Plötsligt kommer det en liten ljusglimt i coronamörkret. Ett paket från mitt älskade yngsta barnbarn Clarissa, som jag inte träffat på över ett år. Hon har gjort en fin pärlplatta åt mig som jag önskade mig när hennes mamma visade en bild på en annan som hon gjort häromsistens.
Hon har själv hittat på mönstret och jag förundras över hur exakt hon har fått till katten på mitten. "Ni gillar ju katter", sa hon när jag ringde och tackade. När Mirren var liten kallade hennes pappa henne för "Lilla kissen" och hon kallade sin pappa för "Stora Katten" och det har väl Lissan hört, antar jag.
Så mycket för katterna eftersom både Mirren och hennes pappa är höggradigt allergiska mot pälsdjur. Så detta är den första katten som har kommit hem till oss.
Här är pärlplattan som jag tyckte var så fin med solen och alla blommorna. Även detta motiv har hon skapat själv.
