886 Aina Stenberg Masolle

Min mamma var aldrig särskilt road av att leka med oss barn eller läsa sagor för oss. Sagoläsningen stod min pappa och moster för. Men eftersom min mamma var en duktig pianist och sångerska var det hon som introducerade sången och musiken i mitt liv. Ända sen jag var mycket liten sjöng hon alla den tidens  barnvisor som kunde uppbringas med mig i knät. Jag kunde alla utantill ur Alice Tegnérs och Felix Körlings visböcker.

Nytryck av Felix Körlings visbok Nicke-Nacke. (Bilderna går att klicka större.)

I skolan hade vi Nu ska vi sjunga som sångbok och där fanns ju de flesta av de sånger jag redan kunde. Jag minns också att jag var väldigt förtjust i illustrationerna till sångerna. Visböckerna på den tiden var av rejält liggande format, sångnoterna till vänster och en bildplansch till höger. Bilderna älskade jag. De färgbilder som jag visar nedan är alla från sång- och bilderboken ovan.

Tre män i en båt. Hade nog inte passerat censuren idag då pojkarna gav sig iväg i ett "bykekar" som dessutom var läck när de inte hittade någon båt. När skutan sjönk tog de sig simmande in till land. Jag betvivlar dock att den minste kunde simma...

Felix Körlings sånger var inte alltid snälla. Här rycker Nils katten i svansen. Katten blir ilsken och river Nils på näsan. Efter att ha fått plåster på såret får Nils gå och lägga sig mitt på dagen som straff.

Elsa Beskow var den som illustrerade Alice Tegnérs barnvisor och Aina Masolle illustrerade åtminstone den av Felix Körlings barnvisor som vi hade hemma, Nicke-Nacke. Om Elsa Beskow visste jag att hon hade en son som hette Bo och som fått bli modell till många av hennes små pojkar på bilderna.

Aina Masolles bilder tyckte jag också om, men visste ingenting om henne när jag var liten förutom att hon hette så konstigt. Ända tills jag läste om henne på Wikipedia trodde jag att hennes efternamn uttalades ”Masålle” med tonvikt på å-et eller bara ”Masåll” som på franska. Då fick jag reda på att hon gift sig med en dalmas, Helmer Olsson, som gick under namnet Mas-Olle på konstakademin, där de båda var kurskamrater...

Här är en av visorna om lilla Rosengull som dansar med sin docka. Visan och bilden hörde till mina favoriter och är snäll alltigenom. Kanske hade han en liten dotter, Felix Körling, när han skrev visan?

Aina Masolle hade en gedigen konstnärlig utbildning bakom sig och även studier i Frankrike och England. 1933 eller 1934 (olika uppgifter) skapade hon den första svenska julkalendern som skulle följas av 29 stycken till. På 70-talet gavs dessa ut i nytryck. Hon var också en av de mest omtyckta julkortsillustratörerna och ritade och målade tusentals jul-, påsk- och nyårskort under sitt liv.

Ännu en snäll visa - Nu ska vi gå ut på tramp och plocka svamp. Här lärde jag mig en hel del om olika svampsorter och att flugsvampen inte var snäll. En liten dalkulla och två små dalmasar diskuterar vad det kan vara för svampar. Hörde hattarna månne till bygdedräkten för herrar? Pojkarna i hennes illustrationer har ofta sådana på huvudet.

Nu först förstår jag också varför man så ofta ser små flickor och pojkar i daladräkt på hennes bilder. Hon flyttade nämligen med sin man till Siljansnäs efter avslutade studier och bodde där under en stor del av sitt liv. Hon fick två döttrar som jag antar stått modell till de många av hennes små flickor på bilderna och julkorten. Här har jag hittat en blogg som berättar lite mer om denna duktiga bildkonstnär.

Bara av hatten dömer jag att omslagsbilden är skapad av Aina Masolle. Varför har jag berättat om nedan.

Av en slump hittade jag en bok med H.C. Andersens berättelser på Tradera. Illustrerad av Aina Stenberg Masolle och den holländska konstnärinnan Rie Cramer. Här är några illustrationer av Aina Masolle ur den lilla boken. Ingen av illustratörerna har varit särskilt generös med att signera sina alster, så ibland är det svårt att veta vem av dem som har gjort vad. Samma saga kan ha teckningar av båda! Jag tycker dock det verkar som om Rie Cramer var mer influerad av dåtidens moderiktning inom konsten - Art Déco än Aina Masolle. Får väl se om det är någon som känner igen Rie Cramer på någon av bilderna i stället för Aina Masolle.

De flesta sagorna i boken var helt okända för mig. Den här sagan om den lilla tusenskönan och lärkan som blir uppgrävd respektive fångad är inte särskilt munter. Tusenskönan är först lycklig för att hon slipper att dela tulpanernas hårda öde...

Ingen signatur på den här bilden och  Rie Cramer signerade nästan alltid sina bilder, så jag gissar på AM. Jag tycker i alla fall att gubbarna har lite dalastuk över sig . Fast ser husen kanske lite holländska ut?

På den här bilden kan man ana sig till A.M. i vänstra hörnet.

Jag är helt övertygad om att det är AM som har tecknat bilden på grund av hatten som pojken har i handen.