Magdalena är den av mina dockor som är allra elegantast. (Bilderna går att klicka större.)
Magdalena betyder egentligen bara att hon är från Magdala, en stad i Israel. På franska har namnet blivit Madeleine, ett namn som är bekant i dessa tider. Magda är det nog få som kallas nu för tiden, men andra halvan av namnet Lena var väldigt vanligt på dem som var tio år yngre än jag. Jag känner dock ingen liten bebis som fått vare sig Magda eller Lena som tilltalsnamn. Men de namnen kommer väl tillbaka som de andra gamla namnen så småningom.
Nu till vernissagen på Lilla Kanalmagasinet. Tänker på dem som ägnar dagar åt att hänga tavlor på museer så det blir snyggt. Här gick det undan. Halv elva på förmiddagen var vi där, MM och jag, och klockan elva öppnades vernissagen. Jag hade ett halvt rum, men det förslog knappt. Tavlorna fick verkligen trängas.
Här kan man se vilka som ställer ut den här veckan.
Jag hade ju tänkt att bjuda på lite vin som i den kungliga huvudstaden, men en vän påpekade att man måste ha tillstånd till det, så därav blev inget...
Den andra halvan av rummet upptogs av tre damer. En dam ställde ut sina trasmattor till försäljning - de fina trasmattorna gick åt som smör - en dam hade målat akvareller och en dam sålde stickade tröjor. Väldigt trevligt med lite sällskap. Dagen gick fort eftersom det var många vänner och bekanta som kom och hälsade på.
Några av mina tavlor...
...och någa till.
Jag sålde tre tavlor, så nu har jag fått ihop till en målarkurs till nästa år. Fast MM påminde mig om att lokalen inte är gratis och att cider, juice, chips och jordnötter, som hör till en vernissage inte heller är gratis. Hoppas alltså få sälja ett par tavlor till så att det går ihop sig.
Sammanlagt hade jag 18 tavlor med. Här är två till.
En höjdpunkt på dagen var när min äldsta dotter Anna med svärsonen Jörgen och deras vänner, Susanne och Leif-Ivan kom och hälsade på. Dobbermannen Scilla var dock inte särskilt intresserad.
Kanalbåten Diana kom förbi precis som vi höll på att bära upp tavlorna från bilen.
