för övrigt heller.

På påsken skulle vi alltid umgås med mor- och farföräldrarna. Bägge de gamla föräldraparen hade, efter pensioneringen flyttat till min pappa och mamma i Norrköping. Det var middag hemma med mor- och farföräldrarna på långfredagen och även på påskaftonen. På påskdagen bjöd farmor och farfar på middag efter påskdagsgudstjänsten och på annandagen mormor och morfar eller tvärtom.

Godis förekom mycket sparsamt i mitt hem – jag har inget minne av att jag fick något speciellt påskägg. Mamma brukade baka en påsktårta med kycklingar i marsipan ovanpå och ägg hade vi naturligtvis till middagen som förrätt, tillsammans med sill och nubbe. Jag brukade måla äggen som karikatyrer av familjemedlemmarna när jag blev lite äldre.

Min första mans familj förde in en trevlig tradition under påsken, nämligen den att rulla ägg. Man skulle helst ha en uppstöttad tegelpanna med en filt över så det blev som en liten en backe. På golvet nedanför placerade man målade ägg med en slant ovanpå varje ägg.

Bilden har jag hittat här på nätet.

Så fick varje barn sitt ägg att rulla nerför backen. Det skulle krocka med äggen med slantarna. Gjorde de det fick de behålla slanten och så lades det en ny slant på ägget tills det gick sönder helt och hållet. Äggen är ju ovala så det rullade inte alltid precis som de tänkt sig. Barnens farmor klädde ut våra två barn till påskkäringar och målade dem med lite smink. De fick även var sitt påskägg som de fick leta efter. Men något minne av att de gick omkring och tiggde godis har jag inte...