881 Julgransplundring på Ulriksdals slott

På väg till kunglig julgransplundring på Ulriksdals slott. (Bilderna går att klicka större.)

Det är inte varje dag man blir inbjuden av kungafamiljen till julgransplundring på slottet. I det här fallet var det Karl XV med familj som bjöd in till fest. Mirren, Casimir och jag begav oss iväg tidigt på förmiddagen till Ulriksdals slott eftersom julgransplundringen började redan klockan tolv på dagen. Mirren hade gjort matsäck till alla då den vanliga mattiden för barnen också infaller vid tolvdraget.

Casimir och Mirren vid ett av vildsvinen som vaktar slottet. Orangeriet i bakgrunden.

Vädret var ganska varmt så vi hade picknick i slottsträdgården innan dörrarna till slottet slogs upp av kungens lillebror, Oskar. Han hade innan dess tänt massor av marschaller utanför entrén.

Picknick i slottsparken.

Väl inne i den stora slottshallen togs vi emot av änkedrottningen Josefina och drottning Lovisa. Även prinsessan Louise var med. Kungen höll tal och önskade oss välkomna och berättade att vi skulle få se oss omkring lite i gästvåningen innan dansen kring granen kunde trådas. Dessutom skulle det serveras kaffe och varm choklad och pepparkakor för barn och föräldrar nere i köket.

Änkedrottning Josefina i vacker krinolin möter oss i slottshallen.

Kungen berättade också att Bönkungen eller Böndrottningen skulle hedra oss med sin närvaro. Det lät väldigt spännande eftersom ingen visste vem det var eller hur han eller hon såg ut.

Casimir tillsammans med Karl XV

I gästvåningen fanns det stora pappersstjärnor utplacerade. På baksidan kunde man läsa vad som fanns i de olika rummen och lite historia om föremålen. Kungen själv visade sig vara en duktig konstnär - ett helt rum var fyllt med hans tavlor.

Ett av gästrummen med vacker kakelugn. Alla stolar och soffor var klädda med korsstygnsbroderier.

En vintertavla målad av Karl XV.

Efter att vi vandrat igenom de vackra rummen tog vi plats vid fint dukade långbord i köket. Där stod kaffe och te framdukade för de vuxna och choklad med vispgrädde till barnen. Förutom pepparkakorna fick barnen också var sin sockerkaksskiva. I smeten hade man lagt ner en böna och den som fick bönan blev Bönkung eller Böndrottning. Det blev en liten pojke som blev den lycklige, men kronan som han fick gav han omedelbart bort till sin syster.

Casimir och Mirren fikar i det som förmodligen var tjänstefolkets matsal förr i tiden. Den lille pojken i röd tröja var det som blev Bönkung.

Änkedrottningen berättade att gästerna hos Karl XV ibland roade sig med samma lek. Och att kungen också vid ett tillfälle på året under en dag skulle byta yrke med någon av tjänstefolket. En gång hade han blivit trappsopare och det var inte kul, tyckte kungen. Han undrade vad barnen hade för förslag till sysselsättning för en kung i så fall. Det kom många förslag, klockuppdragare - Ulriksdals slott har 96 klockor - leksaksutdelare och I-Pad spelare var några...

Efter kaffet gick alla uppför trappan till stora salen där kungen själv slog upp dörrarna. Därinne tronade en jättelik julgran dekorerad med stora snöbollar.

Imponerande julgran i stora slottssalen.

En kunglig dragspelare var på plats och både kungen, hans gemål, änkedrottningen och lillebror Oskar var med och dansade i ringen. Kungen hade till och med varit så förutseende att han låtit trycka upp texter till alla de gamla sångerna. Räven raskar över isen fick också några nya verser. "Så här gör drottningen när hon står, och när hon sitter och när hon går." Då skulle alla vinka och le. I kungens vers skulle alla göra honnör.

Dans kring granen.

När alla dansat sig trötta avslutades det som brukligt är med långdans genom slottsgemaken. Men vad vore en julgransplundring utan tomte? Kungen förstod inte alls det där med tomten, men berättade däremot att julbocken var på gång. Och mycket riktig, nere på borggården kom han gående med en stor säck på ryggen. Casimir anförtrodde mamma att det nog var Oskar som hade klätt ut sig.

Casimir är det som står i tur för att få godisstrut.

Som de snälla barn alla var som var där, ordnade de, på kungens uppmaning, raskt upp sig i ett långt led för att få en godisstrut av julbocken. Och med godisstruten i handen begav sig alla hem med en otroligt lyckad och trevlig julgransplundring i åminnelse - mycket beroende på den glädje och vänlighet som hela kungafamiljen visade. För att inte tala om den utmärkta lektion i den svenska historien både vi vuxna och barnen fått med sig.

På grund av att mormor inte la sig på knä och fotograferade  ser Casimir ut som en stor strut själv...

Vill man läsa mer om julgransplundringen har kungen själv en blogg där han berättar om hela  arrangemanget. Även Mirren har också berättat om den på sin blogg Bra Barnkultur.