Omslag av Georg Klinghammer. (Bilderna går att klicka större.)
Idag är det precis 96 år sen BVT nr 11 kom ut den 13 mars 1927. Här finns mycket att läsa men som vanligt får jag hålla mig till bilderna eftersom texterna är så kompakta. I synnerhet de med kulturella inslag som recensioner från film och teater och reportage från resor.
Noveller och romaner som följetänger.ex. som här av Agnes von Krusenstjerna, förekommer också flitigt. Och den lilla spalten Vad ni vill veta är alltid kul att läsa. Den tar inte så mycket plats. Här kommer några exempel:
Det finns alltid en eller två krönikor med i tidningen. Här handlar en om modedansen Charleston.
Krönikan är ett veritabelt försvar för den nya dansen som mött sådant motstånd från början. Jag citerar: "När Charleston var en alldeles ny uppfinning mötte den en våldsammare protest än jag tror någon annan dans har mött, den blev dels förbjuden på många ställen och dessutom skrevs det långa spalter om att den var direkt farlig för hälsan."
Inte bara i södra Europa hade man karneval utan även hemma i Sverige - även om den bara yttrade sig som Operamaskeraden och ägde rum under en enda kväll. "Över operans väldiga scen och över parketten hade man lagt ett trägolv. Över scenen ett vitt tälttak och under den en jättestor papperslykta i rött, svart och gult."
Det finns en helsida till där man bland annat räknar upp alla grevinnor, grevar och baroner som var med på festen och de som var gifta eller födda Wallenberg.
Det var medlemmar av aristokratin och övre medelklassen som fick vara med och roa sig därnere på dansgolvet. Där fanns det också långbord uppdukade med champagne. På andra och tredje raden satt folk som fick sitta och titta på de särskilt inbjudna som skulle vara maskeradklädda. Till dessa hörde Adelsklubbens medlemmar vars loge var hyrd av den amerikanske ministern.
Även några av tidens populära konstnärer var tydligen också inbjudna. Bilden till vänster visar Kurt Jungstedt med sin fru Gio och fru Thora Dardel. Överst en av de många grevinnorna på maskeraden - Andrea Mörner född Wallenberg.
Författaren till den mycket långa och innehållsrika artikeln om mynt-och sedeltillverkning (man får bland annat veta om hur pengarna kommit till och verkat under historiens lopp) fick komma in och gå runt i ett av myntverken i Stockholm, Kungl. Myntverket vid Hantverkaregatan. Det andra var Riksbankens sedeltryckeri på Helgeandsholmen. Arvid Fougstedt var väl också med eftersom han illustrerat artikeln.
Här pressades inte bara sedlar utan man tillverkade också mynt av metall som smälts ner i jättelika ugnar.
Det har hänt en del på det här området sedan 1927.
Några ungdomliga vårkläder av sporttyp tecknade i London av Alijan.
Till sist den första annonsen för Fiat som jag hittills sett i tidningarna.
