805 Lördagstema - Minnesvärda födelsedagar

Det har varit några eländiga dagar sedan jag kom hem från målarkursen på Öland. Febertermometern har visat mellan 39.1 och 39.6 de senaste dagarna. Jag har alltså inte orkat gå upp ur sängen mer än att gå på toa och äta lite. Än mindre att sitta vid datorn.

Idag blev jag i alla fall påmind om att jag skulle ha skrivit om minnesvärda födelsedagar genom att min finska ”syster” på ett mejl sjöng ”Med en enkel tulipan”, den enda sången som hon kommer ihåg. Hon påminde mig också om min nioåriga födelsedag då, 19 juni 1945, när vi bl.a. spelade krocket. Hon kom till och med ihåg vilka gästerna var, flickorna Andersson och pojkarna Carlbring.

Kanske det här kortet kunde vara taget på nioårsdagen. Tror att året var 1945. Valma, min finska "syster" längs till höger. (Bilderna går att klicka större.)

Den födelsedagen var speciellt minnesvärd eftersom även farbror Ingemar var bjuden. Han var orkestermusiker i Norrköpings symfoniorkester och mamma ackompanjerade honom ibland på olika tillställningar. Jag hade hett önskat mig en grammofonskiva och hans present var just den skiva jag önskat mig – Tomtarnas vaktparad. Den lyckan glömmer jag aldrig när jag öppnade paketet.

Av min faster Maja fick jag en grön, vävd bordlöpare som jag har kvar än i dag. Av farmor och farfar den äkta silverskeden som vanligt. Mamma och pappas presenter bestod för det mesta av böcker– det var ju sommar så jag behövde inga skridskor, vantar eller halsdukar.

Faster Majas gröna bordlöpare. 

Min mamma fyllde år den 24 februari och det var en stor och viktig tilldragelse när jag växte upp. Redan dagen före kom tant Lövgren, som var finkokerska, och en annan dam som hjälpte till med maten och även serverade på födelsedagen iklädd svart klänning, vitt förkläde och mössa. Extrabord fixades och ställdes fram i vardagsrummet och dukades upp.

På själva födelsedagen strömmade ett antal damer in vid ettiden på dagen med hattarna på, som det var brukligt på den tiden och med blommor och små presenter. Det var mycket få damer som arbetade utanför hemmet i mina föräldrars umgängeskrets och de här födelsedagskalasen var väl ett välkommet avbrott i vardagen.Vad jag kommer ihåg skickades det aldrig några inbjudningar till dessa födelsedagskalas, ändå var det sällan under tjugofem personer som kom.

Det serverades buffé med vin, och jag kommer särskilt ihåg tant Lövgrens fantastiska kalvbrässtuvning som hon dekorerat med små krutonger i diagonala rader. Till kaffet serverades alltid ”sangreval” (sans rival) köpt på Milles konditori, kondiset på modet. Kommer fortfarande ihåg hur himmelskt gott det smakade.

Bilden från nätet. På den tårtan jag minns var marsipanbanden alltid rosa.

Mina egna födelsedagar har inte varit särskilt omfångsrika. Jag slutade mer eller mindre att fylla år när jag fyllde femtio. Den dagen gick jag på en kantorskurs i Linköping. När min kursledare och gode vän, Nils Ankarstrand, organist i Sankt Johannes kyrka i Norrköping, tog sats, harklade sig och började: ” Vi har idag en person…”. Längre hann han inte innan jag skräckslaget avbröt och ropade: ”Säger du ett ord till åker jag hem direkt.” Han sa inget mer som väl var. Hittills är det den enda ålderskris jag har haft. Inget firande, ingen fick nämna något överhuvudtaget.

75-årsdagen 19 juni 2011 - samma dag som Victoria och Daniel gifte sig. Alla flaggade!

Trevligaste födelsedagen hittills är när jag firade min 75-årsdag. Då bjöd jag in alla mina barn med respektive, mina barnbarn, min svärdotters föräldrar och min även min svärsons i god tid. Kusin Kay och Mirrmakens bror var förstås också med. Alla kom - utom ett barnbarn som spelade en tennisturnering - och solen strålade från en klarblå himmel. En perfekt födelsedag där vi tillbringade största delen utomhus.

Mirren i bakgrunden med Lissan i magen.

Resultatet av tipspromenaden tillkännagörs.

Födelsedagspresenterna.

Uppdatering:

Jag glömde skriva om en av de finaste födelsedagarna jag upplevt, nämligen mitt 70-årskalas som Mirren ordnade så fint för mig i Mälarhöjden. Då var även min bror och svägerska från Lund med förutom barn och barnbarn och svärföräldrar. Tyvärr finns bilderna inte på varken datorn eller externdatorn eftersom de togs innan jag började blogga så just nu kan jag inte hitta dem.