När jag studerade i London i mitten av femtiotalet var ännu teven inte var mans egendom i Sverige. Där hade man i alla fall startat en diskussion om man skulle tillåta reklam i det nya mediet eller ej. Sverige var ju vid denna tid extremt reklamfientligt och bötfällde omedelbart försök till smygreklam både i filmer och i radio.
Jag kom ihåg att jag frågade min amerikanske vän, som också studerade vid London University som jag, vad han ansåg om reklam i teve. Han tittade oförstående på mig och sa: ”Det vet jag inte. Vi har ALLTID haft reklam på teve…”Men jag vet fortfarande att reklam på teve gillar jag INTE. Av våra fem kanaler: Ettan, tvåan, kunskapskanalen, barnkanalen och fyran, väljer jag alltid bort fyran. Är det någon gång något program som jag vill se där får MM spela in det åt mig och sen kan jag själv lätt trycka bort reklamen på datorn.
Annan reklam i brevlådan tar jag saklöst emot. Kollar noga vilka extrapriser det är på Willys varje måndag och river ut alla rabattkuponger från Åhléns, Kapp-Ahl och Lindex. För det mesta utnyttjar jag aldrig några, men ibland har det faktiskt hänt att jag haft nytta av en del. När man bor tre mil från de stora varuhusen, blir det sällan någon spontanshopping, utan man åker in till stan när man verkligen behöver handla någonting och då kan kupongerna komma till pass.
Ibland får man lite tips - eller så är det bara roligt att bläddra i Åhléns fina lilla reklambroschyr.
