Visar inlägg med etikett Waldemarsudde. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Waldemarsudde. Visa alla inlägg

fredag 30 maj 2025

2016 Från Mumin till Chop Chop på Waldemarsudde.

På fredagen efter Kents 80-årsdag som jag berättat om här åkte vi tillsammans med Mirren till Waldemarsudde. Jag hade länge önskat att få se utställningen Från Mumin till Chop Chop. Förutom Tove Jansson var det tre andra kända och älskade barnboksillustratörer som också var representerade. 

Kent i entrén på Waldermarsudde. (Bilderna går att klicka större.)

Utställningen pågår till den 17 augusti och vänder sig till "besökande i alla åldrar" - .Konstnärerna förutom Tove Jansson - som ingår i firandet av Mumin 80 år - är Ilon Wikland, Pija Lindenbaum och Linda Bondestam. Här kan man läsa mer.

I det här inlägget kommer jag bara att visa illustrationer av Tove Jansson. Här nedan finns  förlagan till en teateraffisch till föreställningen Mumintrollet och Kometen på Svenska Teatern i Helsingfors 1949. 

En av de böcker av Tove Jansson som jag läste för Mirren när hon var liten var Den farliga resan. Den kom ut 1977, samma år som Mirren föddes. Hon tyckte den var otäck har hon berättat för mig efteråt. Här några skisser från den boken.




Skisserna till Alice i Underlandet känner jag också igen eftersom jag har haft den boken hemma i alla år trots att den tillhör Mirren. Hon ska få tillbaka den tillsammans med andra av hennes Tove Janssonböcker nästa gång vi träffas.


Det var fantastiskt roligt att se alla skisser till Muminböckerna. Här har jag bara tagit med en liten del.




Här ser man många av figurerna i sagan om Mumintrollet. Han verkar lite bekymrad.

Skisserna nedan är från Det osynliga barnet som kom 1962.

 


Tove Jansson gjorde även ett Muminspel tillsammans med sonen Lasse  - en karta över Mumindalen med faror av olika slag. Mårran i mitten och hemska sjöodjur i havet. Hattifnattarna syns också på sin ö. Det blå huset längst ner är Muminhuset. 


Fler skisser av de välkända muminfigurerna nedan. Lilla My, Muminpappan, Snorkfröken och Snusmumriken. 


Jag kommer ihåg att Casimir var så fascinerad av Mårran när han var liten. Trots att han var rädd för henne ville han ändå höra berättas om henne om och om igen. Men hon ser verkligen farlig ut! Stinky var heller inte någon trevlig person. 



Här sitter Too-Ticki uppflugen på broräcket. Alias för kvinnan som var Toves ständiga följeslagare i  livet. 


Muminfigurer tillverkade av Atelier Fauni på femtiotalet. 
 
Eftersom det var fredagseftermiddag och många slutar tidigt på jobbet hamnade vi i rusningstrafiken på hemvägen. Trots det tog det inte någon längre tid förrän vi var hemma i Tallkrogen igen. 


 Kent och Mirren utanför slottet.


Dags att åka hem.

Länkar till flera inlägg om Tove Jansson:




tisdag 6 mars 2018

1539 Sigrid Hjertén på Waldemarsudde

När jag var uppe i Stockholm för några veckor sedan passade Mirren och jag på att gå och se utställningen med Sigrid Hjertén på Waldemarsudde. Jag hade hört talas mycket om utställningen och blev sannerligen inte besviken. En fantastisk konstnär i mitt tycke och som måste ha framkallat många upprörda känslor på den tiden genom sitt modernistiska måleri.


Utställningen varar till den 26 augusti. (Bilderna går att klicka större.)

Till min stora lycka får man numera fotografera även i konsthallen på Waldemarsudde. Så jag kommer att dela med mig av några av de många tavlorna som visas på utställningen. Sigrid Hjertén fick inte sitt stora genombrott förrän på 1930-talet. Något jag tycker är konstigt med tanke på de många underbara målningarna som hon skapade 1910 och åren därefter.


Många besökare på Waldemarsudde.

Sigrid Hjertén föddes 1885 och dog 1948. Under åren 1911 till 1937 var hon gift med konstnären Isac Grünewald. Innan hon gifte sig studerade hon hos Henri Matisse i Paris. Man kan ana influenser från honom och även från Paul Cezanne i hennes konst.


Just den här målningen av hennes son Iván i fåtöljen tycker jag påminner mycket om Matisses sätt att måla med sin speciella kolorit och med sina många detaljer. 

Tillsammans hade paret Hjertén-Grünewald sonen Iván som ofta fick vara modell åt sin mamma. Han blev också konstnär och har fått ett eget rum för sin konst på utställningen. Intressant är att se att han bryter mot sina föräldrars färgtradition genom att bara måla tavlor i svart-vitt-grått.


Sonen Iván.

Sigrid målade också många porträtt av både sin man och parets vänner och bekanta. Många i deras umgängeskrets var också konstnärer, som t.ex. Nils Dardel som finns med på en av hennes mest berömda tavlor, den som man ser i bakgrunden mitt i hallen på bilden ovan. Jag tyckte det var intressantare att ta med sådana tavlor  i inlägget som åtminstone jag aldrig sett förut.


Tavlan heter "På teatern" och här kan man se maken, Isac Grünewald på läktaren tillsammans med goda vänner. Från 1915.


Maskeraden 1916. (Lite Chagall över tavlan, eller?)


"Elsa" eller "Flicka med flätor" från 1918. Matisseinspirerad tapet i bakgrunden. 


Dora - Jeftas dotter från 1915.

Makarna målade mycket tillsammans och ibland målade de samma motiv. Eftersom namnet står utsatt på Isacs tavla blir det ingen gissningstävling om vem som målade vad. Jag såg inte signaturen först och gissade fel på konstnären. Jag tycker att Sigrids kock är så mycket kraftfullare än Isacs.


Negerkock av Isac Grünewald 1924. (Titeln på tavlan stod på en lapp på väggen bredvid för att undvika missförstånd.)


Sigrids Kock från samma år.

Paret hade en våning med utsikt över Stadsgården. Sigrid har målat många tavlor med motiv därifrån. 



Hon har kallat tavlan "Gråväder i Stockholm". Vilket man inte får något intryck av när man ser på den. 

Tavlan ovan är från 1934 när Sigrid Hjertén började uppmärksammas på allvar. Hon fick inte njuta av sin berömmelse eftersom hon bröts ner av en psykisk sjukdom som fick henne att sluta måla 1936. Hon lades in på Beckomberga sjukhus och avled tragiskt där i samband med en lobotomi. I hennes sista målningar kan man se hur sjukdomen har påverkat hennes måleri.


Hotellterrassen Grindewald från 1935. 

Utställningen var en stor upplevelse för både Mirren och mig. På hemvägen såg vi några konstiga fåglar som visade sig vara unga svanar. Borde vi ju ha begripit med detsamma med tanke på H.C. Andersen.


Fula ankungar.


Mirren är ordentligt påpälsad. 

Mer om Sigrid Hjertén kan man läsa här.

Uppdatering:

Hittade ett inlägg som bland annat handlar om Matisse och Isac Grünewald från februari 2011. Konstkväll med Vilddjur och andra expressionister. Gå gärna in och kika!