En vecka (några timmar per dag) tog det att läsa ut boken - Natten. Döden. Sömnen. Och stjärnorna. av Joyce Carol Oates. En bok på 863 sidor.
Som det framgår av baksidestexten är det en historia om en familj som drabbas på olika sätt när den avgudade (auktoritäre) fadern dör och hur livet efter denna händelse kommer att gestalta sig för (de vuxna) barnen och hans maka (Jessalyn).
Samtidigt är det en svidande uppgörelse med rasismen i USA och även med det många gånger brutala polisvåldet framför allt mot den färgade befolkningen. Stilen är mycket raffinerad (tycker jag) med många, många parenteser som får mig att stanna upp och fundera lite extra. Ett smart drag av henne. (Kanske för att man inte ska läsa för fort).
Jag tycker att det är en fantastisk bok och undrar (som så många andra) varför Joyce Carol Oates aldrig får Nobelpriset? Tyvärr är det väl (kanske) inte många som orkar läsa den här boken (framför allt inte de som det berör) eftersom den är så diger. För mig kommer det att bli en bok som jag aldrig glömmer (som jag brukar göra med de flesta böcker jag läser).
6 kommentarer:
Jag lade märke till parenteserna först vid "(tycker jag)" och tänkte att det var ju ett bra sätt att 'lyfta' satsen (som en understrykning). Jag vet att jag använder parenteser i e-meddelanden för att förtydliga/understryka (undvika missförstånd). Möjligen också i bloggen? Det vet jag inte.
Joyce Carol Oats – har jag läst något av henne? Jag tror jag provat, lite på vinst och förlust men inte vad eller om jag gav upp. Det gör jag ibland. Men jag ska gärna prova igen efter ditt lästips! Rasism i mer eller mindre påtagliga och uttalade former har jag blivit väl bekant med, sedan jag träffade min fru för snart 30 år sedan. Och då handlar det om den inhemska.
Jag ska söka/beställa boken på vårt bibliotek. Tack för tipset! :)
Ronny
Jag tänkte ge henne en rejäl chans för många år sen. Tror nästan att jag läste ut boken, men är inte hundra. Jag intresserade mig öht inte för huvudpersonerna ... kanske valde jag fel bok, eller också förstår jag bara inte hennes storhet. Jo, en gång till fick en hon ny chans med Blondie, men jag läste inte ut den.
Ronny:
Det är så mycket (försåtlig)rasism i vardagen, även hos oss. Han/hon passar inte in i vårt samhälle, han/hon kommer från en annan miljö(klass). När jag växte upp tyckte mina föräldrar att män med med mustasch var opålitliga. (Det fick de ju till viss del fog för när kriget började.) Boken är också en bok om relationer, vilket brukar passa kvinnor bättre än män. Men du brukar ju vara ett undantag :-). Boken ställer många frågor, i synnerhet efter man läst ut den.
Ha en fin fortsatt vecka önskar
Ingrid
Bloggblad:
Jag läste Blondie med stort intresse och kommer faktiskt ihåg en del fortfarande trots att det var många år sen. Men så var ju också Marilyn Monroe en del av min ungdom.
Ingrid
Tack för boktipset! Jag har läst något av henne, det vet jag. En hette Älskade syster tror jag. Just nu har jag ingen bok på gång, så det är läge för att ta en promenad till biblioteket.
Kram, Ingrid
Ingrid:
Jag fick beställa min bok. Det var många före. Förhoppningsvis finns den på ditt bibliotek. Jag fick bara 14 dagar på mig att läsa den.
Kram tillbaka från Ingrid
Skicka en kommentar