2046 Vi firar vårt guldbröllop tillsammans med Anna och Jörgen.

Vi gifte oss i Hedvigs kyrka i Norrköping den 22 juli 1976. (Bilderna går att klicka större.)

Onsdagen den 22 juli firade Kent och jag guldbröllop. Det är ofattbart att vi har varit gifta så länge som femtio år. Tiden har gått så fort. Men vi har hunnit med mycket under tiden. Varit i Kina 6 gånger medan Mirren jobbade där på Volvo t.ex. 

Och vi har hälsat på min äldsta dotter i Limoux i Frankrike minst lika många gånger. Jag tog också både en fil.kand. och en kantorsexamen efter att vi gift oss. Och Kent hann med att bli både kyrkvärd och ordförande i kyrkofullmäktige under tiden förutom sitt vanliga jobb på Migrationsverket.  

Anna, Kent och Jörgen med den sista skvätten champagne.

Vi hade inte tänkt att fira dagen på något särskilt sätt - det var ju inte så länge sen jag fyllde nittio år så jag kände mig ganska trött. Kent är ju vegetarian så att gå ut på restaurang och äta här i Söderköping är ingen vidare idé. Han lagar bättre vegetarisk mat själv tycker han och jag håller med. Men äldsta dottern Anna med svärsonen Jörgen var hemma i Sverige över sommaren och passade på att komma ner till guldbröllopsdagen och hjälpa till att fira. 

Det blev ett kärt besök som började med att vi tog upp champagnen som legat i svalen sedan minst 6-7 år tillbaka. Jag dricker ju numera ingen alkohol så det har känts lite onödigt att ta upp en flaska för en enda person. Men nu var det tre som delade på den - glad att jag blev av med den.

Vädret var nådigt och vi flyttade ut på innergården - jag med äppeljuice och de övriga med ett glas Rosé. Hunden Asta var förstås med som vanligt och matades av husse med en ostbåge då och då. 

Det strävsamma gamla paret. 

Anna med ärtiga glasögon.

Asta ser lystet på ostbågen i Annas hand.

Det gamla strävsamma paret igen. 

På morgonen hade jag bakat en vegetarisk lasagne som fick stor uppskattning av alla. Det tog ett tag innan Jörgen upptäckte att det färsen inte var köttfärs utan vegetarisk. En fin komplimang!

Vi pratade oupphörligt under hela tiden och under kvällen kom vi att diskutera (milt sagt) om vår olika musiksmak. Jag har ju aldrig förlikat mig med popen och rocken utan hållit mig (förutom 

 klassisk musiken förstås) till musiken som var populär när jag växte upp - swing och jazz. Låtarna som skrevs av Irving Berlin och Cole Porter. 

Plötsligt kom vi in på att spela efter gehör. Jag har ju aldrig haft några noter till de gamla melodierna utan jag har bara lyssnat och så sitter harmonierna där efter några gånger. Jag hör ju hur det ska låta inne i huvudet. Det tar ju ett tag att plocka ut ackorden på pianot också - alla blå jazzackord har jag ännu inte klarat av att ta ut. Men för att försöka förklara lite hur det var att spela på gehör blev det en liten videosnutt som ju kan vara rolig att ha som minne av bröllopsdagen. Skönt också att fingrarna är OK när man fyllt 90. Men så försöker jag också spela en timme om dagen för att hålla igång dem.

 Givetvis kan alla folkmusiker och jazzmusiker spela efter gehör även om de som spelar i storband måste ha noter ibland. Att kunna spela på gehör är en fantastisk gåva och inget som man kan lära sig. För mig som kyrkomusiker har det varit väldigt praktiskt eftersom jag kan transponera om de vanliga begravningssångerna lite hur som helst efter vilken tonart solisten vill sjunga. Här spelar jag min gamla älsklingslåt All the things you are och Anna ville sjunga lite på Summertime som hon sjöng som barn. 

 https://youtu.be/L4YTIWWlhCo  

Dags att ta farväl. Förmodligen ses vi inte igen förrän vid jultiden eftersom Anna och Jörgen åker ner till sitt hus i Limoux i  Frankrike den 20 augusti. Tack för att ni kom, det var väldigt roligt att ha er här!