834 Utflykt till Äspholm

Allmänna bryggan vid Wrångö där vi blir hämtade med båt av min bror Göran. De flesta av bilderna har tagits av MM/Kent. De och kan klickas större. 

Tvärsöver viken i Wrångö.

Det är numera inte så ofta vi åker ut till vår egen lilla sommarstuga eller mitt och mina bröders gemensamma sommarhus på ön Äspholm i Sankt Anna skärgård. Dels beror det på att jag ofta spelar när de andra kantorena i de närbelägna församlingarna har semester, dels har varken mina barn eller barnbarn något hus på ön. Den tid jag är ledig på sommaren tillbringar jag på hellre på Öland med Mirrfamiljen, vilket framgår av mina många inlägg därifrån. 

Min bror Göran hämtar oss vid Wrångö brygga.

Min bror Göran vid ratten.

Mina två bröder är dock för det mesta på ön med sina barn och barnbarn och deras familjer. Båda bröderna har egna hus också. Det stora huset användes endast som gästhus. Mina svägerskor

och mina bröder har hela denna sommar hållit på och renoverat detta. Laila, Görans fru, tyckte att vi åtminstone kunde åka ut och se hur fint det hade blivit innan de åkte hem till Lund.

Det gemensamma sommarhuset i motljus. Till höger uppe på berget Laila och Görans hus.

Stora sommarhuset lite närmare. Vår båt ligger ensam och övergiven bakom björken.

Göran erbjöd sig generöst att hämta oss med sin båt och även skjutsa hem oss till Wrångö brygga eftersom vi inte har vår båt ilagd. SMHI hade lutovat strålande sol så att detta erbjudande kunde vi naturligtvis inte motstå. Vädret var underbart och Laila mötte oss på bryggan och talade om att kaffet och de nybakade källarfranskorna väntade. 

Laila tar emot oss på bryggan.

Jag blev inte särskilt förvånad, eftersom jag vet att min svägerska är suverän på att både laga mat och baka. Laila och Göran har sitt sommarhus en bit upp i backen. Därifrån har man en hänförande utsikt över viken.

De hade verkligen gjort underverk med köket i stora huset, lagat golvet och målat väggarna vita. Laila har skurat mattorna på verandan och min svägerska Ann Sophie har klätt om två korgstolar där. Göran och Gunnar - min yngsta bror - har målat alla fönsterkarmar. (MM sköter den gemensamma ekonomin för huset så vi bidrar också till skötseln av detta fast inte så handgripligt som övriga.)

Köket har blivit vitt och fräscht och några trasiga plattor har bytts ut. En lyckträff att några extra hittades i  en skrubb där de legat sedan i början på 50-talet!

Laila har skurat mattorna på "verandan" och Ann Sophie har klätt om korgstolarna. Här kan man sitta och se solen gå ner i viken...

Efter kaffet fortsatte vi vidare uppför berget för att titta till vår lilla stuga, där vi inte varit på fem år. På den tiden hade de små slyen som fanns då hunnit växa upp till rejäla träd. Det första MM fick göra var att ta fram sågen och såga ner en hel del av dem.

Vår lilla stuga, som egentligen är ett ombyggt hönshus. Min bror Göran tog bilden.

Vi jobbade några timmar med detta tills Laila och Göran bjöd på lunch på sin altan. Laila hade bakat en himmelskt god kladdkaka till efterrätt som vi mumsade i oss med vispgrädde till.

Laila och Göran på sin altan.

Utsikt från altanen åt andra hållet

Min bror och svägerska på sin altan.

Laila bjuder på en utsökt god Ekstatårta som efterrätt. Inte något för VV.

Upp till vårt lilla huset igen för en sista översyn – det var inte i så dåligt skick som vi hade befarat som väl var. MM hann med att montera ner en rostig hammock och såga ner ett par träd till. Tyvärr blev det inget bad av som jag hade hoppats på eftersom vattnet var grönt och smetigt av alger.