755 Lördagstema Show&Tell – Upphittat

Gnuttan har bestämt lördagstemana  för mars. Övriga lördagsbloggare finns i högra spalten på bloggen om man scrollar ner en bit.

Mycket av min vakna tid går åt att leta efter stora saker eller små saker. Jag borde följa min käre ordningssamme svärsons devis som lyder: ”Var sak på sin plats och en plats för var sak”. Jag försöker för det mesta att följa detta råd – men det funkar inte alltid.

T.ex. var min öppnare till vattenkranen utomhus spårlöst försvunnen sedan tidigt förra våren. Det finns ingen kran egentligen, utan det är öppnaren som fungerar som en sådan. Det går till nöds att öppna ”kranen” med en stor skruvmejsel, så det fick vi göra under hela sommarhalvåret och en bra bit in på hösten. Jag hade naturligtvis letat igenom alla byx- och jackfickor och kökslådor utan framgång, eftersom den inte låg på sin vanliga plats bredvid tallrikarna i köksskåpet.

 

Saker som ofta försvinner men har upphittats igen.

När Mirren i januari i år fick låna min tjocka dunjacka som jag bara använder då det är rejäla minusgrader, undrade hon vad det var för en konstig sak som låg i fickan. Det var naturligtvis kranöppnaren…

 

Min tjocka dunjacka som jag för mitt liv inte kan begripa varför jag hade på mig i samband med trädgårdsarbete förra våren.

Vissa saker, som brukar försvinna titt som tätt, som t.ex. linsskyddet till kameran, bryr jag mig numera inte om att leta efter. Jag tänker att rätt som det är kryper det fram – i synnerhet som jag vet att grejen måste finnas kvar i huset. Det var bl.a. frånvaron av detta linsskydd som gjorde att jag bestämde mig för en grundlig genomstädning av mitt arbetsrum i går.

Linsskyddet återfanns naturligtvis inte under alla papper och böcker som jag hade hoppats. Det upphittades senare när jag skulle ta fram en näsduk ur mina termobyxor, som jag ibland använder inomhus när jag är frusen.

754 Galleri Fredag - Fredagskänsla

Jaha, så var det fredag igen och jag hänger på Galleri Fredag den här månaden. Fler som gör det hittar man i högra spalten på bloggen. Värdinna för temat i mars är Erica i Piteå.

Jag har egentligen ingen speciell fredagskänsla nu när både jag och MM är pensionärer. Det var skillnad förr när man jobbade - då såg man fram emot fredagen och den lediga helgen med förväntan. I bästa fall hade jagledigt på lördagen eftersom jag samtidigt som jag var lärare på heltid hade deltidstjänst i kyrkan. Men att spela på en gudstjänst var ju inte samma sak som att vara i skolan hela dagen...

Den här fredagen ser jag också fram emot med förväntan - Mirrfamiljen kommer ner som hastigast och övernattar hos oss på väg till sommarhuset på Öland. Men, som alltid när de ska hälsa på, har jag en stark känsla av att jag behöver städa. Den ordningssamme svärsonen brukar dra sig tillbaka till min dator när alla barnen somnat. Jag ser över förödelsen därinne.

Min fredagskänsla säger mig att här behöver städas... (Bilderna går att klicka större.)

 

Sagt och gjort. Bara att flytta ut det mesta så att jag kommer åt i skrymslena. När var det seanst jag röjde ut? Säkert två månader sen.

 

 

Det är fantastiskt så mycket det får plats i ett så litet rum!

 

Kanske någon undrar varför det hänger en adventsstjärna i fönstret till mitt arbetsrum. Det beror på att jag inte har någon väggkontakt där utan behöver en ljuskälla på natten. Eftersom adventsstjärnan är av trä skadar den inte fönstret om någon skulle få för sig att öppna detta oförhappandes. Ljus i arbetsrummet får jag i samband med att jag sätter på datorn.

 

 

Nu har den äkta fredagskänslan infunnit sig. Nu är det bara delar av det övriga huset kvar att städa!

753 Onsdagstema - Vinnarkänsla

När vi var i Prag hösten 2010 fick jag syn på en katt i ett skyltfönster, som jag förälskade mig i. Tyvärr var den ouppnåelig för mig, den kostade långt över 1000 kr och vi åkte med Ryan Air...

När vi senare samma höst var på syföreningsbasar i Skällviks församlingshem fick jag syn på en likadan katt - fast mindre bland vinsterna på ett av lotterierna. Jag tog väl lotter för ett hundratal kronor och hoppades innerligt att jag skulle vinna denna lilla katt trots att jag aldrig brukar vinna något.

Vinstlott efter vinstlott drogs men ännu, när det bara var några nummer kvar att ropa upp, hade ingen velat ha katten bland alla andra vinster som fanns på pianot. Då ropades äntligen ett av mina nummer upp och jag rusade till pianot och grep min lilla katt. Det var inte bara vinstkänsla utan en sällan upplevd vinstglädje!

Den lilla speldosan, ty det var en sådan, låg i en fin ask där det stod att den var formgiven av en ganska känd konstnär - Rosina Wachtmeister. Här kan man läsa mer om henne och här finns andra vinstkänslor att läsa om och titta på.

752 Tisdagstema - Med sladd

Ja, sladdar har man nog av - inomhus åtminstone. Men den här sladden utanför huset går till två saker som jag välsignar varje dag som det är minusgrader, nämligen motor- och kupévärmaren i bilen. Som många andra har berättat på sina bloggar får inte bilen plats i garaget utan måste stå ute året runt. På några timmar är den nedisade bilen förvandlad till ett behagligt fordon att åka med och all is har smält.Utan sladd hade det inte varit möjligt.

Gud ske lov för denna sladd!

Fler som skriver om sladdar hittar man här.

751 Mässa i Sankt Laurentii kyrka med efterspel i församlingshemmet.

Igår spelade jag på en mässa i Sankt Laurentii vackra gamla kyrka. Det var mycket att spela eftersom jag samtidigt skulle ackompanjera min vän Maj-Grets körer, Sankt Ragnhilds- och Wijkakören, som jag ofta gör annars också.

Att spela på den härliga flygeln är alltid lika underbart - själv har jag ju ingen hemma. (MM har tagit samtliga bilder som går att klicka större.)

I Sankt Ragnhilds-Wijkaören är väl medelåldern runt sjuttio år vilket inte hindrar sångarna att sjunga av hjärtans lust. Man kanske inte alltid är så stark i de högre registren, men vad gör det när man har pianoackompanjemang?

Maj-Gret repeterar med kören innan mässan har börjat.

Maj-Gret som leder kören är ett energiknippe av Guds nåde. Hon är fyllda åttiofyra, men är still going strong och bjuder kören på kaffe och bullar varje gång de träffas och sjunger. Hon brukar baka 170 bullar i veckan läste jag i lördagens tidning, där man hade en artikel om denna fantastiska människa. 

Maj-Gret 84, som det brukar stå i tidningen, i full aktion framför kören.

Vi är ju mitt i fastetiden så Stig, en av våra komministrar, sjöng Litanian idag – en vacker gammal förbön från medeltiden. Mycket annan liturgi också, men MM var som vanligt med mig och hjälpte mig med att hålla reda på noterna. Framför allt säger han till mig när jag INTE ska spela. Jag brukar ha för brått ibland…

Sångerna som körerna sjöng var gamla välkända sånger och psalmer. Under själva nattvarden spelade jag några Taizésånger och det var härligt att höra att jag fick respons från församlingen som sjöng i stämmor till mitt orgelackompanjemang. Bara på de främsta bänkarna satt åtminstone två sångglada präster, Bloggblad och min bror Gunnar som båda sjunger i kör. Även min kantorskollega Roger var med och sjöng tenorstämman, upplyste han mig om senare.

Jag fick fin back-up i Taizésångerna av församlingen under nattvarden.  Känns damen längst till vänster igen? Min bror Gunnar längst fram till höger, som är präst och även körsångare bidrog också till stämsången. Han har varit missionär tillsammans med sin fru Anne Sophie i Tanzania i över tio år

Mässan avslutades med att församlingen sjöng den gamla välkända Barnatro. Jag var nio år när jag första gången tog ut den hemma på pianot – och sen dess har jag spelat den ett oräkneligt antal gånger. Brukar alltid gå hem på äldreboendena - en sång som de gamla känner igen sen barndomen.

Efter mässan bjöd Internationella gruppen på kyrkkaffe i församlingshemmet, där vi förutom att bli bjudna på fika fick lyssna till en kvinna som varit missionär i Tanzania. Hon talade mest om hur man skulle etablera en vänförsamling i exempelvis Tanzania, vad man skulle tänka på att göra eller INTE göra.

Många följde med till församlingshemmet efter mässan för att lyssna till föredrag om vänförsamlingar i Tanzania.

Intressant!  Vi får väl se om föredraget bär frukt och Söderköping Sankt Anna församling upprättar en vänförsamling i Tanzania så småningom. Kontakter finns eftersom både min bror och svägerska varit missionärer där i mer än tio år.

Uppdatering:
En videosnutt som MM tagit där jag kompar till Barnatro gick inte att lägg in här på Blogger. Är det någon som skulle vilja lyssna till den finns den i alla fall på Facebook här.

750 Torsdagstema - I like

"I like" betyder ju som bekant "jag tycker om" eller "jag gillar"vilket jag t.o.m. lyckades lära mina små elever på den tiden det begav sig. Den energiska Birgitta står för både Onsdagstema och Torsdagstema - jag är full av beundran över hennes påhittighet. Och nu när jag inte har så mycket att göra -eller rättare sagt inte bryr mig om att göra så mycket som jag borde av t.ex. tråkigt hushållsarbete - så får jag ju tid över att vara med här och där på temana på bloggen.

Här kommer ett foto av några av de personer som jag tycker allra mest om. Lillebror Caspar, tre och ett halvt, matar sin lillasyster Lissan, ett och ett halvt, med lite av sin bakelse. Eftersom han brukar ha svårt för att dela med sig annars var jag ju tvungen att föreviga detta sällsynta tillfälle. Men båda bröderna älskar sin lillasyster, som ju verkligen här,  för ovanlighetens skull, uppskattar att bli matad Annars äter hon alltid själv och blir väldigt arg om någon försöker stoppa in en sked mat i munnen på henne.

Lissan får smaka av Caspars bakelse. Hon har tidigare ätit upp en del av mammas och mormors semlor.

749 Onsdagstema - UNDERLAGD

Veckans onsdagstema är minst sagt kryptiskt. Upphovskvinnan påstår själv att hon fick idén till ämnet när hon tänkte trycka bordstabletter - underlägg till tallrikar - men tyckte det var lite väl enkelt med UNDERLÄGG som rubrik och så blev det UNDERLAGD  i stället. Här kan man läsa om fler underlagda.

När jag så gick igenom mina bilder från senaste Mälarhöjdsbesöket hittade jag en bild direkt som jag tyckte passade alldeles utmärkt till rubriken UNDERLAGD även om föremålet underst inte är helt och hållet underlagd som tur är...

Min yngsta dotter Mirren busar med mitt yngsta barnbarn Clarissa 1,5 år - Lissan till vardags - som verkar uppskatta detta trots att hon ligger under...

748 Veckans Casimir - Trädgårdsälvan Rosetta

En trädgårdsälva, som heter Rosetta och alltid har röd klänning på sig, målar fjärilar.

(Bilden går att klicka större.)

747 TisdagsTema Lila

Hakar på tisdagstemat idag med en av mina första akrylmålningar som jag gjorde i höstas. Experiment med klister, silkespapper och wellpapp på duk först och sedan målning med akrylfärg som jag duschade med vatten allteftersom. Här kan man hitta fler deltagare i TisdagsTemat.

En hel del lilla blev det ju...

746 Lilla Akademiens konsert på Stora Akademien.

I måndags eftermiddag ringde Mirren och frågade om jag ville följa med på Lilla Akademiens konsert på gamla Musikaliska Akademien i Stockholm. Den skulle äga rum på tisdagskvällen.  Eftersom jag inte hade något särskilt för mig beställde jag omedelbart biljett på Swebus tills dagen därpå och åkte upp som vanligt och sammanträffade med Mirren och barnen på förskolan på eftermiddagen.

Konsertsalen på gamla Kungliga Musikaliska Akademin vid Nybrokajen fylldes snabbt av anhöriga till de många eleverna och andra intresserade. (Bilderna går att klicka större.)

Lilla Akademien är en speciell skola som både innefattar förskola, grundskola och gymnasium. Speciell för att det är obligatoriskt för att alla elever att spela ett instrument. Man har ensemblespel och individuell musikundervisning inlagd på det dagliga schemat. Som en pappa uttryckte det på Lilla Akademiens förberedande lördags- och söndagslektioner i dans, målning och sång som Casimir deltar i: ”På Lilla Akademien stoppar man in ett barn i ena änden och ut kommer en symfoniker i den andra.”

   

Mirren innan konserten har börjat.

Detta år firar Lilla Akademien 15 år med många konserter på olika platser i Stockholm. Den här gången, den 12 februari var det enligt programmet Ensemble- och orkesterfest. Mirren hade sett i annonsen att man bl.a. skulle få lyssna till ett musikstycke där tjugotvå cellister spelade på samma gång och ett annat där nio harpister medverkade.

22 cellister spelar samstämt samma stycke - fantastiskt.

Bara detta var ju en anledning att gå dit och lyssna. Den vackra gamla konsertsalen på gamla Musikaliska Akademien fylldes snart av en förväntansfull publik, som till största delen bestod av anhöriga till de många ungdomarna som skulle spela och uppträda.

Violinisterna tackar för applåderna efter Dvoráks Humoresque.

Redan efter den inledande Dvoráks Humoresque som spelades av en stor violinensemble förstod man att här hade man inte med vanliga amatörer att göra. De yngsta eleverna verkade vara från femman eller sexan på mellanstadiet och sen var det uppåt i åldrarna t.o.m. årskurs nio, gissar jag. Fantastiskt att så många spelade så rent och på samma gång UTAN dirigent. Vi var mycket imponerade, Mirren och jag.

Nästa nummer var den välkända melodin Svanen av C Saint-Saëns och då kom tårarna när alla de tjugotvå cellisterna från tioårsåldern och uppåt spelade samma tema – så vackert! Cellisterna ackompanjerades proffsigt och musikaliskt på flygeln av en liten svan, en elvaårig flicka klädd en vit klänning med vid tyllkjol.

Den lilla pianistsvanen längst till vänster.

Gounods Ave Maria med harpa och fioler fick mascaran att rinna ytterligare och sen kom i mitt tycke kvällens höjdpunkt. En ensemble bestående av nio harpister som bl.a. spelade den gudomligt vackra O mio babbino caro ur Madame Butterfly 

Gounods Ave Maria i ny tappning. Harpisten spelade Bachs ackompanjemang medan violinisterna spelade melodin.

Eftersom vi satt så nära fick jag bara plats med knappt sju av de nio harporna på fotot. Två av harpisterna var pojkar. 

Astrid Hillerud i årskurs 6 hade själv komponerat ett stycke som hon kallade Joy som slog an en ton av irländsk folkvisa. Hon spelade själv med i orkestern och fick naturligtvis stormande applåder.

Astrid som komponerat musiken till Joy blir omklappad av konferencieren

Efter pausen var det blåsarnas tur att briljera med bl.a. marscher och en melodi av Leroy Anderson. En vacker sopran sjöng Allt under himmelens fäste mjukt ackompanjerad av Högstadiesinfoniettan.  För övrigt var eleverna efter pausen mestadels från gymnasiet.

Som avslutning spelade en orkester sammansatt av stråkar och blåsare ett stycke av Jean-Philippe Rameau. Nästa år är det 250 år sen han dog och man firade lite i förväg. Jag tänkte naturligtvis inte på att det går utmärkt att spela in musik på min kamera förrän precis i slutet. Synd, för både musiken med alla cellister och de nio harpisterna var en upplevelse.

Här är Lilla Akademiens program för våren om någon av stockholmarna skulle vara intresserade.