2013 Marsnytt från Bonniers Veckotidning nr 13 1925

 

Omslagsbilden är gjord av Torsten Schonberg. (Bilderna går att klicks större.)

Även denna tidning firar 100 år den här dagen. Den utkom den 28 mars 1925. Av de många novellerna känns Hjalmar Bergman igen med Flickan i Frack.( Står som "novell" trots att det är en roman, konstigt nog och inte som följetong. Men det fortsätter i nästa nummer. 

"Det moderna Amerikas dramatiker Eugene O´Neill" får också en lång artikel. Som vanligt lite av varje annars av musik, teater och utställningar, porträtt av mammor med barn, mode och mat.

Helsidesporträttet är av ärkebiskopen Nathan Söderblom. Jag funderade på varför han var med och läste på Wikipedia att just detta år var det han som samlade till ett stort ekumeniskt möte i Stockholm, där alla kyrkliga samfund utom det romersk-katolska och pingströrelsen var med. Han valdes till ärkebiskop 1914 och fick Nobels fredspris 1930. Förutom allting annat som han var berömd för komponerade han också melodin till "I denna ljuva sommartid", den som är den vanligaste i Ess-dur.

Många frågor besvaras från läsekretsen både vad det gäller juridik och allmänt. Här nedan några exempel. De juridiska skiljer sig inte särskilt mycket från dagens, så dem lämnar jag därhän. De andra är intressantare.

Flera tättskrivna sidor ägnas åt japansk blomsterkult. Den har sina anor från 600-talet och fram till 1500-talet användes den endast för att pryda templen. Det är en lång och intressant artikel. Jag citerar:" Man kan nästan säga att de japanska blomsteranordningarna bakom sina vajande och konstskickligt böjda grenar dölja japanernas hela livsuppfattning och bärande livsidéer." Man fick dock inte ha med mer än 365 grenar - lika många som årets dagar. 

Japanska flickor vid sina fullbordade blomsterdekorationer.  

Bilder på den tidens kändisar, både hemma i Sverige och utomlands är alltid med. Här är det miss Elisabeth Churchill som vallar sina rasrena vinthundar. Damen till höger är ingen mindre än den belgiska drottningen Elisabeth av Bayern gift med kung Albert I. Hon var i Sverige 1926 för att träffa de svenska prinsessorna och se om någon av dessa var lämpliga för sonen Leopold. Prinsessan Astrid och kronprins Leopold gifter sig året därpå, 

Bilderna nedan är från KAK:s vintertävling - Skandinaviens största. Tävlingen går från Östersund till Stockholm i öppna bilar. Totalt 58 tävlande och sju timmar mellan den första och sista vagnen över startlinjen. Vädret var trots snöbyar och isgata inte särskilt besvärligt. Man kanske inte behöver ställa in bilen i garaget om vintern i fortsättningen, frågar sig reportern. Han  skriver vidare:" Vem vet? Om tio år kanske det anses som något rätt vardagligt att köra från Stockholm till Haparanda i februari."

Ordentligt påpälsade  passagerare som synes.

Det sista modet från Paris finns alltid med i tidningarna. Hatt var ett måste för en fin dam på den tiden och var så ända tills i mitten på 1950-talet. När min mamma hade damer på kafferep hade alla hattar på sig inomhus. Hattmodet för herrar varade väl lite längre. Tråkigt att modet försvann, numera är det bara prinsessor, drottningar och Christina Schollin som har hatt.

Som avlutning får jag fresta med några goda sallader från Bonniers Kokbok.

Vill man läsa mer om vad som hände i Sverige i mars för hundra år sen kan man titta här i mitt förra inlägg. MUSIKANTA: 2012 Marsnytt från Bonniers Veckotidning nr 11 1925

2012 Marsnytt från Bonniers Veckotidning nr 11 1925

 

Gudrun Thomsen skapade omslagsbilden. (Bilderna går att klicka större,)

Ännu en av mina BVT firar 100-årsjubileum idag, nämligen nummer 11 den 14 mars 1925. Omslagsbilden  är inspirerad av maskeradbalerna, som vi denna tid hölls varje år januari-mars. Denna tidning har ett helt uppslag med sådana dräkter. Undrar när maskeradbalstraditionen här i Sverige dog ut - kanske vid andra världskrigets början? 

Här är  innehållsförteckningen till detta nummer. Som synes är det många intressanta reportage och även noveller och en följetong av dåtidens berömda författare. Här kan jag ju som vanligt bara ta med en mycket liten del i mitt inlägg.

Till minne av Hjalmar Branting, som dog den 24 januari 1925, har tidningen en helsida med hans porträtt. Det är väldigt konstigt att ingenting skrivs om hans frånfälle, varken här eller på följande sidor.

 Han blev statsminister för tredje gången 1924-1925. 

Ett långt reportage om eskimåerna har  Gustaf Bolinder som författare. Han var en av dåtidens berömda forskningsresande och äventyrare och gjorde resor främst i Sydamerika, där han han skrev om  Sydamerikas indianstammar. Han gjorde även resor till Västafrika. 

Förutom sina forskningsresor skrev han äventyrsböcker för ungdomar. Däremot står det ingenting på Wikipedia om att han även besökte Grönland och eskimåerna - nutidens inuiter - som får ett helt uppslag i detta nummer.

Krogronden i detta nummer ägnas åt Den Gyldene Freden. en av världens äldsta kontinuerligt existerande restauranger på samma plats samt Stockholms äldsta bevarade stadskrog. Anders Zorn köpte stället 1919 och lät bygga om och rusta upp det. Han skänkte sedan restaurangen till Svenska Akademien som fortfarande äger den. Efter bilderna från Krogronden har jag klippt ihop verserna av Don Quixote så att de går att läsa. Helt underbara rim! Undrar om Karl Gerhard läste detta? Gösta Selling tecknade. 

Maskeradkostymer.

Några bilannonser i tidningen får avsluta inlägget.

Det var inte vem som helst som hade råd att köpa en bil 1925. Bilarna i annonsen här nedan kostar respektive 190.000 och 731.000 kronor i dagens penningvärde. 

2011 Musikminnen del 1

Det finns minnen som biter sig fast som varken är sorgliga, traumatiska eller så där superlyckliga som t.ex. när barnen föddes. Många minnen som jag fortfarande starkt upplever har samband musik. 

Mina allra första minnen av musik var att mamma och jag sjöng och spelade visor av både Felix Körling och Alice Tegner i stora inbundna böcker som var rikt illustrerade. 

Det mest intensiva från min tidiga barndom är när jag var med mamma och åt glass på Marcussons konditori i Norrköping. Där uppträdde en xylofonist som spelade Tomtarnas Vaktparad som jag kom att älska i många år framöver. Marschen är komponerad av Kurt Noack 1912. Det har jag också berättat om tidigare i ett inlägg från 2012. Här nedan är det BOA - Benny Anderssons orkester som spelar. 

En annan marsch som blev en favorit i  mitt nioåriga liv var Anchors Away. Efter att andra världskriget var slut var det musik från USA som blev populärast här hemma. Jag har minne av att jag hörde den spelas ute på gatan av en blåsorkester när man firade att kriget var slut. Sverige översköljdes även av jazzen som jag också älskade när jag blev lite äldre. Hemma fick jag inte spela jazz när pappa var hemma eftersom han tyckte den var moraliskt förkastlig. Mamma brydde sig inte som tur var. 

Jag började spela piano när jag var sju år och när jag var nio hade jag lärt mig så mycket att jag bland bland annat fick spela psalmer i skolan varje morgon. Jag tog också ut populära sånger på vår flygel.  En som var mycket spelad då i radion var I min lilla, lilla värld av blommor ur filmen Rännstensungar. I filmen sjöngs sången av Birgitta Hoppeler. 

Jag var oändligt lycklig när jag hade lyckats att ta ut alla harmonierna i visan. Det lustiga är att jag precis kommer ihåg var jag var just då och hur omgivningen såg ut. Det är ganska många olika harmonier som förekommer i "sticket" (en del av låten som kontrasterar mot övriga delar i låten innan refrängen återkommer). 

En annan melodi som blev en del av den repertoar som jag spelade upp för mina klasskamrater eller för vilka som ville lyssna, var också ett 40-tals örhänge. Tico Tico. Den spelade jag faktiskt med bravur, kommer jag ihåg och jag lyckades också få till den latin-amerikanska rytmen. Jag hade ju aldrig några noter till de här styckena utan hörde i huvudet hur det skulle låta. 

2010 Februarinytt från Bonniers Veckotidningar nummer 8 och 9 1925

Omslagsbilden skapad av Frans Timén. (Bilderna går att klicka större). 

Idag är det exakt 100 år sedan den första av tidningarna gavs ut. Eftersom det inte lär bli något mer hundraårsjubileum för vare sig tidningarna eller mig tar jag med både nr 8 och nr 9.

Omslagsbilden skapad av Georg Klinghammer, som väldigt ofta anlitas som omslagsillustratör av BVT. 

Som vanligt är det bara en liten, liten del av allt innehåll som ryms inom de 60-tal sidor som tidningarna består av, som jag kan ta med. Texten till de fina reportagen och artiklarna är alldeles för kompakt för att få med i bloggen. Det är synd eftersom det finns mycket intressant att läsa i tidningarna. I nr 8 skriver Sven Hedin t.ex. om en resa till Tibet och Rutger Essen om Panamakanalens öden. 

Fortfarande går Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf som följetong i båda tidningarna. Långa reportage om konst och musik finns också alltid med. Även några sidor med menyer och recept som Jenny Åkerström-Söderström är redaktör för. Här är ett litet tips för middag och lunch i nästa vecka.

I varje nummer finns en helsida med någon känd person. I nummer 9 är det ett foto är av Hjalmar Bergman "vars komedi Swedenhielms i dagarna haft premiär på Dramatiska Teatern". 

En rolig krönika om Operabaren finns med och som förhoppningsvis går att läsa. (Med förstoringsglas kanske.) Har man varit på Operabaren någon gång - som jag varit i mitt tidigare liv för sisådär 50 år sen - är det hög igenkänningsgrad. Jag antar att det inte är särskilt mycket som ändrats sedan dess, bara kundkretsen.. 

Ett svep från utlandet från England och Amerika i bilder finns med i nr 9. Översta bilden i mitten visar underhusets ende blinde ledamot, kapten Ian Fraser, som överallt följs åt av sin hustru utom i kammaren.  

Bilden i mitten visar president Coolidge som presiderar i fulltaligt kabinett i första raden längst fram. Längst ner vid bordet i samma rad ses Herbert C. Hoover. Det skulle gå fyra år till innan han blev USA:s president. John D. Rockefeller syns på promenad på Fifth Aveny längst ner till höger.

Svenska Teatern firade 50-års jubileum det här året med Gösta Ekman senior och Pauline Brunius i huvudrollerna. Mer om teatern kan man läsa här. 

Det finns alltid några sidor med porträtt i tidningarna. Bröllopsporträtt och porträtt av förlovade och som här barnporträtt. Kul att se att att alla utom en har någon sorts mössa eller hatt på sig. Namnen på pojkarna är desamma som i min generation - Stig, Sten, Torsten, Göran och Arne. Namnen får väl vänta en generation till för att bli moderna.

Som introduktion till modebilderna, som jag alltid brukar ha med, lägger jag in bilden på "Modedårskaper för femhundra år sedan". Alla kreationerna är från medeltiden utom den längst ner. "En hatt från Cora Marson, som en ung dam vid ratten anser vara idealet år 1925".

Avslutningsvis är det bilar som gäller. Här nedan en intervju med Ernst Eklund , teaterchef, skådespelare och regissör vid ratten. De övriga omslagssidorna upptas ofta av bilannonser som de nedan. Fortfarande lyser svenska bilar med sin frånvaro. 

Flera februariinlägg kan man läsa här:

BVT nr 7 1925

BVT nr 7 1926

BVT nr 8 1927

BVT nr 7 1929

BVT nr 8 1929 

BVT nr 9 1929

2009 Januarinytt från Bonniers Veckotidningar nr 4 och 5 1925

Några av mina Bonniers Veckotidningar firar 100 år i år. Som de här januarinumren 4 och 5. Jag slås som vanligt av att texterna är så lätta att läsa. Verbens pluraländelser är naturligtvis fortfarande med - man fick skriva sådana på 40-talet i uppsatserna i skolan om man bara var konsekvent. Inte förrän 1955 togs verbens pluraländelser bort, läser jag på Wikipedia. 

Bonniers Veckotidning nr 4 24 januari 1925. Omslaget illustrerat av Georg Klinghammer. Bilderna går att klicka större. 

Bonniers Veckotidning nr 5 31 januari 1925. Omslaget illustrerat av Gottfred Rönning.

Eyvind Johnson, Erik Lindorm och Selma Lagerlöf är namn som vi fortfarande känner igen och som medverkar i tidningarna. "Löwensköldska ringen" av Selma Lagerlöf går som följetong i båda numren. 

Som alltid är det reportage från teatern och från konstmarknaden, hemma hos- reportage och reseberättelser. Och så förstås porträtt av förlovade unga damer, modereportage och matlagningsmenyer och mycket annat. Jag kan förstås bara ta med en bråkdel av allt som står på alla sidor, företrädesvis foton och teckningar eftersom texterna är så långa och kompakta. 

Här nedan en frågespalt som förekommer i varje nummer. Det finns också en spalt med juridiska frågor, men frågorna är snarlika dem i våra dagar, så de är inte så intressanta.

Tidningsomslagen är de enda i färg. Insidorna och baksidorna består alltid av annonser - företrädesvis bilannonser, banan- och chokladannonser eller olika halspastiller.

Inga Tidblad var tydligen redan då populär eftersom hon redan 5 år efter hon gått ut Dramatens elevskola fick spela tillsammans med den legendariske och berömde skådespelaren Gösta Ekman.  Pappa till Hasse Ekman och farfar till vår tids Gösta Ekman.

Theodore Roosewelt var president i USA åren 1901-1909. F Här nedan är en bild på hans son med samma namn. En av sönerna på bilden heter också Theodor Roosewelt. Måste ha varit svårt att veta vem man pratade om i familjen. Franklin D. Roosewelt var en avlägsen släkting till presidenten.

I denna månad har också prins Eugen en utställning på Liljevalchs konsthall. Nedanför porträttet är en bild av några kända personer som är på väg till vernissagen. 

Överst kronprinsparet med uppvaktning. I mitten hjälper prinsen själv till med upphängningen av tavlorna. Bilden längst ner till vänster visar konstnären Albert Engström med sin son och bilden till höger visar professor Ragnar Östberg med fru.

Januari är maskeradernas månad. Undrar hur länge seden att anordna maskerader i januari höll på? 

De första vårmodellerna är på ingång. "Nu veta vi precis hur man skall vara om man är chic och välklädd vintern 1925. Alltså måste vi syssla med något annat. Detta andra blir naturligtvis rivieratoaletterna som nu blomma som bäst i de parisiska modedrivhusen". Här är det verkligen synd att bilden inte är i färg, även om man kan läsa mycket detaljerat om färgerna i klänningarna.

Här nedan är exempel på sportdräkter för barn som man kan sticka själv. Något i texten som skiljer denna från dagens språkbruk är de långa meningarna. Jag räknar till 47 ord i den första meningen. 

Och så den eviga frågan om den kvinnliga vikten som förföljt oss i hundra år ända in i dagens veckotidningar. Det brukar alltid komma reportage om bantning efter jul precis som här. Förhoppningsvis går det att läsa om man förstorar, men jag ska ändå citera några rader i artikeln av doktor Erik Begtrup. 

"Det första man skall göra för att hålla sig i ett lämpligt näringstillstånd är att väga sig regelbundet. Det är förvånande att se huru mycket tjockare man kan bli utan att själv lägga märke till det om man inte väger sig." I slutet varnar doktorn att för mycket motion gör att man får ökad aptit och också för avmagringspiller. "I bästa fall äro de de oskadliga och utan någon som helst verkan. Det är maten som skall ändras när man vill magra. Av maten har du blivit fet och genom maten skall du åter bliva mager". Punkt, slut!