861 Bloggträff med bloggvännen Eleonora och Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden.

För en tid sedan såg jag ett teveprogram om Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden. En fantastisk skapelse av den berömde arkitekten Ferdinand Boberg på uppdrag av K.A. Wallenberg, som bekostade hela bygget ur egen ficka. Kyrkan är helt unik och jag tyckte det skulle vara roligt att se den i verkligheten.

Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden. Kerstin till vänster. (Bilderna går att klicka större.)

Vid något tillfälle berättade jag detta för bloggvännen Eleonora, alias Kerstin som bor i Saltsjöbaden och väl känner till denna kyrka då hon bor alldeles i närheten. Kerstin lovade undersöka när kyrkan var öppen och förra veckan tog hon med mig dit när jag var uppe och hälsade på barnbarnen i Mälarhöjden.

Kerstin i den inre av kyrkportarna. Den yttre har reliefer av Carl Milles.

Höger kyrkport är Glädjens port. Överst judarna som bygger upp sitt nya land. Nummer två berättar om den förlorade sonen. Nummer tre visar Gud fader själv med foten på jorden. Nummer fyra står för förtröstan och visar Paulus med kors i handen på väg till det himmelska målet. Porten till vänster är fasans port men den kommer inte med här...

Det var en mycket speciell upplevelse – ingenting som jag sett tidigare i kyrkväg liknade denna kyrka. Ferdinand Boberg hade fria händer att både bygga och inreda kyrkan helt på egen hand och att anlita de konstnärer och skulptörer han ville. Allting – från predikstol, målningar, altare, dopfunt till mässhakar har han satt sin prägel på. 

Interiör från kyrkan.

Det stora korset i mosaik som hänger mitt i kyrkan.

K.A. Wallenberg själv, som i motsats till nutidens Wallenbergare både gillade att synas och höras, bestämde också att han och hans hustru för evigt skulle vila i ett gravkor i kyrkan. Även i en av takmålningarna finns hans ansikte avbildat.

Efter att vi grundligt besett kyrkan tog Kerstin mig med på en liten rundtur med bil till Solsidan, som jag dittills bara sett på teve i serien med samma namn. Så här års var det mycket lugnt och stilla och bara några enstaka båtar låg för ankar i hamnen. 

Inte så många båtar kvar i hamnen.

Från Grünewaldska villan måste det vara en fin utsikt över viken. Ferdinand Boberg har även ritat denna villa. Andra kända byggnadsverk av honom är LO-borgen och NK.

Det anrika hotellet i Saltsjöbaden ser ut som ett slott.

Vi tog en liten promenad ut till den lilla holmen vid hotellet och beskådade bysten av Alice Babs, som jag tyckte var nästan kusligt porträttlik.

Min bloggvän Eleonora alias Kerstin, gammal Saltisbo.

Peter Linde heter konstnären som skapade bysten av Alice Babs.

Efter rundturen blev jag bjuden på en härlig lunch som inleddes med ett glas champagne dagen till ära. Det smakade underbart med kycklingsallad och Kerstins goda heminlagda plommon med vaniljvisp efteråt.

Jag fick också en fin bok om Uppenbarelsekyrkan i present av Kerstin, något som jag sätter stort värde på. Tiden gick alldeles för fort som vanligt när vi träffas och det dröjde inte länge förrän det var dags att åter ta tåget till Slussen och där byta till tunnelbanan för vidarebefordran till Mälarhöjden, där jag lovat hämta Lissan och Casimir.

Den fina boken som jag fick av Kerstin i present.