1435 Juniquiz 2017

Har man inget annat att roa sig med så kan man ju fixa till ett litet quiz. Som vanligt är det nog mest tänkt för oss som har uppnått (över)mogen ålder. Rätt tjej ska paras ihop med rätt kille. Extra bonus om man också skriver vem som är vem och vad som är den röda tråden. Jag väntar på svar med spänning.

     

  
                         

         

1434 Årlig städning av mitt arbetsrum

Jag blev så inspirerad av vännen Mariannes - alias bloggvännen Bloggblad - när hon skrev om hur hon städade - på sin blogg häromsistens - att jag bestämde mig för att storstäda mitt arbetsrum. Det innebär att jag måste bära ut nästan allt som är löst i rummet (utom böcker och dataprylar förstås) och det är ganska jobbigt. Rummet är bara på 10 m2 men där får plats ganska mycket ändå.

Allt det här fick jag bära ut (utom bordet som Kent hjälpte mig med) innan jag kunde börja städa. En hurts och en gammaldags personvåg syns inte på bilden men finns bakom allt. (Bilderna går att klicka större.)

Jag visste att det var ett tag sen sist - men jag fick bläddra i kalendern för 2016 ända till den 26 september där jag skrivit upp att jag storstädade arbetsrummet senast. Tidens flykt är påtaglig! Av och till har jag ju dammat och plockat undan men dammsugit mattan har jag inte gjort sen dess. Men jag har överlevt att det har varit lite dammråttor i hörnen och under arbetsbordet - läste någonstans att man inte skulle ha det alltför rent hemma eftersom man då tålde bakterier bättre.

Vet inte om det är sant. I alla fall har jag varit frisk hela våren utom ett par dar med feber. Jag har städat i mina mappar där det står Aktuellt på och slängt tre fjärdedelar av alla papper och tidningsurklipp som jag sparat på i dessa. En del papper och böcker som jag saknat har jag hittat och ställt tillbaka i bokhyllan eller satt in i en pärm där jag förhoppningsvis hittar dem nästa gång jag letar efter dem.

Bokhyllorna är nästa projekt. Men det får bli "te vecka". Jag har i alla fall fått ordning på mina gamla Bonniers Veckotidningar som ligger i nummer och år-ordning på mittenhyllan, hyllplan två och tre uppifrån. 

Städningen tog hela förmiddagen så nu kan jag med gott samvete sätta mig till ro vid datorn och skriva det här inlägget.

Om det är någon som undrar varför jag har adventsstjärnan av halm  i fönstret beror det på att den lyser med ett milt sken och innebär ingen fara för fönstret som en lampa av glas skulle ha gjort. 

1433 Nationaldagsfirande på Sankt Anna skärgårdsskola

Gårdagen bjöd på strålande sol och sommarvärme när nationaldagen firades på Sankt Anna skärgårdsskola. Det var 2014 man började fira nationaldagen härute med syftet att sätta Sankt Anna skärgårdskola på kartan. Skolan hotades av nedläggning på grund av för få elever. Nationaldagsfirandet blev redan  från början en stor succé och resulterade till och med i att skolan fick några nya elever genom att familjen valt Sankt Anna skola, berättar vännen Ann, tidigare lärare på skolan.

Mellan 17- och 1800 besökare på nationaldagsfirandet på Sankt Anna skola. (Bilderna går att klicka större.)

Skolan var öppen även i år och där fanns också dessutom ett vandrande skolmuseum att besöka. Lärarna i Sankt Anna hade även samlat ihop gamla klassfoton av elever sedan 50- och 60-talet, vilket gjorde att flera av besökarna kände igen sig på dessa.

Orgelharmoniet på plats, kulram och gamla skolbänkar. På whiteboarden hade man satt upp gamla skolfoton av tidigare elever.

Vilka konstverk forna tiders elever fick titta på, kanske under flera veckor! Dessa planscher var ju även underlag för både berättelser och teckningslektioner, som det hette på den tiden.

Jag tror att jag hade en likadan skolväska fast rutig. Skolsparbössan är däremot en ny bekantskap för mig.

Firandet inleddes med att den ungdomliga musikkåren tågade in under ledning av Claes Henke. Efter att Bengt Svensson hälsat alla välkomna var det dags för dagens konferencier - Åsa Sjöberg att ta över mikrofonen. Hon presenterade programmet och överlämnade sedan mikrofon och ord till Sten Heckscher, som höll nationaldagstalet.

Program för nationaldagen på Sankt Anna skärgårdsskola.

Musikkåren tågade in precis klockan 11 när nationaldagen invigdes.

Vackra och välsjungande Åsa Sjöberg var konferencier under dagen.

Sten Heckscher har varit och är fortfarande en känd profil i Sverige - jag ser att han bland annat varit näringsminister och rikspolischef och har även innehaft andra höga poster i samhället. Här kan man läsa mer om honom. Han höll ett föredömligt kort och fint tal där han fastslog att Sverige var ett bra land att leva i på det hela taget även om det återstod en hel del att förbättra. Bland annat tyckte han att vi skulle vara tacksamma över våra olika årstider, en åsikt som jag helt delar med honom.

Sten Heckscher håller nationaldagstalet.

När han hade avslutat sitt tal var Ramunder Spel- och Dansgille redo att ta över. Det blev både vals, hambo och andra härliga folkdanser under en dryg halvtimme. De dansande ackompanjerades av både dragspel och fiol från den för detta tillfälle uppbyggda scenen. Benny Anderssons Födelsedagsvals för Mona kan man höra och se i slutet av inlägget.

Ramunder Spel- och Dansgille underhåller med folkmusik och folkdans.

Klockan tolv stod dagens stora dragplåster, de välkända kusinerna och sångarparet Peter Johansson och Matilda Grün, på scenen. De är födda och uppvuxna i Sankt Anna och återvänder varje år för att underhålla på nationaldagen. Detta för att de ville göra något för sin gamla skola, berättar Ann. Senare i sommar, på Sankt Annadagen har de konsert i Sankt Anna kyrka tillsammans med kompisar och kusiner. De brukar dubblera sin konsert och Peter berättade att nästan alla biljetter redan var slut. Extra trevligt var att Peter bjöd upp sin pappa, "Janne taxi" att vara med och spela och sjunga.

Matilda sjunger gruppen Kents Utan dina andetag.

Peter Johansson med pappa Janne och Matilda rockar loss.

Tillsammans bjöd Peter och Matilda på ett fint program med gamla kända låtar som Fattig bonddräng, Sol, vind och vatten och Utan dina andetag, som jag spelade in och som kan avnjutas i slutet av inlägget. På eftermiddagen uppträdde också Åsa Sjöberg med man och barn, men då var vi tyvärr inte kvar, Kent och jag. Vi hade inte tänkt på att ta med oss stolar så att stå i solskenet i dryga tre timmar räckte för oss.

Ann  berättade också att man räknade med att mellan 17- och 1800 personer hade besökt Sankt Anna skola på nationaldagen. Och såg man ut över bilparkeringen - ängen som arrendatorn på Thorönsborg så generöst hade upplåtit för ändamålet - tvivlade man inte på siffrorna.

Den stora ängen blev snart helt fylld med bilar. Ännu fler kom när vi åkte hem.

En flagga delades ut till Bengt Hassel från Stora Arentorp.

 

Ramunder Spel- coh Dansgille dansar till Benny Anderssons Födelsedagsvals till Mona.

Utan dina andetag med Matilda Grün, Peter Johansson och kusinerna Anki och Jossan.

1432 Casimir spelar Lova Herren på orgel

Mitt barnbarn Casimir, som är nio år, har börjat spela kyrkorgel för en av Sveriges bästa organister - Mathias Kjellgren. När man går på Lilla Akademien  i Stockholm måste man ta ett biinstrument när man går i årskurs 3 och Casimir valde kyrkorgel. Han spelar gitarr som huvudinstrument. Extra roligt var att han fick en så skicklig orgellärare som också är så snäll och trevlig - jag vet för jag har varit med på en lektion.

Mamma Åsa tog bilden.

Själv tog jag kantorsexamen sommaren när jag fyllde 51 år. Jag hade ju spelat piano sedan jag var liten, men det var ändå väldigt svårt att lära sig spela med fötterna på pedalen. Svårast var det med koordinationen av vänster hand och pedal. Att spela med höger hand och pedal var lätt, men att gå till vänster på pedalen med foten medan man gick till höger med vänster hand på klaviaturen var nästan helt omöjligt.

Jag tränade och tränade under ett år och var nära att ge upp när det plötsligt löste sig en dag - en upplevelse som man kanske kan jämföra med när ett barn plötsligt knäcker läskoden. Det har dock aldrig varit något problem för Casimir, noterar jag en smula avundsjukt. Det funkade direkt för honom och han förstod inte alls varför jag tyckte det hade varit svårt.

Här spelar Casimir koralen Lova Herren på sin första orgelkonsert på Lilla Akademien. Åsa spelade in.

1431 Vigselvälsignelse i Mälarhöjdens kyrka

I lördags var Kent och jag uppe i Stockholm för att vara med om den kyrkliga vigselvälsignelsen för dottern Åsa - alias Mirren - och Johan. Paret gifte sig borgerligt den 1 februari i år men eftersom varken barn, släktingar eller vänner var med vid det tillfället bestämde de sig för att han en kyrklig välsignelsegudstjänst lite senare.

Välsignelsegudstjänst i Mälarhöjdens kyrka för Johan och Åsa. Min bror Gunnar tjänstgör som präst. (Bilderna går att klicka större.)

Så det var den tilldragelsen vi var med om i Mälarhöjdens vackra kyrka på pingstafton. Gudstjänsten tog sin rundliga tid eftersom det var stod mycket musik på programmet. Kören Cantate, som Åsa är medlem i sjöng fem sånger under ledning av Kerstin, som jag hade nöjet att ackompanjera i en solosång - Vittoria, mio core av G. Carissimi. Kören finns att lyssna till i slutet av inlägget.

Kören Cantate sjunger för "brudparet".

Barnbarnen Casimir och Caspar spelade var sitt stycke. Casimir Bourée i e-moll av J.S. Bach och Caspar oboe i Händels Lascia ch'io pianga. Stycket går också att lyssna till i slutet. Det var roligt att jag fick ackompanjera honom - han hade lärt sig stycket på en vecka. "Storasyster" Jessica spelade både ingång- och utgångsmusik tillsammans med Kerstin, som för övrigt var organist under gudstjänsten. Som ingångsmusik spelades Jesus bleibet meine Freude och som utgångsmusik Allegro ur violinkonsert i E-dur av J.S. Bach.

Bilderna av pojkarna tog Kent när vi repeterade på morgonen. När det blev gudstjänst kunde han inte ta något foto eftersom han spelade in deras musikstycken. Jag kunde av naturliga skäl inte fota eftersom jag ackompanjerade. Här spelar Caspar, sju år, oboe.

Casimir spelar sin Bourée i e-moll när vi repeterade. Pojkarna hade på sig sina konsertkostymer när de sedan framträdde och var väldigt fina.

Caspar och Casimir sjunger första versen på En vänlig grönskas rika dräkt.

"Storasyster" Jessica spelar Allegro ur violinkonsert i E-dur av J.S. Bach som utgångsmusik tillsammans med Kerstin.

Härligt också att äntligen få frossa i sommarpsalmer - både Den blomstertid nu kommer och En vänlig grönskas rika dräkt fick församlingen sjunga med i. Casimir och Caspar sjöng första versen och församlingen de övriga fyra. I denna ljuva sommartid sjöng kören själva i Anders Öhrwalls underbara arrangemang. Även Åsas höga sopran kunde man höra i körsången...

Clarissa, Casimir, Caspar och Karolina från vänster i första ledet. Johans pojke, Ludvig, föredrog att hålla sig i bakgrunden.

Efter gudstjänsten bjöd Mirren och Johan på lunch hemma i sitt hus. De hade bestämt sig för att vädret skulle bli fint och hade därför dukat upp alla bord ute i trädgården. Det innebar att gästerna då och då fick förflytta sig med sina tallrikar in i huset och försöka hitta någonstans att sitta, eftersom det regnade lite av och till.

Min svärson Jörgen och min son Kalle (med kryckor och bruten fot) fixar grillen. Barnbarnet Johan, Cissi och vännen Johan ser på. 

Min dotter Anna med familj ställer upp sig för förevigande.

Kören Cantate i trädgården. Från vänster Charlotte, Maï, Kerstin, Åsa, Anne-Sofie, Sofie och Josefina.

Som väl var, var det bara enstaka droppar som föll så att vi kunde sitta utomhus den  mesta tiden. Vi karnivorer bjöds bland annat på grillat kött och vegetarianerna hade mycket att välja på bland alla pajer och sallader, som också naturligtvis räckte till alla andra. Olika tårtor till efterrätt med bland annat whiskytårta - en ny något säregen upplevelse. Mirren och Johan hade lagat all mat själva - en verklig prestation.

Johan och Åsa skålar med vännen Kay.

De fem egna barnen och några av gästernas barn såg man knappast till under hela eftermiddagen. Mirren hade utfodrat dem med pannkakor före gudstjänsten och såg till att de fick pasta och korv när det var deras middagstid. Studsmattan i trädgården var livligt frekventerad och på övervåningen fanns det tydligen så gott om leksaker att alla barnen höll sig sysselsatta.

Just nu är det bara Lissan som hoppar. Ludvig ligger och tar igen sig bredvid. Kay och sambon Ingrid övervakar det hela.

Åsa tackar dem som hjälpt till att göra festen så lyckad. Maï till vänster i bild, som t.ex.har ställt samman en liten skrift med hur väl vi känner Åsa och Johan. Hon och Cilla nedan var bröllopsvittnen när paret gifte sig borgerligt i februari. Maria, till vänster om Johan är Åsas chef på Konkurrensverket.

Cilla till vänster var på plats redan på morgonen för att hjälpa Åsa och Johan med festen. Bredvid henne sitter Johans föräldrar, Eva och Erik. 

Sammantaget blev det en mycket minnesrik dag som började med en fin och vacker välsignelsegudstjänst i kyrkan och fortsatte med en härlig fest där vi välkomnades med champagne och sedan bjöds på god mat och vin för dem som önskade. Vi träffade också släktingar och vänner som vi inte sett på ett tag. Det var även roligt att träffa Johans föräldrar och vänner till både Johan och Åsa.




Drink to me only with thine eyes med kören Cantate i Mälarhöjdens kyrka pingstafton 2017.



Caspar spelar Händels Lascia ch'io pianga på sin oboe. Mormor Ingrid ackompanjerar på piano.

1430 Billy Elliot på Stadsteatern i Stockholm

För precis en vecka sedan var jag med min dotter Mirren, hennes man Johan och barnbarnen Casimir och Caspar på Stadsteatern i Stockholm och såg den kritikerrosade musikalen Billy Elliot. Anledningen till att jag inte har skrivit tidigare om denna fantastiska föreställning var att man inte får ta egna kamerabilder från salongen.

Billy Elliot - Carl Sjögren - dansar med den balettdansör - Levi Blad -  som i en av de sista scenerna kommer att gestalta honom som vuxen. (Bilderna går att klicka större.)

Jag köpte då ett program för att kunna lägga ut bilder från detta på bloggen. Det får man heller inte göra utan tillstånd fick jag veta, när jag frågade min vän journalisten Anne-Marie. Så jag skrev helt sonika till fotografen, som tagit de underbara bilderna i programmet - Sören Vilks - och frågade honom om tillstånd att använda några i min blogg.

Idag fick jag ett mycket vänligt svar av honom som sa att det gick bra. Han är en fantastisk fotograf och vill man se mer av hans bilder kan man gå in på hans hemsida här och titta. Programhäftet är limmat så att inte bilderna - som är på hela uppslaget på programsidan - går att ta isär. Därför blir det tyvärr en sträng mitt i, men jag tycker man kan överse med det.

Upprinnelsen till historien är följande. Jag försöker sammanfatta något av vad Dick Harrison - professor i historia vid Lunds universitet - har skrivit i början av programmet. Regeringen i England med Margaret Thatcher som premiärminister - kungjorde år 1984 att 20 kolgruvor skulle stängas och 20 000 kolgruvearbetare skulle bli arbetslösa.  Kolgruvorna var olönsamma och kolet från gruvorna i England skulle ersättas av billigare energi från utlandet. Den stora stora nationella strejken började då den 12 mars när 142000 gruvarbetare gick i strejk.

Det blev hårda sammandrabbningar med polis och man slogs med klubbor, bilar vandaliserades och en person dödades. Det är denna strejk som bildar bakgrunden till musikalen. Under en del av föreställningen körs filmer i storformat i fonden där man ser slagsmål mellan arbetare och polis och även bilder på fackföreningsledare och politiker.

Bilder på politiker, fackföreningsledare, gruvarbetare och poliser rullar i fonden när scenen fokuserar på fackföreningsmötena.

Billy Elliot är son till en gruvarbetare. Hans mamma är död men visar sig då och då för honom. Hans pappa vill att han ska lära sig boxas och han får ta boxningslektioner tillsammans med några kompisar. En är hans bästis som gör en strålande insats som dansare senare.

Billys kompis Michael (till vänster) och Billy vill inte slåss med varandra och deras tränare är helt uppgiven. 

En dag när Billy ska gå till sin boxningslektion råkar han av misstag komma in till en grupp med flickor som dansar balett i samma lokaler. Han blir intresserad och uppmuntras av dansläraren, Mrs Wilkinson, att börja dansa i stället för att boxas. Han ljuger hemma och säger att han går till boxningen när han istället börja dansa med i balettgruppen. Balettfröken ser hans stora talang och efter någon tid tycker hon att han är mogen att söka in på The Royal Balett School  i London.

Balettfröken Mrs Wilkinson med sina balettflickor. Billy står längst till höger och försöker hänga med.

Som man kan förstå blir hennes möte med pappan inte någon succé. Han tycker det vore förskräckligt om hans son skulle bli dansör och blir rasande när han får höra att Billy lärt sig dansa balett istället för att boxas. Att dansa balett är inte något för en man - ordet b*ö*g får man höra många gånger i föreställningen. Så småningom, när han ser hur skicklig sonen har blivit, ändrar han sin attityd och Billy får tillåtelse att pröva in på balettskolan i London. Om han kommer in? Ja vad tror ni? Det slutar i alla fall lyckligt.

De två pojkarna är med i hela föreställningen och både sjunger och dansar. 

Det är en enastående prestation av en pojke som går i årskurs sju att dansa så fantastiskt skickligt och sjunga hela föreställningen igenom. Även kompisen är fenomenalt duktig liksom balettflickorna i olika åldrar, men de får åtminstone lite tid att ta igen sig mellan varven. Det är tre pojkar som växlar om i Billyrollen och även tre som Billys kompis Michael. Alla barnen är elever vid Kungliga Svenska balettskolan och man kan bara ana åren av träning och uppoffring som ligger bakom den här föreställningen.

Margaret Thatcher är naturligtvis den onde själv personifierad i denna musikal. 

Både Mirren och jag grät då och då. Mirren eftersom hon tog så illa vid sig att Billy inte fick något stöd hemifrån från början utan bara mothugg och jag för att det var så hisnande vackert och för att hela ensemblen var så makalöst duktiga. Nästan alla aktörerna både sjöng och dansade. Alla dansörer var män utom Mrs Wilkinson och hennes flickor och uppträdde ibland som poliser och brandmän och även som svanar.

Svanar i manlig gestalt. Bakgrundsmusiken är Tjaikovskijs Svansjön. 

När sir Elton John hade sett filmen om Billy Elliot blev han inspirerad att skapa en musikal på temat. Han tyckte Billys uppväxt påminde en del om hans egen. Lee Hall skrev texten till musikalen.

Billy som elev vid balettskolan i London. 

Man kan se föreställningen hela hösten. Det var en underbar upplevelse som jag på det varmaste rekommenderar. Här kan man gå in och se vilka dagar föreställningarna ges under hösten. Det finns också fler bilder att se på där. Tack Sören för att jag fick låna dina bilder!

Mirren, Johan och Caspar innan föreställningen börjat.

Casimir väntar på att ridån ska gå upp. Båda pojkarna satt som tända ljus under den nästan två och en halvtimme långa föreställningen.