893 Maskerad och karneval

Nu för tiden är det sällan man hör talas om maskerader i vårt land. Det är möjligen på förskolan som man ägnar sig åt denna förlustelse. Fortfarande är karnevalen oerhört stor i Venedig. Där börjar karnevalstiden i år den 15 februari och håller på till den 4 mars. Mer om denna karneval kan man läsa på Italienska Turistbyråns hemsida.

 Omslagbild av Dugo, André Szenes Dugo. (Bilderna går att klicka större.)

År 1929 var maskerader mäkta populära även här i Sverige, läser jag i min Bonniers Veckotidning nr 7 från 1929. Den kom ut den 10 februari detta år, alltså nästan för exakt 85 år sedan. Omslagssidan i flerfärg pryddes av en dam med en mask i sin hand av konstnären André Szenes Dugo, en ungersk konstnär som tillbringade lång tid i Frankrike men som 1939 övergav Europa för Amerika. Verksam som illustratör för de stora amerikanska veckotidningarna som Harpers Bazar etc.

Masker och utklädnader användes i forna tider för att skrämma bort onda andar, läser jag i Wikipedia. Maskerna kunde också ge en känsla av identitetsbyte, står det vidare. Det hände att fattiga och rika bytte kläder och i skydd av sin förklädnad kunde man även göra opassande saker! Maskeradtillställningarna spreds från det medeltida Venedig vidare till Norden. Under drottning Kristinas tid var det mycket populärt. Och vem minns inte maskeradbalen på Operan där Gustav III blev mördad. Mer intressant om maskerader kan man läsa här på Wikipedia.

I Bonniers Veckotidning nr 7 1929 får man tips om maskeraddräkter.

Ytterligare tips.

Ville man inte sy själv eller låta sy gick det bra att utnyttja Bonniers Shopping Service - låter bekant på något sätt. Måste ha varit oerhört modernt med engelskan på den tiden.

Maskeradhattar för herrar och damer.

Ville man inte klä ut sig kunde man i alla fall klä sig stilenligt i frack med halsduk. Tydligen hette det inte fluga på den tiden utan allting man hade om halsen var en halsduk. Jag saknar dock slängkappan...

Kunde inte motstå den här unga damen som är ute på skidtur. Vademecum satsar stort i nästan varje nummer av Bonniers Veckotidning det här året. Undrar när det blev modernt att borsta tänder? 

I det här numret finns det också en lång artikel om den fula kvinnan. Rubriken är Den fula kvinnans problem, en bokrecension som är skriven av inte mindre än Elin Wägner Hon skriver att det är två författare som äntligen har visat intresse för denna person, Hjalmar Söderberg i Lotten Brenners Ferier och Lion Fuchtwanger i dramat Die petroleuminseln. Elin Wägner skriver vidare: "Naturligtvis har hon (den fula kvinnan min anm.) förekommit i litteraturen förut liksom i livet, men på båda dessa ställen som bakgrund, som motsats, som bifigur, som nödvändigt ont".

Vissa saker har i alla fall ändrats på 85 år som väl är. Kan bara tänka mig hur det kunde kännas för ett barn eller en för en ung kvinna att få detta epitet tidigt i livet och bli placerad i gruppen fula barn eller fula kvinnor för all framtid.