2030 Bonniers veckotidningar nr 14 och 16 1926

Omslag av Georg Klinghammer. (Bilderna går att klicka större.)

I det här inlägget har jag tagit bilder och artiklar både från BVT nr 14 och 16. Tidningen ovan - nr 16 -  fyller jämnt 100 år idag; nr 14 nedan utkom redan den 3 april. Det blir mest bilder trots att det finns så mycket intressant att läsa om i tidningarna. T.ex. en krönika om Kungliga Haga museum av Evert Taube, Den Europeiska Fascismen av Rutger Essén och En hederlig Karl utan charm - ett kåseri av Hasse Z. 

Textmassan är dock kompakt och svårläst med liten stil, vilket gör att det är nästintill omöjligt att lägga in något av den i bloggen. Jag börjar med några bilder från BVT nr 14. Omslag av Harry Fahlstedt. 

Gösta Ekman som nyligen avslutat inspelningen av UFAbolagets stora Faustfilm i vilken som bekant han innehar huvudrollen kommer troligen att giva ett kortare gästspel i Stockholm, innan han den 1 maj börjar sitt engagemang i Oslo", står det i bildtexten.

Det är intressant att läsa om detta stora tyska filmbolag, som grundades redan 1917 och som så småningom hjälpte till att bana väg för nazismen. Ljudfilmen kom inte till Sverige förrän i december 1929 med Säg det i toner.  

En flitig medarbetare i Bonniers Veckotidningar är Frank Heller alias Gunnar Serner. På grund av att han förfalskat en växel flydde han utomlands och hamnade i Monte Carlo för att försöka få ordning på sina affärer. Här får han kontakt med Bonniers och får publicerat både artiklar och böcker. Här skriver han en krönika på vers från Monte Carlo. Jag citerar vers nr 2 - alla verserna slutar med ungefär samma mening.

"Charmante Vän och store redaktör!/Jag hälsar ifrån Medelhavets strand/och tackar för din ärade favör/av sjunde hujus ( =den sjunde i denna månad, min anm.) som med ljuvt förband/ belagt mitt hjärtas värkande tumör./ Ty höjer jag med tacksamhet mitt glas/och gör honnör och torkar mina brillor/ vin, vänskap, guld och goda frillor/." Teckningarna är av 

Don Quixote är en pseudonym för en av de flitigaste medarbetarna i BVT. (Är det någon av mina läsare som vet hans riktiga namn vore jag mycket glad - jag har undrat många gånger.) Det är ett väldigt roligt kåseri om samlare. Här beskriver han sju olika framstående herrars hemlig passion. Ett justitieråds, en bankdirektörs, ("han har onekligen valt sin specialitet med omtanke eftersom inga andra än bankdirektörer ha råd med att samla persiska mattor") ett kammarrättsråds, en bryggeridirektörs, en generaldirektörs, en överingenjörs och en läkares. Själv beskriver han finstämt hur hans samlande av växter berikat hans liv och fört honom till många olika platser i världen. 

 

Samlandet är en könsneutral sjukdom, konstaterar han. (Vilket jag i viss mån är benägen att hålla med honom om.) "Någon gång angriper den ju också mänsklighetens bättre hälft - jag behöver bara nämna grevinnan von Hallwyll..." 

Här visas bilar anno 1926. De tre bilarna överst är Chevrolet, Reo Coupe och Oldsmobile Sedan, de tre i mitten Essex Phaeton, Fiat modell 509 och Rolls Royce, de tre nedre Voisin, Packard six sportcar och Fords nya kupémodell.

De tre översta bilarna är Hupmobil rak åtta, Citroën och Overland six, de tre i mitten Willys knight (överst) Minerva och Studebaker, de tre nederst (från vänster) Dodge brothers, Buic och Nash advanced.

"Den moderna kvinnan" skriver kåsören Habitué, "hon nöjer sig inte längre med sin forna sömmerska. Käck och pojkaktig - även i det har hon gripit modet - väljer hon i motsats till fransyskan helst den manliga damskräddaren, liksom hon föredrar den manlige frisören för att shingla sin nacke." 

(Jag blir lite fundersam över den manligA damskräddaren jämfört med den manligE frisören. Varför, tryckfel eller?) 

Där sälarna klubbas är ett intressant reportage från Harstena i Gryts skärgård. Jag varit där några gånger och besökt ön som är ett populärt utflyktsmål sommartid. Inte fick jag veta mycket om säljakten och ålfisket som var det som de boende på ön försörjde sig på. Här kan man läsa mer om det. 

Artikelförfattaren berättar att sälarna samlas i  hundratal på bådorna efter en rejäl storm och att de sedan är uttröttade och behöver vila. Det är då som säljägarna slår till. Författaren poängterar att det räcker med ett enda klubbslag över den känsliga nosen av en skicklig säljägare  Om någon skulle råka klubba fel så känner inte sälen av det eftersom den har så mycket späck. (Tro det?) 

"För att en sälklubbning ska komma till stånd måste sälarna ligga uppkrupna på bådorna i sådan mängd att de ej alla hinner kasta sig i vattnet innan båten når land och sedan hindra varann vid den vilda flykten efter överrumplingen."

På klubborna sitter piggar av järn.

Avslutningsvis kommer lite modebilder och omslagsreklamen med Pommac. 

1954 Augustinytt från Bonniers Veckotidning nr 33 1927

 

BVT nr 33 1927. Omslag av Gösta Selling. (Bilderna går att klicka större.)

Det finns som vanligt mycket att läsa i denna tidning på 56 sidor. Författaren Cora Sandel ( hon med Alberteböckerna) har skrivit en novell - Amors Vägar - och Sven Stolpe en artikel om Arnold Ljungdahl och hans tre böcker. Rubriken är aningen pretentiös: En röst av idag i Drama, Dikt och Religion. 

Stolpe var vid den här tiden bara 22 år. Hade man inte vetat hur gammal han var kunde man trott att det var en äldre och erfaren litteraturkritiker som skrivit texten. Den visar hur beläst och vilken skicklig skribent Stolpe var redan då. Ett litet exempel från den mycket långa och komprimerade recensionen: "Författaren har en fantasiens generösa frodighet som är högst ovanlig hos teoretiskt begåvade och välskolade individer". 

En dikt av Johannes Edfeldt får vara med. Bonniers tar sig tydligen an unga poeter och författare. Edfeldt är 23 år - ett år äldre än Stolpe. 

Men jag får i fortsättningen nöja mig med att ta med sådant i inlägget som går lätt att läsa eller titta på och som jag själv tycker är roligt och intressant. Som alla de här frågorna under Vad Vill ni Veta? Många handlar om vilka utbildningar som finns eller vilka myndigheter man ska vända sig till för att få svar. Men det finns också en hel del frågor som jag tycker är lite originella. 

I varje nummer finns det en helsida med någon känd person, vanligtvis man. I det här numret är det Gösta Ekman d.ä.  som porträtteras som fransk bondpojke. Han är också med senare på en sida i tidningen. 

Det finns alltid med några sidor på brudar, fästmör eller andra kändisar. Här är det den högadliga släkten Wachtmeister som har haft sitt återkommande femåriga släktkalas hos kabinettskammarherre greve Axel Wachtmeister på Kulla-Gunnarstorp.  Det som slår mig när jag läser om alla grevarna och baronerna är att några av fruarna också är födda Wachtmeister. Kanske kusinäktenskap? Det är väl inte så vanligt nu för tiden?

Ett kåseri om en vårnatt i Montmartre är rolig läsning. Vi (det förmäler inte vilka vi är) besöker teatern Grand Guignol som är känd över hela världen för att den specialiserat sig på alla sorts hemskheter. Mord och förfärliga sjukdomar t.ex. "Grand Guignol har sedan länge sin trogna blodtörstiga och sensationslystna stampublik" läser jag. 

Paret går vidare för att dricka ett glas champagne på La petite Chaumière. "Ett originellt och pretentiöst ställe som ligger vid en av de långa trapporna upp till Sacre Coeur". Paret förvånas över att de kraftigt sminkade servitriserna är unga pojkar utklädda till flickor. "Vårt bord omringas genast av en flock monstruösa flick-pojkar som outtröttligt tigga champagne, cigaretter och pengar".

Illustratören till detta kåseri är  konstnären Kurt Jungstedt. 

Tydligen tröttnar paret ganska snart på etablissemanget och går vidare till Joséphine Bakers restaurang. "Vi komma in i en folkfylld lokal, en n-orkester spelar spelar energiskt och det dansas charleston och black bottom och dricks dyr champagne. Med barnslig min bjuder Joséphine upp den ena herrn efter den andra". 

På Aktuellt-sidorna är det foton från diverse begivenheter som Årets Sandhamnsregatta, Fjällvandringar och naturentusiaster i Åre, Seglare och solbadare i Marstrand och Konstnärer hemma och borta. 

Här känner jag igen några av herrarna. Gösta Ekman d.ä. syns på andra bilden till höger vid en grönsaksvagn. Bilden i mitten visar den lilla diktarhyddan på Kymmendö som August Strindberg själv byggde. Sigfrid Siwerts står i mitten på den nedre bilden till vänster och i cirkelbilden syns Frank Heller tillsammans med Kurt Jungstedt, illustratören till bilderna ovan. 

Jag avslutar inlägget med en artikel om det stickade modet. 

1938 Marsnytt från Bonniers Veckotidning nr 11 1927.

 

Omslag av Georg Klinghammer. (Bilderna går att klicka större.)

Idag är det precis 96 år sen BVT nr 11 kom ut den 13 mars 1927. Här finns mycket att läsa men som vanligt får jag hålla mig till bilderna eftersom texterna är så kompakta. I synnerhet de med kulturella inslag som recensioner från film och teater och reportage från resor. 

Noveller och romaner som följetänger.ex. som här av Agnes von Krusenstjerna, förekommer också flitigt. Och den lilla spalten Vad ni vill veta är alltid kul att läsa. Den tar inte så mycket plats. Här kommer några exempel:

Det finns alltid en eller två krönikor med i tidningen. Här handlar en om modedansen Charleston. 

Krönikan är ett veritabelt försvar för den nya dansen som mött sådant motstånd från början. Jag citerar: "När Charleston var en alldeles ny uppfinning mötte den en våldsammare protest än jag tror någon annan dans har mött, den blev dels förbjuden på många ställen och dessutom skrevs det långa spalter om att den var direkt farlig för hälsan." 

Inte bara i södra Europa hade man karneval utan även hemma i Sverige -  även om den bara yttrade sig  som Operamaskeraden och ägde rum under en enda kväll. "Över operans väldiga scen och över parketten hade man lagt ett trägolv. Över scenen ett vitt tälttak och under den en jättestor papperslykta i rött, svart och gult."

Det finns en helsida till där man bland annat räknar upp alla grevinnor, grevar och baroner som var med på festen och de som var gifta eller födda Wallenberg.

Det var medlemmar av aristokratin och övre medelklassen som fick vara med och roa sig därnere på dansgolvet. Där fanns det också långbord uppdukade med champagne. På andra och tredje raden satt folk som fick sitta och titta på de särskilt inbjudna som skulle vara maskeradklädda. Till dessa hörde Adelsklubbens medlemmar vars loge var hyrd av den amerikanske ministern. 

Även några av tidens populära konstnärer var tydligen också inbjudna. Bilden till vänster visar Kurt Jungstedt med sin fru Gio och fru Thora Dardel. Överst en av de många grevinnorna på maskeraden - Andrea Mörner född Wallenberg. 

Författaren till den mycket långa och innehållsrika artikeln om mynt-och sedeltillverkning (man får bland annat veta om hur pengarna kommit till och verkat under historiens lopp) fick komma in och gå runt i ett av myntverken i Stockholm, Kungl. Myntverket vid Hantverkaregatan. Det andra var Riksbankens sedeltryckeri på Helgeandsholmen. Arvid Fougstedt var väl också med eftersom han illustrerat artikeln.

Här pressades inte bara sedlar utan man tillverkade också mynt av metall som smälts ner i jättelika ugnar. 

Det har hänt en del på det här området sedan 1927. 

Några ungdomliga vårkläder av sporttyp tecknade i London av Alijan.

Till sist den första annonsen för Fiat som jag hittills sett i tidningarna. 

 

1929 Januarinytt från Bonniers Veckotidning nr 4 1927

Omslag av V. Krogh-Ludvigsen. (Bilderna går att klicka större.)

Det verkar som flickan har en rakhyvel i handen. Antar att hon håller på med att ansa sin shingelfrisyr. I det här numret finns det en följetong med titeln Shinglad så det är kanske den som har inspirerat konstnären. En ny följetong introduceras, Fru Bergfelds pensionat, av Agnes von Krusenstjerna. En novell av Alexander Pusjkin finns också med, Begravningsentreprenören. 

Annars är det som vanligt en salig blandning av kåserier, resereportage, krönikor om konst, musik och teater. Mode förstås även om de sidorna inte finns med i det här inlägget. Inte heller veckomenyn som också är ett stående inslag.

Fortfarande är annonserna, som tidningen svämmas över av, handtecknade. Så t.ex. den här bilannonsen för Chrysler. Det är än så länge bara amerikanska bilar som säljs i Sverige. 

I varje nummer finns en spalt med juridiska spörsmål och en spalt med frågor om allt möjligt.

Här är några exempel på sådana frågor. 25 kr då är idag ca 800 kr. Böcker då som nu är som synes inte särskilt prisvärda 

En svensk skådespelare som under denna tid är mycket uppburen är Anders de Wahl. Han är numera mest ihågkommen som uppläsare av Alfred Tennysons Nyårsklockan som han läste 51 gånger!  Här är han på helbild i tidningen.

BVT anlitar ofta unga konstnärer för att illustrera kåserier och andra artiklar. Här är det Kurt Jungstedt som har gjort teckningarna till en teaterkrönika av författaren Erik Lindorm. Jungstedt illustrerade en mängd böcker bland annat Fänrik Ståhls sägner, Karolinerna, Candide och Evert Taubes visor. 

Den mest berömda svenska manliga skådespelaren vid den här tiden var Gösta Ekman. 

Skådespelerskan Pauline Brunius är den första kvinnan som blir chef för Dramaten i Stockholm. Det är hon mellan 1938 och 1948. 

I Göteborgs fiskhamn har det samlats hundratals fiskebåtar med "oerhörda massor av vadsill". På bilden längst ner till höger kan man se hur fiskarna vadar bland sillen. Fångsten lär slå alla rekord står det i bildtexten. Längst ner till vänster syns prins Wilhelm av Wied som är exfurste av Albanien. Hans fru verkar vara av svensk härkomst eftersom hon heter Vilhelmina Lidforss. 

Lite barnsliga och studentikosa men icke desto mindre roliga, är en del krönikor som den nedan. Författaren till artikeln uppehåller sig länge vid vikten och välsignelsen av sparsamhet och för hans sparplan för det nya året. Men han vill inte spara på det lilla trevliga som han möjligen kan få vara med om. "Man behöver värma sig på mångahanda sätt i norden, och både ved och kol och mat sprit och pälsar kostar pengar." Stycket är en del i nedanstående spalt men för långt att recitera i sin helhet. 

Här det åter den shinglade frisyren som är aktuell. 

Turkiet är en god kund för den svenska industrin, står det i bildtexten. Här besöker en turkisk kommission Bofors för underhandlingar om krigsmateriel. Mannen på bilden är direktör Gunnar W. Andersson.

Ljudfilmen har ännu inte slagit igenom i Sverige. Det är först 1929 som den första svenska talfilmen Säg det i toner har premiär på Palladium i Stockholm. Här är en annan sajt där man kan läsa mer om filmen och även om handlingen. Så man får anta att bilderna på filmsidan nedan är från stumfilmer. Den först amerikanska långfilmen - Jazzsångaren -  med tal hade visserligen kommit redan 1927 men det dröjer alltså tills 1929 tills en svensk sådan film skapas. 

 

Kvinnan i mitten är Chaplins fru Lita som "inlett skilsmässoprocess mot sin make och nu vill lägga beslag på 36 miljoner av hans förmögenhet samt söker förmå myndigheterna att utvisa honom." ( Enligt prisomräknaren är förmögenheten värd nästan 1,3 miljarder i dagens penningvärde.) 

Damen längst ner till höger är Rudolph Valentinos andra fru som blivit spiritist och "påstår sig stå i förbindelse med den bortgångne filmhjältens ande."

Det finns även några sportsidor i tidningarna. Mest handlar de om sådana sporter som de mer bemedlade  ägnar sig åt som segling, golf och tennis. Men här noterar man att de svenska amatörboxarna haft besök av engelska boxare. Huruvida även dessa är amatörer framgår inte. A. Hellstenius till höger i bild är segrare i tvåmilsloppet  i distriktsskidmästerskapet i Stockholm. Bilden längst ner till höger visar kupébilen som ska delta i "stjärntävlingen" till Monte Carlo. 

Även nästa sida ägnas åt sporten, dock inte i Sverige. Översta bilden visar hur ungdomar från New York undervisas i skidåkning. Instruktör är svenskfödde Michael Wettergren. Jag noterar att bara en enda av damerna har kjol. Platsen är Lake Placid i USA.

Sankt Moritz i Schweiz är den förnämsta turistorten när det gäller skidåkning i Europa. Till och med sotarna tar sig till och från jobbet på skidor. I mitten ser man en dansös som försöker sig på att dansa charleston på skidor. 

Som vanligt är sista omslaget en annons och i färg.