973 Skärgårdskyrkan på Gretas Äng

Ännu en gång återkommer jag till Gretas Äng denna sommar. Här berättar jag om den i ett tidigare inlägg. (Bilderna från Gretas Äng kommer i slutet av inlägget.) I Söderköping Sankt Anna församling är Skärgårdskyrkan ett återkommande årligt inslag i det kyrkliga sommarprogrammet. Ett annat är Farledskyrkan som kommer första veckan i augusti som jag tänker berätta om senare.

Bergströms båt har lagt till vid Vrångö brygga för att plocka upp besökarna till friluftsgudstjänsten på Gretas Äng på Äspholm i Sankt Anna skärgård. (Bilderna går att klicka större.)

Skärgårdskyrkan flyttar under sommaren ut till olika ställen i Sankt Anna skärgård och firar där friluftsgudstjänster. Dessa gudstjänster brukar vara välbesökta eftersom kyrkan bjuder på båtturen till de olika ställena och även ordnar transport från Söderköping för dem som inte har bil.

På väg ut till Äspholm och Gretas Äng.

När turen kom till Äspholm och Gretas Äng var också vi naturligtvis tvungna att åka dit. Det är på denna ö mina bröder och jag har vårt gemensamma sommarställe. Sonen Kalle med sambo befann sig just då ute på ön och de välkomnade oss vid Gretas brygga när vi steg iland tillsammans med de övriga gudstjänstbesökarna, som var många denna kväll.

Sonen Kalle i turkos tröja och sambon Anne-sofie tar emot oss på Gretas brygga.

Kvällen var, som så många denna sommar, helt underbar med strålande sol och värme. Roland Wållberg, trubadur och historieberättare av Guds nåde, inledde gudstjänsten med att sjunga, spela gitarr till och berätta alla möjliga och omöjliga historier ur livet. Eftersom medelåldern är ganska hög på sådana här evenemang fick vi höra många gamla välkända melodier som folk kunde sjunga med i.

Stockrosor vid ett av husen på den gamla gården.

När Roland underhållit en god stund var det dags för vår präst Margareta att ta till orda. Som vanligt höll hon en fin och tänkvärd betraktelse och avslutade med bön och välsignelse. Efter det blev det musikalisk frågesport med Roland till allmän förnöjelse. De medhavda kaffekorgarna plockades fram och sedan njöt vi en stund av gemenskapen tills solen började dala.

Roland bläddrar fram nästa sång som han ska sjunga.

Vår trevliga och söta präst, Margareta, håller en fin och tänkvärd betraktelse.

Dags att plocka fram kaffe korgarna.

Hemfärden blev en båttur jag sent glömmer. Solnedgången över vattnet var en upplevelse.

Här är programmet för Farledskyrkan som började i måndags den 4 augusti. Finns många fina musikgudstjänster att lyssna till innan veckan är slut. Roland Wållberg sjunger och spelar på fredag och själv blir det allsång med min Sankt Raghnhildskör på lördag.Varje musikgudstjänst avslutas med kaffe och tilltugg i kyrkan.

972 Årets Saga - augusti

  

Bilderna går att klicka större.

För dem som har kommit nya till min blogg lägger jag återigen in bilden på denna underbara bilderbok av Elsa Beskow med musik av Alice Tegnér. Det här är den ursprungliga varianten från 1955 - den större boken som är 32x25 inte att förväxla med en mindre bilderbok som gavs ut i nytryck under 1980-talet. I den boken har man tagit bort alla noterna till sångerna. Den finns att köpa antikvariskt till ett relativt billigt pris. Den här genuina upplagan kostar mer och är ganska sällsynt. Själv köpte jag den på Tradera i våras.

Här kommer augustibilden. Jag är otroligt imponerad av det oändliga tålamod som Elsa Beskow måste ha haft när hon skapade de här bilderna. Ingen liten figur är den andra lik. Hennes tre små barn är också alltid med någonstans på bilderna.

Till varje bild hör en dikt som Alice Tegnér har tonsatt. De finns alla i slutet av boken. För det mesta är alla tre barnen med i huvudet på dikten. Man kan förstå varifrån hon har fått inspirationen till Putte i Blåbärsskogen.

Pojken måste vara sonen Bo Beskow, som sedermera blev en berömd konstnär.

971 Fredagshängning på Ateljé Glädjen.

Kent tog denna bild (för övrigt alla bilder i det här inlägget) genom fönsterrutan. Där har jag två sommartavlor, Kuggviksskärs fyr och Stegeborgs fästningstorn som jag målade färdigt igår. (Bilderna går att klicka större.)

I går kväll var det dags att hänga upp mina tavlor i Ängens blommors f.d. lokal som nu står tom sedan blomsteraffären flyttat ett kvarter bort för att få det större. Lokalen är utomordentligt lämpad för konstutställning med sina vita väggar och två stora skyltfönster ut mot gatan. Vilken skillnad det är att se sina tavlor mot den bakgrunden - förstår nu varför innefolket, som har råd att köpa dyr konst, vitmålar alla sina väggar. Åtminstone i de lägenheter som man ser i annonserna i Svenska Dagbladet.

Gunillas tavlor från Söderköping till vänster. Ramunderberget speglar sig i fönstret.

Här är Ninas fönster.

Gunilla och Nina har en permanent utställning av sina alster - permanent vill säga så länge det inte kommer någon som vill hyra lokalen. Det är också de som har fixat de vita väggarna. I morgon och på söndag är det de som håller ställningarna, på måndag har jag lovat att vara där.

En av väggarna med mina tavlor. Väggen är ljusgul på bilden men i verkligheten är den helt vit.

Gunillas tavlor till vänster om mina rutiga. De har fått en svart ram nu - tips från min bloggvän Ronny.

Så om det är någon av mina vänner som har vägarna förbi på måndag är ni välkomna på en pratstund. Jag räknar som vanligt inte med att få några tavlor sålda, men det är kul ändå att få visa dem. Och att träffa lite folk och turister, som det är gott om just nu i lilla Söderköping. Jag kommer också att vara där fler gånger under nästa vecka, vi har bara inte bestämt när än, Nina och jag. Gunilla ska fara iväg till Berlin.

 Ninas underbara trädknoppisar som också har blivit till kort som barn i skolan och förskolan kan använda när de är ute i naturen på våren. Här kan man läsa mer om dem. Jag kände skam till sägandes bara igen nummer två överst från vänster och nummer tre i mitten längst ner...

370 Lösning på sensommarquiz

 

Djuren i den kinesiska tolvårscykeln. (Bilden går att klicka större.)

Det är mycket riktigt katten som ska bort som många har gissat, men inte av rätt orsak. Det beror nämligen på att den inte finns med bland djuren i den kinesiska astrologin. Rätt svar, d.v.s. det svar som jag tänkt ut från början, har jag fått från Kärstin Högbom och Mirren.

Här är de, alla djuren i den kinesiska zodiaken eller astrologin. Det är tolv stycken: råttan, oxen, tigern, haren, draken, ormen, hästen, fåret, apan, tuppen, hunden och grisen. Någon katt finns inte med som synes. Man är olika som människa beroende på i vilket år man är född.

Det finns många positiva saker med alla djuren, men det anses finast att vara född i drakens år med ormen som god tvåa. Här kan man du gå in och läsa om dig själv beroende på i vilket år du är född. När du har kommit in på sidan klickar du på ditt årsdjur så får du en utförlig beskrivning av hur du är som person. Det är väldigt roligt tycker jag, även om man får ta det med en nypa salt.

Jag själv är född i råttans år och det är kul att läsa vilken sorts personlighet man har då. Det stämmer faktiskt ganska bra in på mig, tycker jag själv. Inga av de här djuren har de negativa dragen som vi är vana vid i Europa - alla har sina stora fördelar.

Hästen ska absolut inte bort som många föreslagit eftersom det är hästens år i år i Kina.

TACK alla ni som har gissat och kommenterat. Jag har haft mycket roligt under tiden!

369 Sensommarquiz

Här kommer ett nytt quiz att fundera på. Fem bilder som vanligt och en som ska bort och varför. Det finns naturligtvis många lösningar, men bara ett som JAG har tänkt mig och som då blir rätt i så fall. Är det någon som vet meddetsamma vilken bild som ska bort kan den väl skriva bara "Jag vet" och vänta med svaret tills nästa inlägg så att mina andra bloggvänner kan få gissa litet till.

Här kommer bilderna:

Uppdatering och ledtråd:

Vilket år är det i år?

968 På väg till Ängens Blommor

Mina målarkompisar Gunilla och Nina har hittat en lokal som kan användas både som ateljé och galleri i centrum av Söderköping. Det är blomsteraffären Ängens Blommor som har flyttat till större lokaler i huset intill. Så länge som inte någon hyresspekulant anmält sig får de använda lokalen som ateljé och galleri.

Jag har fått lov att hänga upp några av mina tavlor på fredag och ha dem där en vecka framöver. Det är dit jag är på väg denna fantastiskt strålande och varma sommardag. Från parkeringen vid Munkebrogatan går man den gatan fram tills man kommer till Rådhustorget. Förbi systembolaget och sen är det inte långt till f.d. Ängens Blommor.

Det var på den här gatan, Munkebrogatan, som Madickenfilmen spelades in. Hon "bodde" i det gula huset längst till höger. (Bilderna går att klicka större.)

Ett gammalt magasin till vänster och det lilla rådhuset i mitten. I bakgrunden syns Ramunderberget med sitt lilla lusthus på toppen, varifrån man har en vidunderlig utsikt över stan.

Gunilla och Nina har målat väggarna vita i lokalen - perfekt bakgrund för tavlorna och för övrigt städat och fräschat upp rummen. Det är många utrymmen bakom och i källaren - skulle vara perfekt för att ha konstcirklar i eller folk som kom dit och målade om dagarna när de hade tid. Tillgång till vatten, toalett och rum för att förvara många stafflier. Men det är en önskedröm - hyran är hög... 

Nina bjuder oss på vatten denna varma dag - kaffe eller annan varm dryck är inte att tänka på!

Här är några av Ninas målningar...

...och här är målningar som Gunilla skapat.

När vi har besett hela lokalen ger vi oss ut på promenad i värmen längs Kanalen. Här är det som vanligt fullt med båtar och turister. Jag passar på att ta en titt i Lilla Kanalmagasinet där jag ställde ut förra året. Där finns nu två att de tidigare utställarkompisarna, Birgit och Lars (länkar under bilderna). Birgit är textilkonstnär och Lars gör barnfåtöljer.

Det är inte lätt när att lägga till när det är fullt av båtar överallt.

Lilla Kanalmagasinet är sig likt. Här ställer hantverkare och konstnärer ut sina alster under hela sommaren.

Birgit med en av sina härliga nallar.

Två av Lars barnfåtöljer - perfekta för barn att sitta i när de ser på TV. Mina yngsta barnbarn har fått var sin och älskar dem. De är oerhört välgjorda och i ett slitstarkt material - rekommenderas verkligen!

På hemvägen går vi Storgatan fram och sneddar över Sankt Laurentii kyrkogård. Det blir ingen längre promenad idag - termometern närmar sig trettio grader i skuggan. Det ska bli skönt att komma hem till svalkan inomhus - tack och lov för värmepumparna som kan blåsa lite kallluft emellanåt.

Storgatan en varm sommardag i juli.

Mulachska huset. Vid sin död 1827 efterlämnade läkaren C.G. Mulach medel till detta hus för gamla och sjuka. Idag är det konstnärsateljéer där. I bakgrunden ses klockstapeln till Sankt Laurentii kyrka och lite av trappstegsgaveln.

967 Bloggträff i Laxå

Charles, Margareta och jag vid Ramundeboda klosterruin. (Kent tog många av bilderna i detta inlägg. De går att klicka större.)

Margareta, som kallar sig Maggan på sin blogg, och jag har följt varandra sedan jag började blogga 2007. Vi känner varandra ganska väl vi det här laget. Vi har deltagit i varandras resor, varit med om utflykter i våra respektive omgivningar och sett våra barnbarn växa upp. När Margareta för ett tag sen berättade och visade bilder på en gammal, fin träkyrka som jag gärna ville besöka, tyckte jag det var dags att vi äntligen träffades.

Jag skrev i en kommentar till henne att det skulle vara roligt att åka dit på utflykt och Margareta var inte sen att bjuda in oss att komma till Laxå. Hon erbjöd sig att visa Ramundeboda kyrka i Laxå - en träbarockkyrka från 1600-talet - och den gamla klosterruinen vid Borasjöns strand istället för Älgarås kyrka, som låg några mil bort, den som Margareta berättat om i sin blogg.

 Ramundeboda kyrka från 1600-talet.

Kent, som släktforskar, tyckte också det var en bra idé att åka till Laxå eftersom han har upptäckt att några av hans förfäder bodde i Svennevad och Boo under 1700-talet. Orterna ligger på vägen till Örebro och därifrån är det inte så långt till Laxå, där ingen av oss varit tidigare.

Efter att ha besökt förfädernas platser åkte vi vidare till Laxå, där Margareta och hennes man Charles mötte oss vid Ramundeboda kyrka i centrum av Laxå. Margareta är kyrkvärd där och Kent är kyrkvärd i Mogata, så det fanns redan från början mycket att diskutera med kyrklig anknytning.

Det är konstigt när man träffar bloggvänner irl att det känns som man hade känt dem i hela sitt liv. På sätt och vis vet man ju många gånger mer om dem och deras liv än man vet om de närmsta grannarnas och bekantas som man träffar i olika sociala sammanhang hemma.

Charles guidade oss runt i den vackra träkyrkan där jag även fick tillfälle att pröva på orgeln. Kyrkan kallas i folkmun för änglakyrkan och när vi såg takmålningen och många andra tavlor med änglar förstår man varför.

Koret i Ramundeboda kyrka.

Denna träskulptur kallas Vita Frun. Om henne - maka till patron på herrgården - berättas det att man trodde att hon dog när hon skulle föda barn och att man därför svepte henne och lade henne i en vedbod. Det var vinter och kallt och här vaknade hon till liv, födde två pojkar och gick sedan tillbaka till herrgården med sina barn iklädd bara i sin svepning och knackade på. Folk som öppnade trodde att hon var ett spöke och släppte inte in henne. På morgonen fann man henne och de två barnen ihjälfrusna på trappan. Hennes man lät då göra denna skulptur till minne av henne och hennes barn. Det sägs att hon går igen, därav namnet Vita Frun.

Det fantastisk änglataket är ursprungligen från 1600-talet.

Jag fick tillfälle att pröva orgeln.

Efter att vi beskådat kyrkan och tagit många foton gick vi till församlingshemmet och såg oss omkring där. Helt fantastiskt med stora utrymmen för diverse sammankomster, fina målningar och textilier på väggarna, litet kapell och stor sal med scen. 

Margareta och jag i församlingshemmet.

Den vackra ryamattan i bakgrunden på lite närmare håll.

När vi hade gått igenom församlingshemmet och tagit många foton där med, åkte vi med Margareta och Charles till Ramundeboda gamla klosterruin vid Borasjön.  Där började vi med att fika och fick sedan historien om klostret och munkarna till livs av Charles, som guidade oss runt. Kent och han hade mycket att prata om i ämnet - båda har historia som gemensamt intresse. Ramundeboda kyrka låg från början här ute men nedmonterades och flyttades till Laxå i slutet på 1800-talet.

Glad bloggvän med make med var sin kanelbulle.

Charles berättar för Kent om utgrävningarna vid Ramundeboda kloster.

Antonitmunkarnas källare. 

Medeltida bakugnar.

Jag lyssnade inte så mycket på genomgången eftersom jag hade fullt upp att prata med Margareta om våra öden och äventyr istället .Margareta förärade mig en liten fin bok om de tre tanterna på Villagatan, Gullan, Viola och Rosa. Margareta har själv skrivit texten och Britt-Marie Dahlberg har skapat bilderna. Rubriken lyder Ett år med tanterna på Villagatan och det är inte svårt att förstå att det handlar om vad Margareta och två av hennes vänner upplevt under året. Mycket läsvärd och underbara bilder - hoppas att den kommer att nå fler med tiden.

En bild från " Ett år med tanterna på Villagatan."

 En bild till.

Förord till boken med dedikation från författaren.

Dagen avslutades med att vi blev bjudna på en kinesrestaurang i närheten av kyrkan. Vädret hade varit strålande hela dagen och vi njöt av att kunna sitta ut och äta. Det smakade mycket gott och även för Kent, som är vegetarian, fanns det en varmrätt på menyn. Det är inte alltid det finns något annat än sallad...

God och färgglad mat och trevlig samvaro i den sköna och ljumma julikvällen. Vad kan man mer begära?

Tiden gick fort och när vi hade slutat äta hade klockan redan hunnit bli nästan halv åtta på kvällen. Resan hem gick bra och det var fortfarande ganska ljust trots att klockan var närmare elva innan vi kom hem till Mogata.