2007 Den broderande barnbibliotekarien på Stinsen

Här har Maja Eriksson  presenterat sig själ med ett "självbroderi". (Bilderna går att klicka större:) 

En liten fin utställning på Stinsen i Söderköping var Kent och jag och tittade på för några dagar sedan. Maja Eriksson heter hon som kallas sig Den broderande barnbibliotekarien. Det finns ingenting jag hittar om henne på nätet men själv skriver hon att hon ser broderierna som en hyllning till olika fantastiska illustrationer och deras illustratörer. 

De små broderade tavlorna är riktiga konstverk. De flesta figurerna känner jag igen från gamla barnböcker, men en del är av senare datum.

Mamma Mu  - Sven Nordqvist har inspirerat till detta broderi. 

Alfons och hans pappa känner man igen. Gunilla Bergström både skrev och illustrerade sina böcker själv. Mer om henna kan man läsa här.

Emil i Lönneberga har klättrat upp i blomkrukan. Björn Berg är illustratören. Vem som ber till Gud om att få se ett näbbdjur vet jag inte. Någon som läser det här kanske kan hjälpa mig. 

Här har Maja Eriksson samlat några foton av sina fantastiska broderier. 

Någon av Astrid Lindgrens böcker med Ilon Wikland som illustratör.

Den fina gamla sagan om Putte i blåbärsskogen av Elsa Beskow. Ett inlägg om denna underbara författare och illustratör skrev jag för precis tio år sen. 

Tant Grön i städtagen- Även här är illustratören Elsa Beskow. 

Här bor Pettson och Findus. Sven Nordqvist är illustratören. 

Som synes är bilderna inte så stora, men så otroligt välgjorda. 

Vill man se mer av Maja Erikssons underbara små broderitavlor finns hon på Instagram på adressen @broderande_barnbibliotekarien. Hennes mejladress är: majabroderar@gmail.com.

1870 Hällutställning på Stinsen

Idag var det öppningsdag för min utställning med mina hällor på Stinsen - biblioteket i Söderköping. På grund av pandemin har det inte varit några utställningar där på länge och den fina lilla lokalen på övre planet har stått tom. Så jag hörde mig för om jag kunde få visa några av mina hällor där och det gick alldeles utmärkt. Från och med den 22 november till den 4 december.

Det är Kent som gjort den vackra affischen. Tavlan ser ut så här om den får lite extra ljus på sig. (Bilderna går att klicka större.)

Villkoret var att jag inte skulle ta betalt för tavlorna. Jag är precis lika glad för det - jag behöver inga pengar men jag tyckte det skulle vara roligt att bara visa upp tavlorna. Eftersom jag inte kan samla på mig hur många som helst hemma, beslöt jag mig för att skänka bort tavlorna när utställningen var slut. Så det är bara för den som vill ha en att skriva på en lista och boka en sådan och hämta den den 4 december. 

Utställningslokalen på Stinsens övervåning.

Första väggen... 

andra väggen...

och tredje väggen. 

Tillsammans blev det 19 hällor eller tavlor som jag för det mesta skriver. När dagen var slut var 11 stycken bokade. Underbart! Då kan jag fortsätta med min nya hobby och göra nya. Det var ju bara första dagen så förhoppningsvis blir jag av med alla. Roligt var det också att min bloggvän Klimakterihäxan ville ha en. Min goda vän och bloggvän Bloggblad, alias Marianne,  lovade att ta med sig den upp till henne i Stockholm nästa gång hon åkte dit. 

Efter att mina rara grannar, Anita och Tommy, varit uppe och bokat två tavlor, kom Marianne och gjorde mig sällskap. Mina trogna bloggläsare kommer kanske ihåg när hon var hemma hos mig för en tid sen och gjorde egna hällor. Hon är också en fena på att upptäcka saker i mina tavlor som jag inte själv har sett. 

Kent passade på att föreviga oss. (Trodde länge det uttalades med tonvikten på före och säger det fortfarande ibland...)

En av tavlorna som Marianne fastnade för. 

Daniel Serander som tillsammans med pappa Åke jobbar med Söderköpingsposten kom också på visit och bokade ett par tavlor. Med Marianne som stöd blev jag intervjuad om hur länge jag hållit på med Acrylic Pouring Art och hur det går till. Det var ju bara några månader sedan jag av en slump hittade några konstnärer på Youtube som sysslade med detta. Här och här har jag berättat om mina första vedermödor. 

Marianne tog fotot av Daniel och mig.

Vill man veta lite mer om den här tekniken är det bara att googla på Acrylic Pouring Art. Det finns flera  "tutorial for beginners" också. Och massor av olika sätt att utföra verken på. Jag har långt kvar att få fram lika fantastiska resultat som en del konstnärer jag tittat på - men jag lär mig något nytt hela tiden. Kul är det i alla fall!

1608 Folkkonst på Stinsen i Söderköping

Just nu pågår en utställning på Stinsen – biblioteket -  i Söderköping med titeln Folkkonst. Jag tyckte det var en både rolig och intressant utställning. Den pågår till den 8 november så det finns ännu tid att besöka den för dem som bor i närområdet.

Bilderna går att klicka större.

Folkkonst som begrepp är nytt för mig. Men jag förstår att det bland annat innebär både hötorgskonst, konsthantverk, tavlor av pärlplattor och även ett nytt fenomen för mig – återbruk av gammal erkänd konst s.k. recycled art. 

Här fanns ett par tavlor som exempel på detta. Den gamla populära målningen av det gråtande barnet hade försetts med en liten extra pärlplatterad. Och Tove Janssons lilla My - också av pärlplattor - uppträdde i en annan.

Den lille gråtande gossen har man sett lite varstans och man har alltid undrat varför. Men nu har han fått en uppenbar anledning att gråta.

Även en hel del textil konst var representerad med korsstygnsbroderier och virkade alster. Ett vackert lapptäcke prydde en av väggarna tillsammans med en gardin med påsydda virkade stjärnor.

Här ett exempel på korsstygnsbroderi. Kanske den har tillkommit i spåren av Metoo-rörelsen?

Vackert textilt konsthantverk.

Bibliotekets egen Karolina Nilsson har bidragit med en virkad flodhäst.

Ståltrådsbur med drake. Under denna träsniderier. 

Tavlor av pärlplattor.

Det som jag tyckte var mest intressant var tavlorna med "gåramålningar" eftersom jag själv äger en sådan. Det är målningar som gjordes i slutet av 1800-talet och fram till andra världskriget. Kringvandrande ”gåramålare” anlitades för att dokumentera den egna gården eller huset. 

Den här gården finns i Östra Ryd.

De var för det mesta amatörer och förde med sig en tradition från Tyskland. I Sverige rörde de sig från Skåne och uppåt till Södermanland. Min tavla visar den gården som min mormor växte upp på. Jag ärvde den från en syster till henne. Ramen är av ek och grovt tillyxad. 

Gården i Lekeryd i Småland där min mormor växte upp med fyra systrar och en bror, som naturligtvis ärvde gården. Ramen är en "geniram" som består av fyra brädbitar som har spikats ihop. 

Den fanns väldigt mycket annat att titta på än de bilder jag visar och som är både roliga och samtidigt kanske lite främmande för många. Utställningen rekommenderas varmt i vilket fall som helst.

1554 Månadens illustratör april 2018 - EWK

Två berömda män har hjälpt till att sätta fokus på vår lilla by Mogata, som ligger en mil öster om Söderköping. Det är Bo Beskow, känd konstnär och son till Elsa Beskow som bodde  i Mogata prästgård den sista tiden han levde. Han som bland annat har skapat de stora kyrkfönstren med sina glasmålningar i Skara domkyrka och porträttet av Dag Hammarsköld, som hänger i FN-skrapan i New York.

Den andre som blev något av en världskändis är den politiska karikatyrtecknaren Ewert Karlsson med signaturen EWK. På Söderköpings stadsbibliotek Stinsen pågår nu en utställning med ett tjugotal av hans alster. Utställningen pågår till den 12 maj och är väl värd att besöka. En permanent utställning med många av hans teckningar finns på Arbetets museum i Norrköping. Men de här som visas här har jag inte sett tidigare utom en. Den nedan som är en kopia av hans mest kända verk.

Originalet till teckningen är i färg och finns på Arbetets Museum i Norrköping. På jordgloben där finns utritat en karta över Afrika. (Alla bilder har Kent tagit. De går att klicka större.)

EWK är mycket sparsam med titlar på sina alster.Teckningen ovan heter kort och gott "Moder Jord". Det är inte meningen att man ska behöva fundera över vad budskapet är - det ska vara tydligt och direkt. Med "Moder Jord" vann Ewert Karlsson en guldmedalj vid International Salon of Cartoon i Montreal 1967.

Nelson Mandela som spräcker apartheidstängslet.

Nils Ferlin höll ju till mycket i Klarakvarteren där tidningarna trycktes på den tiden. EWK träffade honom säkert där på något av caféerna.

EWK föddes i Rävbrinken - ett litet skogshemman som fortfarande finns kvar vid vägen mellan Mogata och Stegeborg. Han övergav Mogata och jord- och skogsbruket för att förverkliga sin konstnärsdröm och flyttade i början av 50-talet till Huddinge. Sin första anställning hade han på Stockholmstidningen och när den lades ner 1966 övergick han som politisk satirtecknare till Aftonbladet.

Journalisten Dieter Strand och EWK gjorde många reportageresor tillsammans. Bland annat till Kina där dåvarande statsministern Torbjörn Fälldin fick träffa den kinesiske premiärministern Deng Xiaoping. Året var 1981.

Rubriken är "Folkets stora sal" Peking.

Många var politikerna som han avbildade. Här är det finansminister Gunnar Sträng som är i skottgluggen.

Gunnar Sträng som var känd för att ha både hängslen och livrem på sig.

EWK:s menageri. EWK använde sig gärna av den urgamla metoden som kallas antropomorfism, att teckna människor som djur eller tvärtom för att framhäva mänskliga egenskaper som kanske inte alltid var så smickrande. Här kommer tre teckningar av svenska politiker som framställs som djur.

Mona Sahlin framställs som en påfågel...

...Göran Persson som en mallgroda...

...och Carl Bildt som en giraff. 

EWK var representerad i New York Times och i andra utländska tidningar och vann många tävlingar i den politiska karikatyrgenren. Han arbetade fram till 1995 då han fick en stroke. Han avled 2004 och ligger begravd på Sankt Bodvids begravningplats i Huddinge. Här kan man läsa mer om honom.

Rykande aktuell tecknng även idag.

Kunskapens frukt. 

Här kommer länkar till några av 2017 års månadsillustratörer.

Sir John Tenniel - Alice i  Underlandet

Astrid Österling 

Erkers Marie Persson

1474 Utställning på Stinsen - Marianne Larsson

Stinsen - biblioteket i Söderköping - har en fin utställningshall på övervåningen där flera lokala förmågor, även jag, har fått möjlighet att ställa ut. Det är helt gratis och man får hjälp med både affischer, annons och att hänga sina tavlor. Fantastiskt fint av kommunen tycker jag.

Blommor, godis och mineralvatten var på plats men inte konstnären. Kent tog bilden. (Bilderna går att klicka större.)

I lördags var Kent och jag och besökte vernissagen med målarkompisen Marianne Larsson. Hon kallar sig själv naturmålare och är särskilt förtjust i att måla fåglar. Tyvärr var hon inte där när vi kom dit på eftermiddagen så jag kunde inte ta något foto av henne. Det får bli det här som jag tagit vid ett tidigare tillfälle.

Marianne framför några av sina tavlor i Vidarlokalen på Munkbrogatan. 

Fotona gör inte tavlorna full rättvisa eftersom väggarna inte är helt vita som i verkligheten. Här kommer i alla fall några exempel på Mariannes måleri. Tavlorna talar för sig själva.

Tavlorna nedan har typiska Söderköpingsmotiv. Från vänster och ner: 1) Rådhuset 2) Drothemskvartern 3) Capella Ekumenica Överst från höger och ner: 4) Väderkvarnen 5) Brunnskyrkan-

Till sist några små akvareller med björnar. Bilden överst har fått en reflex av lysröret i taket.

Här kan man läsa mer om utställningen. Tyvärr står det inte vilket datum den slutar men den pågår åtminstone ett par veckor till.

Här är ett inlägg från min egen utställning på Stinsen vid den här tiden förra året.
Vernissage på Stinsen.

1373 Jalil på Stinsen

Vår målarkompis Jalil från Afghanistan har utställning på Stinsen, biblioteket i Söderköping. Han har tidigare mest tecknat bilder med blyerts och kol - det var svårt med dukar och färger i Afghanistan. Men han har ritat sen han kunde hålla en penna i handen berättar Helena, mamman i familjehemmet där han bor.

Jalil har vernissage på Stinsen, biblioteket i Söderköping, lördag 7 januari. (Bilderna går att klicka större.)

"Mamma Helena" och Jalil på Stinsen i Söderköping.

Tavlor och teckningar är uppsatta på svarta vepor av papp. Kent tog fotot.

Jalil berättar, både i tecknade bilder och i ord, om hur han och hans familj flydde från Afghanistan. De flydde först till Pakistan, där människosmugglarna, som de betalt vägrade att ta med hela familjen över bergen till Iran, då de inte trodde att mamman och småsyskonen skulle klara av det. Jalil och hans pappa började vandra över bergen till Iran, en vandring som var mycket strapatsrik och som Jalil skildrat i flera teckningar.

Jali är trött och vill inte gå längre, men hans pappa pekar på vad som kan hända om han inte fortsätter. Kent tog fotot.

Jalils lillebror, som han saknar mycket.

Jalis hemby. Målning i akryl.

De tar sig genom Iran och kommer så småningom fram till gränsen mot Turkiet där bilar väntar på dem. Jalil och hans pappa placeras i olika bilar och han förlorar där kontakten med sin pappa. Han berättar om färden genom Turkiet och båt över till Grekland och sedan vidare upp genom Europa tills gruppen med ungdomar kommer fram till Malmö. Där sätter smugglarna dem  på ett tåg till Norrköping och försvinner.

Många av målningarna har mörka färger och mardrömslikt innehåll med minnen från det förflutna i Afghanistan.

  

Ett av det bästa porträtten enligt min mening.

I Norrköping är det ingen som möter dem. Men en av ungdomarna som är med vet att de ska bege sig till Migrationsverket. Jalil talar lite engelska, förutom dari som han talar i Afghanistan, och kan göra sig någorlunda förstådd. Han placeras först i ett boende i  Norrköping och därefter i Östra Ryd i några månader innan han kommer till familjehemmet i Söderköping och till "mamma Helena" som han kallar henne. 

Jalil som tolvåring med en sköld som han gjort av gamla plåtburkar. Kent tog foto.

Vi i gruppen Söderköpingsmålarna (Tidigare Måla i Söderköping), där Jalil numera ingår, har lärt känna honom som en trevlig kille som alltid är vänlig och artig. Han har även lärt sig mycket svenska på mycket kort tid! 

Jalil längtar mycket efter sin familj, sin mamma och sina småsyskon som fortfarande är kvar i Pakistan. Pappan vet han fortfarande inte var han finns. Jalil tycker att det bästa med Sverige är att det är lugnt här och att han får vara som han vill. Här är det ingen som lägger sig i hur och vad han målar och tecknar eller hur han går klädd.

 Ännu fler alster på bordet. Kent tog fotot.

Han ser fram emot att börja i den förberedande gymnasieklassen på Nyströmska gymnasiet i Söderköping för att så småningom komma in på det vanliga gymnasiet. Kanske blir det då estetiska programmet på De Geergymnasiet - för helst av allt vill han rita och måla i framtiden och att få ett yrke där han kan utöva sitt måleri.