Jag tar mig friheten att ändra lite på rubriken eftersom inlägget kommer att handla om en mycket speciell stjärngosse. I år hade Mirren nämligen bestämt att Lillmirren skulle vara stjärngosse på dagis i stället för tomte, som han varit året innan. Lillmirren är duktig på att sjunga och har både sjungit ”Bälle-lang” och ”Tipp, tapp” hemma de senaste dagarna. (Klicka gärna på bilderna!)
Mammor, pappor, far – och morföräldrar var inbjudna till Luciafest på förskolan där Lillmirren tillbringar fyra dagar i veckan. Vi var inte de enda förväntansfulla åhörarna som hade mött upp – sammanlagt var vi ca femtio vuxna personer. Trångt om saligheten, som kan se på bilden.
En äldre kompis och Lillmirren var de enda stjärngossarna i Luciatåget. Lillmirren var så oerhört tagen av stundens allvar att han under alla sångerna satt rakt upp och ner utan att röra en min eller öppna munnen, krampaktigt hållande i sin stjärna.
Den enda sången som tilldrog sig hans intresse var ”Bjällerklang” som alla barnen fick ackompanjera med bjällror. Och när alla sjöng ”Mössens julafton” stötte han sin stjärna taktfast upp och ner.
Minimirren var också med som tomte. Han var mycket intresserad och öppnade inte heller munnen under hela Luciakonserten. Som väl var, annars hade man inte hört så mycket av sången…
Efteråt serverades alla glögg och risgrynsgröt, skinka och pepparkakor, som barnen själva bakat.
Det är Nilla som står för fredagstemat i december. Tyvärr kan jag fortfarande inte länka till övriga fredagsbloggare, så gå till Nillas blogg och titta...
