En av dagarna gick vi på promenad till blåklintsängen några hundra meter från huset där vi bor. Jag har under alla år tänkt att gå dit och plocka en bukett, men som så mycket annat har det aldrig blivit av.
Casimir på jakt efter blåklint med saxen i högsta hugg. (Bilderna går att klicka större.)
Eftersom Casimir inte visste hur en blåklint såg ut tyckte jag det var ett utmärkt mål för en liten promenad att gå dit och plocka en bukett. Jag hade även en liten baktanke med detta som framgår av bilderna nedan.
Efter att vi plockat var sin bukett med blåklint, kamomill och hundloka gick vi hem. Grannflickan Ida kom genast på besök när hon såg att Casimir var hemma. Hon och Casimir roade sig själva en stund med paddorna, Fia och Finns i sjön. Men när de tröttnat ville Ida måla och rita.
Vasen är ett fynd från Återvinningen i Söderköping - den kostade ett par tior.
Jag gick genast ut och hämtade vasen med blåklint, som jag ställt utomhus och ställde den på matbordet, plockade fram färger och beordrade dem att måla av vasen och buketten. De grep sig verket an med stor iver och resultatet blev alldeles utmärkt för båda. Ida tog med sig sin målning hem men här är Casimirs verk.
Casimir ville rita en katt också och kissen från Guldkroken i Hjo fick stå modell för denna. Regnbågsfågeln är en fantasidito.
Uppdatering:
Hans i Hjo har berättat att Guldkroken i Hjo är nerlagd sedan många år tillbaka. Bilderna på keramikföremålen finns i alla fall kvar att titta på!
Så här ser Ida ut enligt Casimir. Han och Ida målade porträtt av varandra dagen innan. Ida har som synes en T-shirt prydd med en fjäril.
Uppdatering:
Hans i Hjo har berättat att Guldkroken i Hjo är nerlagd sedan många år tillbaka. Bilderna på keramikföremålen finns i alla fall kvar att titta på!
23 kommentarer:
Så roligt för barnen att få plocka blåklint och sedan måla av buketten! Casimir lyckades väldigt bra med sin målning tycker jag.
Ha en skön fortsättning på söndagen!
Kram, Ingrid
En begåvning på många områden, Casimir. Guldkroken är nerlagt sedan länge, men porslinet kan man hitta här och där. Det är mycket Guldkrok här: Guldkroksvallen, - skolan , hallen och säkert en del mer.
Ingrid:
Barnen tycker i allmänhet det är väldigt roligt att måla av någonting i stället för att måla "vad de vill" . För Casimirs del blir det då oftast monster eller invecklade maskiner.
En skön fortsättning på söndagskvällen önskar jag dig med! Själv ska jag titta på Indian Summer på datorn.
Kram från Ingrid
Hans:
Bra att jag fick reda på det. Då ska jag vara extra rädd om min lilla ljusblå katt. Googlar man på Guldkroken får man i alla fall upp en massa bilder som på länken. Hade ingen aning om att det fanns så många Guldkrokar i Hjo. Någon del av stan som heter så?
Ingrid
Underbara bilder och teckningar. Jättefint.
Ha nu en fortsatt skön dag på den nya veckan.
Kram.
Tant Glad:
Tack för rar kommentar! Ska vidarebefordra berömmet till vederbörande :-). Önskar dig en skön vecka själv.
Kram tillbaka från Ingrid
Vilka fina teckningar!! Talang finns verkligen.
Kramar!
Annika:
Barn kan mer än man tror...
Kramar tillbaka!
Så kul :) Minnen för livet för barnen. Så trevligt med en blåklintsäng så nära :) Sv. Vad beträffande mjölken: Likadant med gröt också :) Kräm och gröt smakar bäst så. Mjölk kan man ha i glas bredvid och smutta ttill då och då, bara för något år sedan fick jag veta att min mor gör likadant, jag flyttade hemifrån 1977 och jag har inget minne att hon gjorde så... Så det är utan påverkan från henne
Så bra! Jag blir så imponerad av Casimir. Både av hans förmåga att rita och måla, men också av hans oförvillade öga. Han SER, och det är det viktigaste när man ska återge som omvärd. Idaporträttet borde sparas till hemmes studentexamen eller tjugoårsdag eller nåt!
Kul att se alstren!
... hennes...
Kom hit med den buketten för jag gillar Blåklint. Här uppe så växer de inte vilda. Vilken konstnär han är ... fotot av Ida *wow* /kram
Ps Skicka vasen också när du skickar blommorna *skrattar*
Å jag älskar när du lägger ut bilderna som barnbarnen har målat. Var det inte Casimirs lillasyster som målade en så jättefin...var det en katt? Minns den som blå. Och jättefin förstås. Det här är ju också helt underbara bilder. Vad härligt det måste vara, först att gå ut i naturen och sen hem och måla. Det blir ett fint sommarminne att spara för framtiden för er alla :-) Kram
Åke:
Du är nog den första som har mjölken bredvid krämen och gröten och inte på dessa som jag vet. Tror i alla fall att det var din mamma som gav dig tipset :-). Varför inte - det smakar ju definitivt mer i så fall.
Ingrid
karin:
Ja, Casimir har ett enastående bildminne. Han kan ju rita av något han har sett på något museum helt korrekt (om än som ett barn) t.o.m. efter ett par dagar. Han har fått en kamera också och han tar förvånansvärt bra bilder med den. Det här bildseendet hänger väl ihop med det.
Men jag tror att man får hjälp barn på traven lite och att de inte blir förstörda för den skull. När han ritade när han var yngre upplyste jag honom om att människor hade hals och öron också. Det behöver jag aldrig göra numera. Han ser själv, som du skriver.
Du kan vara säker på att jag sparar Idaporträttet. Både på datorn och irl :-).
Ingrid
Ann-Britt:
Vasen är kanske inte så vacker, men den är utmärkt till stora buketter som den här. jag har aldrig sett någon som liknar den förr.
Ja, Casimir har blick för detaljer och SER som Karin ovan skriver. Det är lite ovanligt för så små barn. Men jag vet att när jag gick ut med mina elever och målade av något utanför skolan fick jag fantastiska resultat. Du skulle ha sett målningarna av mina höstträd när de fick gå ut och rita och måla av dem på skolgården. Eller av de gamla husen i stan...
Kram från Ingrid
Anna:
Jag blir så glad när du skriver att du gillar att jag lägger ut barnbarnens bilder på min blogg. Jag är ju ibland rädd att det blir lite tjatigt. Men det är mycket för dokumentation också.
Lissan målade av sin husmus, ett gosedjur. Jag blev så förvånad eftersom hon dittills bara ritat streck och klottrat på ett papper. Och så ritar hon plötsligt detta. Men så har hon förstås storebror att härma efter. Samma sak här, hon SER och ritar av. Du kan ju läsa kommentaren till Ann-Britt ovan så förstår du vad jag menar.
Kram tillbaka från Ingrid
Fina teckningar! Åh en sådan katt har jag (eller har haft) Jag vet inte var den är just nu. Kanske hamnat hos dotter i Trosa.
Kram /Kerstin
Sådana där teckningar är guld värda!
Jag har själv några sparade riktiga skatter. :)
Blombuketten är så fin, och porträttet - klart du sparar. Helt underbart!
Berit E
Kerstin:
Jag får vara rädd om min katt eftersom Guldkrokens keramik inte finns mer. Du får väl fråga din dotter om hon har den hemma :-).
Kram tillbaka från Ingrid
Berit:
Ja, jag har en hel mapp med teckningar. Jag försökte spara de egna barnens teckningar också men det blev tyvärr inte så många. Nu har man ju tid med sådant.
Casimir är rolig. Han påpekade för mig att stjälkarna i buketten gick om varandra - de flesta barn (även jag själv ibland) brukar ju rita buketter i en vas där alla stjälkar sticker upp bredvid varandra utan att korsas....
Ingrid
O vilka underbara barn du har haft att göra med. Casimir fick du nu så om extra länge i ett svep så ni måste ha haft mycket gemensamt att roa er med - teckning och musik!
Blåklinten är så vacker och färgen här är så intensiv. Likaså i din header som verkligen är sommarläcker.
Ha det gott och måtte solen lysa på dig.
Kram från
Eleonora
Eleonora:
Ja, Casimir är ingen konst att roa. Han ställer upp på allt med gott humör. Roligt också att han är så intresserad av växter. Nästa gång ska vi ut och plocka till herbariet. Du kommer väl ihåg att vi var tvungna (åtminstone jag) att plocka växter och pressa under sommarlovet för att visa upp när vi kom tillbaka till skolan? Vi skulle också lära oss namnen på dem, både de latinska och de svenska. Bra skola förr i världen...
Jag vet nog inte någon blåare färg än blåklintens - blåelden konkurrerar väl en del förstås.
Förhoppningsvis får vi lite sol på oss alla innan höstmörkret faller över oss. För min egen del trivs jag alldeles utmärkt med att det är lite kyligare.
Kram tillbaka från Ingrid
Skicka en kommentar