5 april Rosa
12 april Rim och ramsor
19 april Påsk
26 april Reklam
För mig som är kyrkomusiker har kyrkklockorna en speciell betydelse. Varje gudstjänst, dop, begravning eller bröllop inleds med klockringning. När den är slut ska jag börja spela. Det är alltid spännande om jag ska höra klockorna eller ej eftersom jag har nedsatt hörsel. De klockor som finns inne i tornet i kyrkan hör jag bra, men det är inte alltid jag hör dem som finns ute i klockstaplarna. Som t.ex.den i Gusums eller i Sankt Laurentii kyrka.
Klockstapeln i Gusums kyrka. Bilden är tagen vid kyrkkaffet efter en konfirmationsmässa. (Egna bilderna går att klicka större.)
Sankt Laurentii vackra klockstapel i Söderköping.
Kent, maken, är för det mesta med mig vid spelningarna och talar om för mig när klockringningen slutar. Annars brukar vaktmästaren vinka åt mig när jag ska börja. Klockorna i klockstaplarna ovan sätts igång elektriskt genom att man trycker på en knapp inne i kyrkan. Men i Sankt Anna gamla kyrka sköts klockringningen fortfarande för hand. Det är inte så lätt som man tror att ringa i klockan - det fordras lite träning.
Klockan i klockstapeln vid Sankt Anna gamla kyrka måste man ringa för hand.
Redan på 1200-talet fick kyrkklockorna den form den har än idag, den svängda som är bredare nertill och smalnar av upptill läser jag på Wikipedia. Tyvärr har jag inte hittat några egna bilder på kyrkklockor utan får nöja mig med några av dem som finns på Wikipedia. Här finns mycket intressant att läsa om dessa klockor.
Klocka gjuten i mitten av 1200-talet i Jakobikirche i staden Willsdruff i Sachsen.
Sveriges äldsta kyrkklocka, Salebyklockan, gjuten 1228. 1963 blev den allvarligt skadad då man hade infört elektrisk ringning 1960. Den hade överlevt 730 års handringning men klarade inte tre års elektrisk sådan. Det blev en svår reparation, men det gick att åtgärda. Man byggde då en ny klockstapel på kyrkogården och hängde upp klockan där. Den används endast vid högtidliga tillfällen numera, som t.ex. begravning och nyårsringning.
Kyrkklockan heter förresten vårt församlingsblad i Söderköping Sankt Anna församling. Det är Kent som är redaktör och för det mesta fotograf för denna. Här kan man gå in och titta på den senaste för våren och en hel del övriga. På omslaget är en bild av den gamla fina kyrkdörren i Skönberga kyrka i Söderköping.
Uppdatering:
För att kunna läsa denna måste man först klicka på någon av tidningarna och sedan på PDF-filen som på min dator syns i nedre vänstra hörnet. Då öppnas filen i ett nytt fönster.
14 kommentarer:
Det faller sig naturligt att du ska skriva om kyrkklockor, givetvis, för vem har lyssnat till dem om inte just du.
Det är högtidligt att höra när kyrkklockan ringer, här har vi tre kilometer till Getakyrka och den används inte alla söndagar, men när det rings i den så stannar jag upp ett tag och bara lyssnar vad klockan har för budskap. Är det kyrkgång på gång, är det själaringning, är det för en man eller kvinna eller för ett barn? Klockan ger många budskap och jag kan bara några. Det är också en intressant värld, klockringningens och nu tänker jag förstås per automatik på Ringaren i Notre Dame:)
Trevliga rubriker bjuder du på för april, tack för dem!
Kramar!
Fina klockstaplar!
Vi tar kyrkklockorna för givet. När jag var i Estland 1991, strax efter deras självständighet, var det många som tog upp just kyrkklockorna. Att de inte hade hörts under Sovjettiden, men nu ringde de igen. En lite oväntad symbol för friheten!
PettasKarin:
Tänker ofta på min barn- och ungdom när det inte fanns teve och min pappa alltid satte på radion på nyårsafton så att vi skulle höra domkyrkoklockorna ringa in det nya året. Det var alltid Sven Jerring som hade de programmen. Det var fantastiskt att lyssna på hur olika klangen var i kyrkklockorna.
Kram från Ingrid.
Karin:
Har inte tänkt förut på att klockstaplarna är så olika :-).
Måste varit härligt för folket i Östeuropa att höra det vackra ljudet av kyrkklockorna igen. Verkligen en frihetssymbol.
Bodde en sommar i Prag innan muren föll och de få kyrkor som fortfarande användes då var i miserabelt skick. De var väl bland de första byggnader man rustade upp efter murens fall.
Ingrid
Idet är intressant med klockstaplar och gjutna klockor... exakt vad jag också tänkte skriva om. Hm. Men du gjorde det bättre och jag har flera klockämnen.
Kul aprilämnen.
englundskan:
Det spelar ingen roll om vi skriver om samma ämnen, det blir inte likadant i alla fall!
Hade varit trevligt att ta del av dina erfarenheter.
Jag hade ett till ämne på R på gång, men eftersom ett av temana inföll på påskaftonen kan man ju inte bara negligera detta :-).
Ingrid
Klart du har kyrkklockor i åtanke. I gamla svenska filmer tycker jag mig minnas att det alltid var kyrkklockor med i någon scen.
De pampiga kyrkklockorna ger vördnad och stillhet inför ett kyrkobesök.
Fin artikel du skrivit.
Kram från
Eleonora
Eleonora:
Tack för din snälla kommentar - den värmer som alltid.
Jag älskar klangen av kyrkklockor. Alla låter olika och i varje klockklang finns det många övertoner att upptäcka.
Kram tillbaka från Ingrid
Jag växte upp med en kyrka tvärs över gatan och idelig ringning i klockorna, de var två och inte synkrona så man lyssnade efter "fraseringen" som uppstod. Det var ett välkommet ljud och jag tycker om att höra kyrkklockor vart jag kommer. Några gånger har jag haft turen att få höra när man ringer "peel" i England och en gång på ett kloster i Ryssland en fantastisk ringning i en mycket lång rad klockor.
Kyrkorummet, klockornas in -och utgång, vid de olika seremonierna.Så spelar organisten, det är så finstämt vackert. Bra du får vinkar när det är dags.
Trivs att läsa hos dig!Fina teman i april, stannade upp vid påsk, stavfel? Men vad var i så fall råsk :)
Olgakatt:
Glömmer aldrig klockorna i Westminster Abbey. Har för mig att det är många klockor där också.
Visst är det vackert!
Ingrid
Tove:
Haha, nej det var inget stavfel. Men man kan ju inte sitta på påskafton och skriva om "regler" eller "röster" eller något annat som jag hade som förslag.
Så det fick bli "Påsk" med p helt enkelt.
Det är lite extra pirrigt att spela efter klockringningen på begravning för då är det verkligen "dödstyst"...
Ingrid
Den "dödstystnaden" blir ju "livsnödvändig"...
Tove:
Du är rolig du! :-)
Skicka en kommentar