901 Möte med konstnär

Inget ont som inte har något gott med sig. I och för sig var det inte något direkt ont som träffade mig. Det var bara det att jag hade fjorton dagar uppbokade med gudstjänster, kör och förrättningar i Sankt Anna församling, eftersom den ordinarie kantorn var sjukskriven månaden ut.

Här är ungefär hälften av Glädjekören ute i Sankt Anna på äldreboendet Stenbrinken och sjunger för de gamla. Min vän, prästen Kurt, har just talat om vad vi ska sjunga. Kent tog alla bilderna till inlägget. De går som vanligt att klicka större.

Men denne kantor stod tydligen inte ut med att gå hemma utan avbröt sin sjukskrivning i förtid. Så i tisdags fick jag meddelande om att jag kunde stryka alla spelningar framöver eftersom han återgick i tjänst samma dag. Lite synd eftersom jag har haft så roligt med Glädjekören, men man ska ju sluta när det är som bäst heter det ju. Ingen hann att tröttna på mig i alla fall förhoppningsvis.

Så jag blev ledig hux flux så Kent och jag kunde vara med på en konstrunda inne i Norrköping som anordnades av pensionärsföreningen på hans tidigare jobb. Vi besökte först en ung konstnär som visade oss sin ateljé där hon skissade på en skulptur som hon hoppades få sälja till Finspångs kommun så småningom. Hon ville inte bli fotograferad och hon hade heller ingenting speciellt att visa.

Efter det gick alla en promenad ner till Galleri Kronan, som tidigare varit apotek. Där ställde en målare och en fotograf ut. Inget av detta berörde mig särskilt mycket och jag hade inga stora förväntningar på vad som komma skulle, när vi avslutningsvis skulle besöka konstnären Åke Bjurhamn, som har ateljé i samma hus.

Åke Bjurhamn i berättartagen

Det var dagens härliga överraskning! Visst hade jag sett hans namn många gånger i tidningen - han är politiker förutom konstnär - men jag hade aldrig sett några av hans tavlor. Det borde jag ju ha gjort eftersom han bland annat är representerad på Norrköpings Konstmuseum, men tavlan kanske inte hängde framme. I så fall skulle jag kommit ihåg den!

Vi skulle få ta med oss tavlan hem om vi kunde gissa vad den hette.

Ingen gissade naturligtvis rätt, fast vi försökte med fågeltorn, ubåt, spöke samt många andra saker. Nu vet jag vad den heter men det säger jag inte...

Åke tog emot oss med ett välkomnande leende och bjöd rikligt på sig själv under besöket. Han berättade om sina tavlor och sina utställningar, som har varit många under årens lopp. När det visade sig att Kent och han hade läst statskunskap tillsammans i Linköping var isen helt bruten. Efter examen fick Åke en forskartjänst på Linköpings Universitet, men kom till insikt om att han säkert var en bättre konstnär en forskare. Därför valde han konsten i stället för att satsa på en akademisk karriär.

 Varma färger med mörka ytor. Tänk en sån tavla hemma mot en vit vägg! 

Några av Åkes lador i varmt rött - som ladorna ute i naturen.

Efter att ha sett några av hans underbara tavlor tror jag nog att han gjorde ett klokt val. Jag har Åkes tillåtelse att lägga ut några av hans tavlor på min blogg och är det någon som skulle vara sugen på att köpa en tavla är det bara gå till Åkes hemsida. Där kan man också se några av hans andra tavlor som han målat i en helt annan stil - kanske med influenser från Kazimir Malevitj, eller hur Åke? :-).

 De himmelska katedralerna.

En liten fin bok, ett samarbete mellan Åke och poeten och läraren Yvonne Andersson fick jag ta med mig hem i alla fall. En bok att verkligen njuta av. Perfekt som present till "en som har allt".

 Dikt till bilden nedan

Min favoritbild ur den lilla boken.

Baksidestext till en annan bok av Åke Bjurhamn  och Yvonne Andersson.

Åke och jag.