Den låg mycket riktigt hemma en vecka innan jag öppnade
boken. Det gjorde jag en kväll när jag var trött på att sitta vid datorn och
som vanligt inga teveprogram lockade. Sen kunde jag inte släppa den förrän det
var läggdags och ögonen föll ihop. Nästa dag läste jag igen och nästa dag igen
och nu är den färdigläst – alla 634 sidorna.
Jag har sällan haft så mycket nöje av en bok som av denna.
Den är helt underbart fantastisk och dessutom vansinnigt rolig på sina ställen.
Visserligen är det lite svårt att hålla isär personerna, men Mo Yan, som också
själv förekommer (som Hitchcock i sina filmer) här och där i berättelsen, har
skrivit en presentation av huvudpersonerna i början av boken, som man kan gå
tillbaka till och repetera om man inte kan skilja dem åt.
Jag är framför allt så fascinerad över hur författaren lever
sig in så i sina reinkarnerade djur – man blir själv nästan en åsna, gris, tjur och
hund medan man läser boken. Sen måste det vara en makalöst duktig översättare
som har kommit på – eller snarare kanske hittat på - så många motsvarigheter på
svenska till alla namn på olika partifunktionärer från slutet av 50-talets Kina
till nutidens.Väldigt roligt!
Jag förundrar mig storligen att en sådan utstuderad och
rolig, ibland på gränsen till förlöjligande, satir och resumé över det framväxande Kina sedan Maos dagar
inte har blivit bortrensad ur bokhyllorna på biblioteken i Kina och att inte Mao
Yan själv för länge sen skickats iväg till inre Mongoliet eller någon
annanstans.
Alla de som ifrågasätter hans nobelpris måste absolut läsa boken innan de uttalar sig. Jag kan inte
tänka mig att det finns någon annan nu levande författare som kan ha gjort mer
skäl för nobelpriset i litteratur än Mo Yan. Jag tror att han kommer att finnas
med i framtiden bland litteraturens klassiker som Voltaire, Cervantes och
Defoe. Läs boken och ni kommer att ha högtidsstunder en lång tid framöver!
