1904 En läsupplevelse

En vecka (några timmar per dag) tog det att läsa ut boken - Natten. Döden. Sömnen. Och stjärnorna. av Joyce Carol Oates. En bok på 863 sidor.

Bilderna går att klicka större.

Som det framgår av baksidestexten är det en historia om en familj som drabbas på olika sätt när den avgudade (auktoritäre) fadern dör och hur livet efter denna händelse kommer att gestalta sig för (de vuxna) barnen och hans maka (Jessalyn). 

Samtidigt är det en svidande uppgörelse med rasismen i USA och även med det många gånger brutala polisvåldet framför allt mot den färgade befolkningen. Stilen är mycket raffinerad (tycker jag) med många, många parenteser som får mig att stanna upp och fundera lite extra. Ett smart drag av henne.  (Kanske för att man inte ska läsa för fort). 

Jag tycker att det är en fantastisk bok och undrar (som så många andra) varför Joyce Carol Oates aldrig får Nobelpriset? Tyvärr är det väl (kanske) inte många som orkar läsa den här boken (framför allt inte de som det berör) eftersom den är så diger. För mig kommer det att bli en bok som jag aldrig glömmer (som jag brukar göra med de flesta böcker jag läser). 

Även om jag suckade när jag hämtade den beställda boken (som väger nästan ett kilo) på biblioteket var jag helt fast när jag läst några kapitel. 

I inlägget har jag försökt härma den berömda författarens stil med lite parenteser här och där som den som läser det här förstås (kanske ändå inte) begriper :-).