837 Stockholmsbesök i september

Nu är det några dagar sedan jag kom hem från Mälarhöjden i Stockholm där jag varit barnvakt några dagar. Både Mirren och Mirrmaken var i Warszawa samtidigt, fast på olika konferenser och bodde även på olika hotell! Farmor och farfar tog hand om fyraårige Caspar och tvååriga Clarissa och jag om sexårige Casimir. Han har just börjat i förskoleklass och behövde följas till skolan och hämtas på eftermiddagen.

Han cyklade i förväg med blixtens hastighet, men väntade snällt på sin mormor vid övergångsstället på gatan. Det enda jag behövde göra var att gå in och pricka av honom på en lista. Ordning och reda på den skolan.

Casimir på hemväg från skolan. (En del av bilderna går att klicka större.)

Det innebar att jag hade hela dagen ledigt. I onsdags hade jag stämt träff med min bloggvän Eleonora, som hade besökt oss i Söderköping under Gästabudet. Här har jag skrivit om det. Som vanligt var det alltid lika trevligt att träffa henne och vi började med att äta lunch på Åhléns restaurang, som serverade en alldeles utomordentligt god laxpudding som dagens rätt till ett hyfsat pris.

Efter det gjorde vi sällskap till Kreatima där jag fyllde på mitt färgförråd. Sedan gick vi Drottninggatan fram till Gamla Stan och Storkyrkan där jag ville se några änglar av en polsk träsnidare. De var till försäljning i Storkyrkans affär men kostade lite för mycket att inhandla efter min sejour på Kreatima.

Många turister fortfarande i Gamla stan.

Bilden har Mirren tagit.

Sedan visade mig Kerstin alias Eleonora Finska kyrkan och den fina innegården bakom den. Hon är ju gammal stockholmska och vet mycket om Gamla Stan. Själv har jag bott på Järntorget i ett och ett halvt år, men aldrig vetat om att Finska kyrkan fanns mitt emot slottet. Inte heller visste jag att landshövdingen och hovet bodde i husen bredvid.

Finska kyrkan ligger mitt emot slottet. Huset till vänster tror jag är residenset som håller på att renoveras.

Kerstin framför Den lille järnpojken - Sveriges minsta staty - av Liss Eriksson.

Närbild av den lille pojken som brukar få en halsduk på sig när det är vinter. Nu låg det ett Mariekex under bordet.

19954-55, när jag bodde på Järntorget i Stockholm fanns inte statyn av Evert Taube eftersom han fortfarande levde då. Från huset hade jag utsikt över Den gyldene freden. 

På torsdagen åkte jag till Skärholmen där jag brukar gå och klippa mig när jag är i Stockholm. Salongen heter Clipso och ligger alldeles intill ingången när man kommer från tunnelbanan. Det är bara två hållplatser från Mälarhöjden och i Skärholmens centrum finns massor av affärer och varuhus.  Men behöver inte åka in till city för att hitta snygga kläder eller väskor t.ex.

Skärholmens centrum.

Clipso har Drop in och duktiga unga (och snygga) frisörer. Dessutom sparar jag en rejäl slant på att 

klippa mig där. För en ordinarie damklippning tar man 290 kr, men jag som är pensionär betalar bara 240 kr. Som hittat. Schamponering ingår om man önskar. Jag överger naturligtvis inte min fina damfrisering Hårlocken i Söderköping för den skull…(Haha, jag vet att Julia på Hårlocken läser bloggen!)

Sargon, som klippte mig och jag i lite kortare frisyr.

På kvällen lade Casimir och jag pärlplattor. Han är duktig på att lägga pärlor efter ritning. Han gjorde ett flygplan och jag en fjäril. Flygplanet blev exakt efter ritningen, men jag glömde förstås att fotografera den så här kommer en bild av en annan komposition, en drake. Den har han gjort efter egen ritning.

 Casimirs egenhändigt komponerade drake.

Casimir är en fena på att klättra...

836 Utflykt till Värmland igen

Åkte återigen på utflykt till Värmland i helgen för att ta hand om ett dödsbo och städa upp inför en eventuell försäljning av huset. Detta ligger några mil från Karlstad uppe i skogen, med vacker utsikt över sjön Fryken och omgivet av en underbar natur.

Om man kunde få bort lite träd skulle man kunna se mer av sjön Fryken. (Bilderna går att klicka större.)

Huset är byggt 1804 och i köket finns, förutom en modern spis, en järnspis med en spiskupa, som varit med redan från början.

Huset är byggt 1804.

Den gamla järnspiseln med sin spiskupa finns kvar.

På hemvägen fick vi äntligen tid att besöka Gustaf Frödings Alster, som jag dittills bara sett på bild. Vi kom precis en timme efter att hantverkmässan stängt – kanske var det tur. Det enda som återstod av den var tomma stånd – den fortsatte väl på söndagen, antar jag – och ett långbord med olika sorters svampar. 

Alsters herrgård ligger underbart vackert nära Karlstad och Vänern.

Entrén till den vackra herrgården.

Här föddes vår nationalskald och växte upp. Som min svensklärare på gymnasiet sa.: "Hade han skrivit på engelska hade han varit lika berömd som Robert Burns och de andra världsberömda poeterna."

Alsters herrgård från andra sidan.

Utsikten därifrån.

Långbord med svampar i parken.

Den fantastiska ornäsbjörken vid Alsters herrgård.

835 Söderköpings Gästabud och bloggvänsträff.

Gycklare på Hagatorget. Kerstin i rosa jacka i mitten på bilden. Bilderna går att klicka större.

I helgen som gick var det - för åttonde året i rad -  åter dags för årets största händelse i Söderköping, Söderköpings Gästabud. I år var det extra trevligt att besöka gästabudet eftersom vi gjorde det tillsammans med bloggvännen Eleonora, alias Kerstin Bridgeman-Williams.

Servering på Fiskartorget.

Jag tyckte att det var ett utmärkt tillfälle att bjuda ner Kerstin till Söderköping, i synnerhet som jag tror att hon bara åkt förbi staden på väg till Öland tidigare. Hon kom redan på fredagseftermiddagen till Norrköping och hann med att se kaktusplanteringen i verkligheten och industrilandskapet genom bilfönstret. Programmet på lördagen bestod främst av ett ett besök Sankt Laurentii kyrka, där minnet av kröningen av kung Magnus och drottning Märta 1302 firades.

Kyrkan börjar att fyllas. Kerstin och jag på tredje bänken.

Kören, som sjöng medeltida hymner på plats.

Vi kom i god till till kyrkan och fick bra platser. Vår gemensamma bloggvän Marianne, alias Bloggblad, var på plats i kören innan själva inmarschen. Många av personalen i Söderköping Sankt Anna församling var med i hovet och huvudpersonerna kände man igen från Teather Suthercopi, som har föreställningar i Forsemanska gården under sommaren.

I väntan på kungaparet.

Det nykrönta kungaparet.

Uttåg ur kyrkan.

Utanför kyrkan fanns det som vanligt en samling av medeltida krämare och hantverkare. Intressant att se hur man svarvade för hand och växtfärgade garner. Väldigt många människor var utklädda i mer eller mindre tidstypiska medeltida kläder, vilket bidrog till den härliga stämningen i stan. Trafiken i hela innerstaden var förstås avstängd och det var skönt att kunna gå lite som man ville utan att ta hänsyn till några bilister.

Den här mannen svarvade med en svarv som han skötte med foten och med snören som han lindade kring träbitarna.

Korgflätning. Växtfärgning i bakgrunden.

Riddare flankerad av två små prinsessor. Hoppas att de har berättat för sina föräldrar att de gärna ville vara med på min blogg.

Vädret var det allra bästa och efter kröningen tog vi en promenad upp till Kanalen och vidare genom Brunnsparken. Jag hade gjort färdig all mat i förväg, crèpes med svampstuvning på fredagskvällen och kycklinggryta till lördagen, så det var bara att värma när vi kom hem.

Kent och Kerstin på Forsemanska gården. Det åttakantiga huset i bakgrunden användes som häststall förr i världen. 

Kerstin och jag på Forsemanska gården. De små husen är numera bostäder för privatpersoner.

Promenad längs Göta Kanal.

En ovanlig syn vid kajen.

Efter maten kom Marianne och hälsade på. Det blev ett mycket trevligt möte. Kerstin och Marianne känner varandra väl genom sina respektive bloggar, men har aldrig förr träffats i verkligheten. Det blev tre timmars oavbruten diskussion.

Tre bloggvänner, Marianne, Kerstin och jag i vår trädgård.

På söndagen skulle jag spela i Östra Ny gamla, vackra kyrka och Kerstin och Kent följde med. Kerstin tyckte det skulle bli roligt att få höra mig spela, jag har ju berättat så mycket om mina äventyr som kantor på min blogg. Till lunch lagade Kent en god pyttipanna - som vanligt tjusigt upplagd med lök, svamp, morötter och potatis. Stekta ägg till. Efter lunchen var det så dags att skjutsa Kerstin in till Swebus i Norrköping. Jag var hes resten av söndagen, så mycket hade vi pratat...

834 Utflykt till Äspholm

Allmänna bryggan vid Wrångö där vi blir hämtade med båt av min bror Göran. De flesta av bilderna har tagits av MM/Kent. De och kan klickas större. 

Tvärsöver viken i Wrångö.

Det är numera inte så ofta vi åker ut till vår egen lilla sommarstuga eller mitt och mina bröders gemensamma sommarhus på ön Äspholm i Sankt Anna skärgård. Dels beror det på att jag ofta spelar när de andra kantorena i de närbelägna församlingarna har semester, dels har varken mina barn eller barnbarn något hus på ön. Den tid jag är ledig på sommaren tillbringar jag på hellre på Öland med Mirrfamiljen, vilket framgår av mina många inlägg därifrån. 

Min bror Göran hämtar oss vid Wrångö brygga.

Min bror Göran vid ratten.

Mina två bröder är dock för det mesta på ön med sina barn och barnbarn och deras familjer. Båda bröderna har egna hus också. Det stora huset användes endast som gästhus. Mina svägerskor

och mina bröder har hela denna sommar hållit på och renoverat detta. Laila, Görans fru, tyckte att vi åtminstone kunde åka ut och se hur fint det hade blivit innan de åkte hem till Lund.

Det gemensamma sommarhuset i motljus. Till höger uppe på berget Laila och Görans hus.

Stora sommarhuset lite närmare. Vår båt ligger ensam och övergiven bakom björken.

Göran erbjöd sig generöst att hämta oss med sin båt och även skjutsa hem oss till Wrångö brygga eftersom vi inte har vår båt ilagd. SMHI hade lutovat strålande sol så att detta erbjudande kunde vi naturligtvis inte motstå. Vädret var underbart och Laila mötte oss på bryggan och talade om att kaffet och de nybakade källarfranskorna väntade. 

Laila tar emot oss på bryggan.

Jag blev inte särskilt förvånad, eftersom jag vet att min svägerska är suverän på att både laga mat och baka. Laila och Göran har sitt sommarhus en bit upp i backen. Därifrån har man en hänförande utsikt över viken.

De hade verkligen gjort underverk med köket i stora huset, lagat golvet och målat väggarna vita. Laila har skurat mattorna på verandan och min svägerska Ann Sophie har klätt om två korgstolar där. Göran och Gunnar - min yngsta bror - har målat alla fönsterkarmar. (MM sköter den gemensamma ekonomin för huset så vi bidrar också till skötseln av detta fast inte så handgripligt som övriga.)

Köket har blivit vitt och fräscht och några trasiga plattor har bytts ut. En lyckträff att några extra hittades i  en skrubb där de legat sedan i början på 50-talet!

Laila har skurat mattorna på "verandan" och Ann Sophie har klätt om korgstolarna. Här kan man sitta och se solen gå ner i viken...

Efter kaffet fortsatte vi vidare uppför berget för att titta till vår lilla stuga, där vi inte varit på fem år. På den tiden hade de små slyen som fanns då hunnit växa upp till rejäla träd. Det första MM fick göra var att ta fram sågen och såga ner en hel del av dem.

Vår lilla stuga, som egentligen är ett ombyggt hönshus. Min bror Göran tog bilden.

Vi jobbade några timmar med detta tills Laila och Göran bjöd på lunch på sin altan. Laila hade bakat en himmelskt god kladdkaka till efterrätt som vi mumsade i oss med vispgrädde till.

Laila och Göran på sin altan.

Utsikt från altanen åt andra hållet

Min bror och svägerska på sin altan.

Laila bjuder på en utsökt god Ekstatårta som efterrätt. Inte något för VV.

Upp till vårt lilla huset igen för en sista översyn – det var inte i så dåligt skick som vi hade befarat som väl var. MM hann med att montera ner en rostig hammock och såga ner ett par träd till. Tyvärr blev det inget bad av som jag hade hoppats på eftersom vattnet var grönt och smetigt av alger.