855 Konstresa till Stockholm – Sven Harrys museum

Jag hade länge tänkt besöka Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm, men det har inte blivit av. Därför blev jag glad när detta museum stod på programmet för konstresan förra lördagen med Söderköpings konstförening. I mitt förra inlägg har berättade jag om besöket hos Kersti Rågfelt Strandberg i Södertälje.

Det är ett mycket märkligt museum. Ett litet hus omgivet av en trädgård, allt inrymt i ett stort, modernt fastighetskomplex. Det lilla huset är en kopia av byggmästaren Sven-Harry Karlssons herrgård Ekholmsnäs på Lidingö, där han bara bodde två år mellan 1974 och 1976. Huset består endast av den första våningen vilket är nog så märkligt!

Specialdesignade stolar och blombord i vardagsrummet. Två tavlor av Carl Fredrik Hill på väggen. (Bilderna går att klicka större.)

Här visas en del av Sven-Harrys konstsamling för allmänheten. Fler tavlor har han – enligt guiden – i sin egen våning, som ligger i våningen under museet. Ibland tar han upp någon tavla från sitt hem och tar ner någon annan, berättade guiden.

I entrén hänger tre tavlor av Helene Schjerfbeck. Det här är ingen clown, som man först skulle kunna tro utan har titeln Simmerskan (har jag för mig i alla fall). 

Den här tavlan kallar hon Bilisten. Det är hennes brorson Måns, som visserligen inte hade någon egen bil men alltid kom och hälsade på i en sådan.

Som den skåning, som Sven-Harry är från början blev han redan på 60-talet speciellt intresserad av skånekonstnärer, främst Carl Fredrik Hill. Även GAN fanns det några tavlor av. För övrigt har han samlat på framför allt svensk konst i allmänhet. Ernst Josephson och August Strindberg är andra favoriter och även Helene Schjerfbeck, vars tavlor man möttes direkt av när man kom in i entrén. Även möblerna hade Sven-Harry hämtat från Ekholmsnäs. Det enda som han inte kunde ta med sig var kakelugnen.

Sven-Harrys favorittavla av Carl Fredrik Hill.

Målning av Ernst Josephson.

I mitt tycke är museet är en salig blandning av stilarter, både när det gäller tavlor och möbler. Gamla fina Hauptbyråer trängs med modernare bord och stolar. Mattorna är, med undantag av en jättelik Täbrizmatta i det ”Gula rummet”, skapade och vävda av Märta Måås- Fjetterström eller hennes efterträdare.

Min favorittavla av Ragnar Sandberg.

Det fanns också många skulpturer. På kakelugnsfrisen en av Eric Grate. Kakelugnen skulle gå i grönt för att matcha modellens gröna ögon, som Karin så riktigt påpekade i sin kommentar (och inte det röda håret som jag först skrev) på litografin av Edvard Munch nedan enligt guiden.

Litografi av Edvard Munch.

Efter den guidade rundvandringen i museet åt vi en god lunch på museets restaurang och efter det återvände vi till museet igen för att titta på utställningen med Björn Bergs illustrationer som fanns på de övre våningarna.

Det är han som bl.a. har illustrerat Emil i Lönneberga och Teskedsgumman. En mycket intressant och fin utställning. Björn Berg hade också mycket nära samarbete med Alf Henriksson under många år och har illustrerat dennes historiska böcker.

Vi hann också med utställningarna på Fotografiska, som var en upplevelse för mig eftersom det var första gången jag var där. Fantastiska bilder, framför allt av en sydafrikansk fotograf, Pieter Hugo. Även de andra tre fotograferna som ställde ut var mycket intressanta. Ett besök rekommenderas .

Vi sjutiden var vi hemma i Söderköping igen, fyllda av nya och intensiva sinnesintryck. Sammanfattning av dagen var att det var en mycket lyckad och välarrangerad konstresa. De båda Gunillorna ska ha all ära av denna.

854 Konstresa till Stockholm 1

I söndags åkte jag med Söderköpings konstförening på konstresa till Stockholm. Det var en tapper skara som samlades vid resecentrum i Söderköping redan klockan sju på söndagsmorgonen för vidarebefordran till Kungliga Huvudstaden och några museer där.

Första anhalten var dock i Södertälje där vi skulle besöka konstnären Kersti Rågfelt Strandbergs ateljé och se hur hon framställde sina collografier. Skam till sägandes hade jag inte så stora förväntningar på besöket eftersom jag inte är så intresserad av grafik överhuvudtaget. Besöket visade sig dock vara en av höjdpunkterna på resan.

  

Här bor Kersti Rågfelt Strandberg och här har hon också sina ateljéer. (Bilderna går att klicka större.)

Mycket berodde naturligtvis på att Kersti och hennes man tog emot oss med sådan entusiasm och vänlighet. Hon berättade vad collografi innebar och demonstrerade sedan hur hon gjorde sina collografiska bilder. Vi fick också se hela arbetsgången, från skissen från den allra första början till den slutliga tryckningen.

Ateljéerna var inrymda i hemmet, och när man först kom fram undrade man hur i all världen 37 personer skulle få plats, eftersom huset  inte såg särskilt stort ut från gatan. Men det hade en stor tillbyggnad på baksidan med två rymliga ateljéer där alla lätt fick plats. Den största ateljén – tornet som det kallades – hade en takhöjd på uppemot fyra meter.

Vännerna i konstföreningen lyssnar intresserat när Kersti berättar om sin konst. Väggarna är helt vita, vilket inte syns på fotot. Collografi till lampskärmar är Kerstis senaste idé.

Den här bonaden hade också helt vit bakgrund, mycket effektfullt till den japaninspirerade blomman.

Här syns den vita bakgrunden bättre.

Bordslampor med skärmar i collografi.

De två Gunillorna som hade arrangerat konstresan hade också med sig kaffe och smörgåsar som de tog fram i ateljén. Ena halvan av gruppen fikade medan den andra gruppen fick följa med Kersti på upptäcktsfärd. Jag blev mycket imponerad över hennes senaste skapelser med japaninspirerade motiv. Hon har nyligen haft utställning i Japan.

En Gunilla i mitten med make Claes till vänster i glatt samspråk med Odd, Kerstis man. (Båda Gunillorna har efternamn som börjar på B och slutar på -n så det går inte att bara skriva initialerna till efternamnet...)

Hur det gick till att trycka den här bilden demonstrerades av Kersti. Schablonerna ligger bredvid på tryckpressen. Konstverket Skål köptes sen in av föreningen som vinst till den årliga utlottningen av konstverk.

Det är mycket arbete innan man kan börja trycka. 

En av schablonerna i kartong som behandlats med många lager fernissa för att bli stark och hålla för tryckpressen.

En annan av de vackra collografiska trycken. Alla bilder och tryck har Kersti i skåpet med långa lådor bakom sig.

När vi hade sett oss mätta på alla fina bilder som Kersti visade oss, sa vi hej då och gick till den väntande bussen som skulle ta oss till Sven-Harrys museum vid Vasaparken i Stockholm. Besöket där berättar jag om i mitt nästa inlägg.

853 Lördagstema – HINDER

Tack englundskan i Livsrummet som har hittat på så trevliga och intressanta teman för oktober. Övriga lördagsbloggare hittar man på hennes hemsida.

Om HINDER kan man väl skriva hur mycket som helst. Men det jag kommer att tänka på direkt är ett som är förknippat med min tonårstid. Min farbror var i början på 50-talet idrottschef på ABA (som sedermera blev SAS). Han hade alltså goda kontakter med flygbolaget.  Ett yrke som hade kommit på modet efter kriget var flygvärdinna, som jag och många av mina kamrater drömde om att bli.

Bilderna från nätet har jag hittat här. (Bilderna går att klicka större.)

Han hade säkert kunnat fixa in mig om det inte var för att jag var närsynt. Inte nog med att jag var ledsen ändå för att jag var tvungen att ha glasögon – det var också ett direkt hinder för mig att försöka bli flygvärdinna. På den tiden kallades man glasögonorm eller plugghäst om man var försedd med glasögon. Några linser hade då ännu inte kommit till Europa.

Glasögonen såg alla ut ungefär likadant – de var skära av plast av plast och nästan genomskinliga. De skulle väl försöka synas så lite som möjligt, antar jag. Min tonårstid tillbringade jag därför för det mesta i ett dimmigt töcken eftersom jag vägrade att ha glasögonen på mig när jag var med kompisar. Det var bara hemma och i skolan de satt på näsan. Min mamma gjorde inte det hela lättare eftersom hon var ledsen för att hon var säker på att jag aldrig skulle ”bli gift” för att jag hade glasögon…

Så jag gick omkring i min suddiga tillvaro tills jag en dag fick en pojkvän som sa att han tyckte det var snyggt med glasögon och att han tyckte jag var lika söt med som utan. Äntligen satte jag på mig dem för gott och plötsligt öppnades en ny värld för mig. Jag kände igen folk som gick på andra sidan gatan och såg numret på bussarna t.ex. Sedan dess har otaliga par glasögon i olika färger passerat revy från jättestora goggles till små kattlika.

Min nuvarande glasögonpark. Av dessa använder jag dagligen fem-sex par eftersom jag har extrapar liggande i kantorsväskan, vid orgeln och i handväskan. Ett par för vanligt seende och bilkörning, ett par för läsning och ett par för datorn och för orgeln. 

När jag studerade vid UC i London 1956 köpte jag ett par kontaktlinser – de var ögonstora halvor som man hällde linsvätska i och satte in i ögat. Efter några timmar försvann vätskan och ögonen blev vackert rödsprängda om man inte tog ut dem.*  En pojke som hade bjudit mig på bio trodde att jag hade ett emaljöga som jag tog ut i mörkret, så efter det åkte glasögonen på igen och sen dess har de suttit på näsan. Det är bara när jag sover och i duschen som jag tar av dem.

* Dvs. linserna, inte ögonen...

852 Galleri Fredag Portar och Lås

Birgitta, pensionären på ön, står också för det sista fredagsgalleriet den här månaden. Tack, Birgitta för trevliga galleriämnen! Eftersom jag inte hann med det förra som var Lås, slår jag ihop dem till ett. Det får alltså bli Portar och Lås den här fredagen.

Det blir lite bilder dels från förra året och dels nytagna.

Port från Menton där vi var och hälsade på förra året i juni. (Bilderna går att klicka större.)

Ännu några Mentonportar. (Lägg märke till Låset också på dörren.)

Gamla ingången till Källa gamla kyrka på Öland.

Gammal dörr med gammalt lås i Källa gamla kyrka på Öland.

Gammal dörr med gammalt lås i Västra Eds kyrka. Kent tog bilden.

Porten till Sankt Anna gamla kyrka.

Låset till Sankt Anna gamla kyrka i närbild

Jag kommer förmodligen att delta lite sporadiskt i fredagsgalleriet i fortsättningen eftersom jag kommer att vara uppe i Mälarhöjden titt som tätt. Och som mina bloggvänner vet, då finns det ingen tid över för bloggande...

851 Filmer och reklam 25 oktober 1924

Jag sitter och bläddrar i Bonniers Veckotidning från 25 oktober 1924. I morgon är det alltså 89 år sedan tidningen kom ut. Omslaget och reklamen på omslagets baksida är de enda sidorna med färg. En nutida fotograf skulle gråta över den dåliga upplösningen på de svart-vita bilderna inne i tidningen - men det går ändå att se dem förhållandevis bra.

Blek skönhet av okänd tecknare. (Bilderna går att klicka större.)

De tecknade bilderna och reklamen är mycket tydlig däremot. Att gå och se film var mycket populärt med tanke på de många filmannonserna. 1924 var det stumfilm som gällde, den första ljudfilmen spelades inte in förrän 1926 i Amerika. Intressant att notera är att Inga Tidblad tydligen var stumfilmsstjärna i sin ungdom.

Ordet ped*ofi*l hade tydligen inte fått något genomslag i den tidens allmänna vokabulär med tanke på omslagets baksida. Den bilden hade nog inte fått tryckas idag. Marabou var redan då ett stort märke.

Kanske inte den sundaste av alla morgondrycker, i synnerhet inte om den gjordes på hett vatten, som var vanligt när jag var liten. 

Inga Tidblad i en stumfilm från 1924. Sigurd Wallén regisserade. Adelsmiljö och herrgårdsliv var intressant för det stora flertalet biobesökare. Båda filmerna finns det lite fakta om på länken till Inga Tidblad nedan.

Ytterligare en film med Inga Tidblad som blyg sjuksköterska.

Inga Tidblad måste ha haft en enastående lång karriär som skådespelerska med tanke på att jag såg henne i den berömda uppsättningen av Lång dags färd mot natt 1956 på Dramaten i Stockholm. Övriga skådespelare då var Lars Hansson, Ulf Palme och Jarl Kulle samt hembiträdet Catrin Westerlund. Jag ryser fortfarande när jag tänker på Inga Tidblads sköra och nervösa moder på scenen. Spöklik i vitt. Och Ulf Palmes underbara röst glömmer jag aldrig heller.

Den tidens berömda aktriser med Inga Tidblad i topp.

Här är det Amerikanska damer som "bedriva gymnastikövningar. Extra jobbigt måste det ha varit att knipa ihop benen så att kjolen inte åkte ner över huvudet...

Lite extrapengar är inte att förakta. 900 kr är ca 23000 kr i dagens penningvärde. På lediga stunder dessutom. När jag började jobba på bank 1959 hade jag 750 kr/mån.

Synd att ett så praktiskt och bra föremål försvann.

850 Lördagstema - Initiativ

Englundskan i Livsrummet har bestämt att lördagstemat förra veckan skulle handla om INITIATIV. Idag är det visserligen måndag men jag kom inte hem ifrån Mälarhöjden förrän igår och när jag är där och hälsar på barnbarnen blir det ingen tid att skriva några lördagsteman. Inte något fredagsgalleri heller för den delen.

Ett alldeles utmärkt initiativ tog Mirren för några veckor sedan då hon ringde och frågade om jag ville följa med henne och pojkarna på Tigern säger Grr - Jazzkonsert för barn på Kulturhuset. Hon vet att jag är mycket svag för den sortens musik. Jag blev naturligtvis jätteglad och bokade omedelbart biljett tur och retur med Swebus upp till Stockholm.

Jag kom dit på onsdagseftermiddagen och eftersom Mirren inte hade hunnit handla var det det första hon tog initiativ till efter middagen då hon hade barnvakt. Inte så lätt att ensam handla med en tvååring, en fyraåring och en sexåring. Bara som en liten egen kommentar till mitt inlägg häromdagen om Slappa småbarnsföräldrar visar jag här vad hon kom hem med.

Det här räcker kanske en halv vecka i bästa fall. Tungt att bära hem och lasta i och ur bilen...(Bilderna går att klicka större.)

På torsdagen tog jag eget initiativ till att besöka Lena Cronqvistutställningen på Liljevalchs. Mer om det (eventuellt) i ett annat inlägg.

På fredagen hade den snälla farmodern lovat att passa barnen så att Mirren och jag kunde ägna oss åt shopping och att äta middag tillsammans efter att hon slutat jobbet.Tidernas glada överraskning kom hon med, då hon på eget initiativ köpt två biljetter till European Jazz Orchestra på Kulturhuset på kvällen utan att fråga mig. I Stockholm pågick nämligen en jazzfestivalsvecka - därav dessa konserter.

Före konserten åt vi middag på Kulturhuset för att ha nära till föreställningen. Bredvid oss i matsalen satt hela jazzorkestern också och åt middag, kunde vi senare konstatera. Det skulle bli radioutsändning i tvåan, därför var vi tvungna att ha intagit våra platser kvart i sex eftersom programmet skulle spelas in klockan sex.

Mirren har just ätit upp sin vegetariska soppa och sconsen med sylt och grädde väntar tillsammans med teet.

Programmet inleddes med en fullständigt fenomenal sångerska - Sofia Jernberg - som manipulerade sin röst helt makalöst. Har aldrig förr eller senare hört något sådant, går inte att beskriva måste höras. Här är en länk till programmet - det ligger väl kvar några veckor kanske.  Orkestern bestod av nitton (får jag det till när jag tittar i programmet) jazzmusiker från olika håll i Europa. Enda kvinnan i orkestern, förutom Ann-Sofi Söderqvist, trumpetare, dirigent, kompositör och arrangör, var Linda Fredriksson från Finland, som spelade saxofon suveränt. Och så den fina vokalisten förstås, Kristin Amparo från Sverige. Det svängde bra om orkestern, men det var lite för modernt för min smak. Jag gillar mest jazz från 40- och 50-talen - helst storbandsjazz som Duke Ellington och Count Basie.

European Jazz Orchestra med Ann-Sofi Söderqvist som dirigent, kompositör och arrangör.

Ann-Sofi Söderqvist berättar om sina kompositioner

Saxofonisten Linda Fredriksson från Finland.

På lördagen åkte Mirren, jag och pojkarna in till stan för att gå på Tigern säger Grr - jazzkonsert för barn. Den andra stora överraskningen kom när jag upptäckte att det var Monica Dominque som satt vid flygeln. Hon är min stora idol och jag beundrar hennes underbara pianospel, svängigt och mjukt på samma gång. Och med oändligt många fler harmonier och ackord än de tre-fyra som dagens populärmusik för det mesta består av. Mascaran försvann efter ett tag...

Vackert väder på lördagen när vi var på väg till tunnelbanan. 

En kvart innan konserten - salen var i det närmaste fullsatt och även mattorna uppfyllda av barn och mammor när konserten började.

Sångerskan och arrangören och tonsättaren Anna Einarsson och saxofonisten Elin Larsson . I bakgrunden trummisen Peter Danemo.

Monica Dominique vid flygeln.

I slutsången var inte jazzbandet ensamma längre på scenen...

Jag hade köpt en skiva med barnvisorna och ville ha den signerad av Monica Dominique. Men hon hade försvunnit, sa Anna Einarsson - sångerska och arrangör av programmet och som skrivit musiken till sångerna -  och som även sålde skivorna och signerade alla  med sitt namn. Lycka var det då att träffa på Monica Dominique efter en liten stund på hemväg, ensam i foajén och tacka henne med en kram, glad som jag var. Mirren berättade för henne att jag bara velat ha skivan signerad av henne och snällt skrev hon då sitt namn på den. Hon berättade också vilka evenemang hon skulle vara med om i den närmaste framtiden. I länken ovan kan man se vilka det är.

Skivan med fina och trevliga barnvisor som jag fick signerad till slut av rätt artist.

Efteråt tog Mirren initiativ till att fika med barnen på Kulturhusets restaurang, som också kan räknas till de barntillåtna. Pannkaka och lördagsläsk till barnen och te och en fullmatad chokladbiskvi till Mirren och mig. Vi fortsatte sedan till barnavdelningen högst upp (jag blir alltid lika förvånad över hur mycket utbud det finns för barn i Stockholm jämfört med i landsorten) där det på målaravdelningen även kunde broderas denna lördag. Vi fick stramalj, stramaljhållare (?), stramaljnål, olika sorters tråd, små skinnbitar etc. Det gick bra att hämta med när man behövde.

Barntillåten restaurang på kulturhuset.

Caspar broderar en igelkott och Casimir ritar en fladdermus.

Full koncentration.

Caspar förevisar stolt sin (nästan) färdiga igelkott. Lite skinn på bakdelen sydde vi också dit.

Casimir ritade själv en fladdermus som Mirren broderade åt honom och Caspar och jag hjälptes åt med en igelkott. Utmärkt initiativ från Kulturhusets barnavdelning att introducera fritt skapande broderi för barnen.