Mirren som är uppfinningsrik letade fram en gammal handvirkad duk ur sina gömmor och klippte helt sonika till två vingar av denna. Salig gammelfarmor hade väl vänt sig i sin grav om hon sett detta nidingsdåd men å andra sidan är det ju roligt att duken kom till användning. Vem lägger väl fram en handvirkad duk på något bord idag? Fina svanvingar blev det i alla fall som Mirren sydde fast på en vit tröja. Vita strumpbyxor till detta och en ny liten svan hade uppstått.
Näbben kom inte Mirren ihåg förrän i sista stund och med en del av en äggkartong och lite akrylfärg blev det en riktigt bra skapelse som satt fast på Lissans näsa med ett resårband.
Svanen Clarissa är gripen av stundens allvar. (Bilderna går att klicka större.)
Först var det generalrepetition och under den tiden ägnade sig storebröderna Casimir och Caspar, Mirren och jag åt att fika. Det var klass 8 som stod för förtäringen och behållningen gick till deras klassresa.
Åttaåringen Casimir har bestämt sig för att låta håret växa.
Lillebror Caspar med bulle och kladdkaka.
En kvarts paus före föreställningen gjorde att även svanen kunde få sig en bit kladdkaka.
Så äntligen efter en dryg timmes väntan öppnades dörrarna till danssalen och föräldrar, farföräldrar och morföräldrar fick komma in och sätta sig.
Många olika sorters fåglar dansar runt.
Fåglarna sjöng även några sånger.
Fågeldans på Lilla Akademien lördagen den 16 april 2016
Uppdatering:
Så här fina blev svanvingarna av den gamla virkade duken. Mirren tog fotot.
17 kommentarer:
Denna underbara skola, som gör så mycket trevligt för barnen och ger dem träning i att vara kreativa och medvetna samt orädda. Lilla söta Lissan är ju för gullig i sin fina svanklänning. Så söt o go!
Trevlig vår på dig min fina vän och allt gott till er två där nere.
Eleonora
Eleonora:
Om du har tittat på filmen så ser du att hon inte är den mest följsamma av fåglarna. Hennes dans är mycket individuell. Jag har inte skrattat så mycket på länge som när jag fick se filmen. Man ser ju inte på samma sätt när man håller i kameran hela tiden.
Vårkram från din vän Ingrid
Vilken söt svan hon blev! Trevlig fågelföreställning :)
Ha det gott!
Kram
Anki:
Tack för din rara kommentar!
Kram tillbaka från Ingrid
Vad roligt för dig att vara med! Och Clarissa var en väldigt fin svan men med sina tankar om dansens utförande. Improvisation, kan det också kallas.
Tack för att du delade med dig och det är ju inte helt enkelt att få alla barn att röra sig åt sammaa håll samtidigt. Och personligt blir det. Men jag tycker det är roligt att skolan ordnar så mycket fint och barnen tränar sig i att uppträda och stå (röra sig) på enscen och samverk amed andra .
Kram från mig.
Ditte:
Ja, Clarissa är en ovanligt självständig liten dam. Hon gör verkligen dansen till en alldeles egen sådan. Vad gäller samverkan med andra tyckte jag att hon stötte på patrull när hon försökte handhälsa på några av de andra barnen mitt under föreställningen, haha. Men jag ser att hon var minst av alla så hon är förlåten...
Lilla Akademien har ju ideligen små skolkonserter för skolbarnen där de får lära sig att framträda och spela inför publik och att tacka för applåderna. Det här är ju "bara" lördags- och söndagsverksamheten som alla barn, oavsett om de är musikaliska eller inte kan söka till. Sen kommer antagningsproven till förskoleklassen när de fyller eller har fyllt sex - då är det ju en fördel om man har varit med på den här verksamheten där det ingår musik, sång, dans och teater. De flesta som söker in till förskoleklassen har varit med där och spelar redan också något instrument.
Kram från Ingrid
Att klippa sönder virkningen verkar grymt först - men sen, du har rätt, den kom ju till användning ... jag har många, arvegods. Och gjort ett experiment som jag är rätt nöjd med: lagt ett gäng lite omlott så de bildar en löpare! Blev rätt lyckat tycker jag. Ska ta bild om/när jag kommer ihåg.
Clarissas inlevelse och dansentusiasm är härlig att se. :)
Många fina fåglar där!
Väldigt fin skola också!!
Berit E
Aina:
Fick just en idé att jag skulle sätta mormors gamla handvirkade spets som bård på en jeanstunika utan utsmyckningar. Jag har väl haft den (spetsen) liggande i en låda i mer än 40 år...
Vad gäller den handvirkade duken fanns det enligt barnens farmor en hel drös av dem som hennes svärmor virkat. Jag ska uppdatera bloggen med en bild av Lissan som Mirren har tagit. Där syns de virkade vingarna väldigt väl.
Ingrid
Berit:
Som sagt, hon gör en alldeles egen liten variant på dansen. Jag hade mycket roligt när jag återsåg den.
Skolan är unik och fantastisk. Bara en parallell ända upp till gymnasiet. Det innebär att alla lärarna känner nästan alla eleverna och vice versa. Casimir och Caspar har också var sin mentor som övar instrument med dem några gånger i veckan. En flicka på högstadiet och en flicka på gymnasiet.
Ingrid
Görfina fåglar i dans! Jag tror att Casimir blir flickornas favorit i långt hår.
Hans:
Det blir han säkert eftersom han spelar gitarr också :-)!
Ingrid
En mycket söt svan. Kram
Så fiffigt med änglavingarna!
Virkade dukar kan man göra så mycket roligt av. Och tur är det eftersom nästan ingen använder dem som dukar längre.
Kram
Gunnel:
Ja visst är hon!
Kram tillbaka
Pettas:
Den virkade duken har fått sin renässans efter att ha legat i sin låda i många år. själv har jag hittat några meter handvirkad spets som säkert har minst 60 år på nacken som jag så småningom ska sätta på en jeanstunika (har jag tänkt åtminstone).
Kram tillbaka
Skicka en kommentar