Visst är det roligt när man får lite uppskattning. Min vän Maj-Gret, vars körer jag brukar ackompanjera, har alltid med sig en påse till mig med godsaker efter varje spelning. Den brukar innehålla goda hembakade bullar, en chokladask med vidhängande hundralapp som ersättning för resor och ofta något som hon stickat eller vävt själv.
Denna gång fick jag också det lilla paketet ovan, fint inslaget i silverpapper och med en ros fastsatt med tejp ovanpå. Det visade sig innehålla ett litet porslinsägg och i ägget låg ett fint silversmycke – ”unikt för en unik människa” stod det på kortet. Visst blir man glad när man får något sådant! Det är ju inte bara presenten som räknas utan även tanken bakom…
Den fina, lilla duken har jag blivt presentad med tidigare. (Bilderna går att klicka större).
Igår var jag återigen ackompanjatör av hennes körer - Sankt Ragnhilds och Wijkakören - i Nartorps bygdegård som ligger vid vägen mot Sankt Anna. Programmet innehöll dels en avdelning där kören framträdde med sånger – bl.a. Änglamark,Tiggaren ifrån Luossa och Flickan från Backafall, en av de vackraste visor jag vet. När kören hade avslutat sitt program serverades kaffe med hembakat bröd och efter det tog Maj-Gret fram sin cittra och sina medhavda allsångsböcker.
Sommarklädsel för damerna är grön kjol och vit blus och för herrarna vi skjorta och matchande fluga. MM har tagit alla bilder i bygdegården.
Maj-Gret, 83, är still going strong och ackompanjerar allsången på sin cittra
Jag var kolossalt imponerad av att alla som var där kunde alla sånger och sjöng så bra, en del kunde t.o.m. texten utantill. Jag har t.ex. aldrig hört trallen innan och mellan verserna i Ljuvliga ungdom – men det var inte något som var främmande för publiken. Ett lotteri fanns det förstås också och där var turen för en gångs skull med mig denna kväll. En gammaldags flaska med hemgjord flädersaft fick jag ta med mig hem!
Jag vid synten i Nartorps bygdegård
Hemgjord flädersaft i elegant flaska
