828 Borttaget inlägg

Jag har tagit bort inlägget om Ivar Södergren - återkommer med det så snart (om) jag  fått konstnärens tillåtelse att lägga ut bilder på hans tavlor.

Sen vill jag tala om för mina bloggvänner som jag brukar kommentera hos, att Blogger strular för mig. Kanske kommer jag in hos en bloggvän när jag försökt 6-7 gånger och till slut orkar man inte försöka längre. Facebook fungerar men Blogger är fullständigt hopplös nu. Någon som haft samma problem?

Den här tavlan har jag mitt benägna tillstånd att lägga ut på nätet. Det är den med den gröna himlen som jag målat om.

827 Öland i slutet av juli - sista dagarna

På torsdagen bestämde vi oss för en promenad, Mirren, Caspar, Lissan och jag. Denna promenad föranleddes av att Mirren skulle betala avgiften för familjens båtplats en bit bort. Damen, som skulle ta emot avgiften hade, enligt Mirren, Norra Ölands vackraste utsikt från sitt sommarhus, så jag var mycket spänd på att se denna.

Naturen är hänförande vacker - i mitt tycke - på norra Ölands östra sida. (Bilderna går att klicka större.)

På promenad med Caspar och Lissan.

På vägen hittade Caspar de första björnbären som var något så när mogna. Solskenet flödade även den här dagen och utsikten över havet och strandängarna gjorde att promenaden tog mycket längre tid än vi hade tänkt oss eftersom jag var tvungen att stanna och fota hela tiden.

Caspar har hittat björnbär.

Utsikten från husets trädgård var verkligen fantastisk. Om det var norra Ölands vackraste kanske man kan diskutera, men om det hade funnits en tio i topplista hade den säkert platsat där. Man såg ända bort till Högby fyr och fyrvaktarbostaden som vi besökte och målade av under den målarkurs jag var på i juni. ( I det inlägget har jag visat fyrvaktarbostaden på närmare håll.)

Norra Ölands vackraste utsikt? Högby fyr och den ståtliga fyrvaktarbostaden. (Jag har zoomat så fyren befinner sig egentligen längre bort än det ser ut på bilden.)

Den tredje roddbåten från vänster tillhör Mirrfamiljen.

Bakom bryggan fanns en liten badplats som passade barnen utmärkt. Här tillbringade vi någon timme eller så innan vi vände hemåt. 

Caspar och Lissan roar sig med att kasta sten medan Mirren kopplar av.

Caspar har hittat en grotta.

Spännande...

Lissan kastar sten. (Eftersom barnen badade nakna visar jag inte några badbilder men de tillbringade en ganska lång tid i vattnet.)

Många fåglar fanns det också att titta på.

Jag blev alldeles lyrisk av alla färger. Himlen syns knappt i det intensiva solljuset. Ingen skulle tro att det var sant om man målade av detta...

826 Öland i slutet av juli - första dagarna

På tisdagen efter det att jag plockat ner mina tavlor från Lilla Kanalmagasinet åkte vi iväg till Öland, MM och jag, för att hälsa på Mirrfamiljen några dagar. Mirrmaken hade just fått hem en friggebod i delar, så MM packade ner sitt blåställ för att vara behjälplig med uppsättningen av boden.

Utsikt från sommarhuset på kvällen när vi kom dit. (Bilderna går att klicka större.)

Själv hade jag spänt mig på besöka Artistbutiken i Kalmar att på vägen för att dels inhandla mina hett åtrådda svärdsläpare, som bara finns där i hela Sverige. Dessutom ville jag besöka Ölands folkhögskola, som har sommarkurser för målare av både akvarell, olja och akryl.Vi hann med bägge ställen på vägen till sommarhuset på norra Öland, mer om det i ett senare inlägg.

Dagen därpå hade vi denna utsikt.

Den regniga dagen tillbringades bl.a. med bullbak. Caspar och Casimir i full aktion.

Clarissan alias Lissan älskar smör.

Vädret var vackert när vi anlände på kvällen men dagen därpå öste regnet ner. Lite jobbigt för alla barnen att vara inomhus en hel dag. Visst hade de regnkläder, men efter en liten stund ute i ösregnet var allting genomblött, även stövlarna. Mirren har visserligen tvättmaskin men torktumlare saknas. Eftersom sommarhuset bara ligger femtio meter från havet är tvätten svårtorkad p.g.a. fukten.

Friggeboden måste vara klar och färdigmålad på två dagar. Mirren och MM stöttar väggen på framsidan.

Väggarna på plats. Mirrmaken har bråttom...

Caspar hjälper till att måla väggen.

Mirrmaken och Caspar i målartagen.

Sista hand läggs vid målningen

Dagen därpå och alla dagarna därefter sken solen som vanligt och arbetet med friggeboden kunde fortsätta. Mirren, barnen och jag höll oss undan så mycket vi kunde och tillbringade många härliga timmar nere vid stranden. Även jag fick några salta dopp, de första i sommar.

Mirren med Casimir, Caspar och Lissan som just har fyllt sex, fyra och två år. Alla barnen födda i samma vecka i juli.

Till Casimirs stora förtvivlan flög hans drake bort p.g.a. ett missförstånd som Lissan var upphov till. Som väl var hittade MM senare draken bland enarna hos de stora kossorna, deras närmsta grannar.

Mamma är bästa lekkamraten.

För övrigt var det mest matlagning och disk för oss damer som gällde. Frukost, lagad lunch, mellanmål, lagad middag och kvällsmat för sju personer genererar en hel del disk. Jag slapp som vanligt att laga mat, Mirren fixade allt medan jag diskade för hand mellan varven eftersom diskmaskinen tog tre timmar...

 Casimir med ännu en av sina smarta uppfinningar.

Fantastiska dagar att se tillbaka på när hösten och kylan kommer, även om jag ser fram emot lite svalare tider. Om vår promenad till båten berättar jag i mitt nästa inlägg.

Hösten närmar sig obevekligt - rönnbären är snart mogna.

825 Utställning på Lilla Kanalmagasinet

Kanalhamnen innan Lilla Kanalmagasinet hade öppnat. (Bilderna går att klicka större.)

När jag skriver det här inlägget har jag fått lite perspektiv på det hela. Det är nämligen en hel vecka sedan jag plockade ner mina återstående tavlor från väggarna på Lilla Kanalmagasinet och sa hej då till mina utställningskompisar. Eftersom jag är optimistiskt lagd kan jag ropa hurra och tala om att jag sålde fem tavlor av arton!

Inkomsten hade räckt gott och väl till en målarkurs nästa år på Öland, dock inte på samma ställe som tidigare, om jag bara inte hade kommit på att Lissan också borde ha en fåtölj att sitta i. Dessutom behövde hon en Pippitröja som min rumskamrat Ann sålde. Hyran för lokalen gick jämt upp med EN såld tavla. Sen köpte jag penslar för 739 kr i Artistbutiken när vi var på väg till Mirrfamiljens sommarhus på Öland, så det blev inte så mycket över... 

Lokalen där jag ställde ut mina tavlor. Gun, som väver trasmattor, vid bordet.

I alla fall är jag en erfarenhet rikare. T.ex att turister kommer till Söderköping för att äta glass på Smultronstället och inte för att köpa tavlor - eller för den skull något annat heller. Men de tycker det är kul att kuta runt och titta på utställningen medan de väntar på att något bord ska bli ledigt.

Många båtar passerade under veckan på Göta Kanal.

Efter några dagar var jag väldigt förvånad om någon överhuvudtaget STANNADE framför mina tavlor och kommenterade eller pratade med mig. Trasmattorna var definitivt mer intressanta än tavlorna. Men man ska inte ge upp. Jag har sålt fler tavlor än Van Gogh, som inte sålde en enda medan han levde.

Det blev långa dagar där jag satt från klockan elva på morgonen till klockan sju på kvällen. Som väl var hade jag rara och trevliga utställare omkring mig hela veckan, som gjorde att dagarna gick ganska fort ändå. Jag delade rum med Gun, som vävde fina trasmattor, Maja-Lisa , som målade vackra akvareller och Gun, som bl.a. stickade Pippitröjor

Här sitter Maja-Lisa framför sina vackra akvareller. Ann, som stickar Pippitröjor bl.a. i bakgrunden.

Anns Pippitröja i blått. Det går att beställa tröjor, både i vitt och blått.

Här är Gun med sina hemvävda  trasmattor.

I angränsande rum fanns Birgitta, som ställde ut underbara akvareller, som hennes make, som avled i mars, hade målat. Strongt av henne att fullfölja utställningen som hennes man egentligen skulle ha stått för.

Sven Gunnarsson var mästare i att måla vatten enligt min mening. Tyvärr kommer inte akvarellerna till sin rätt här eftersom det blir reflexer av glaset.

Målning i olja av Sven Gunnarsson.

Ännu fler akvareller av Sven Gunnarsson.

Berit och Lars visade upp sina härliga barnfåtöljer, ett under av precision och av härliga, slitstarka tyger. Jag fastnade för ett uggletyg, men MM ansåg att kattfåtöljen passade bättre. Så nu har de yngsta barnbarnen alla var sin fåtölj, som de älskar att sitta i när de ser på något barnprogram eller en film på teve. Det syns inte på de äldsta fåtöljerna att de är använda! Om det är någon som skulle vara intresserad kan jag förmedla adressen till tillverkaren. De kostar 16-1700 kr styck beroende på tyg.

Berit och Lars med sina slitstarka och välgjorda barnfåtöljer. 

Auroras nallar hette de fina nallar som Birgit sålde. Aurora är Birgits andranamn. Även de andra textila alstren som hon visade var enastående välgjorda. Är mycket imponerad över hur fint man kan brodera på symaskin! Väntar bara på att hon ska börja göra textilkonst också.

Auroras nallar.

Birgit i säljartagen. 

Allt som allt var det en lärorik erfarenhet, och jag fick många tips och idéer och många nya vänner. Dessutom träffade jag en hel del vänner och bekanta som jag inte sett på länge. Men jag tror inte att det blir någon mer utställning på Lilla Kanalmagasinet för mig.

 Hej då Lilla Kanalmagasinet och tack för i sommar.

824 Grattis Kristina i efterskott

Eftersom jag hade en utställarkompis med mig hem igår på lite crépes hann jag inte gratta Kristina igår. Bättre sent än aldrig, så jag gör det idag i stället. Här är hon, Kristina. Det är också min äldsta dotters andranamn som hon fick efter min allra bästa vän på den tiden, Kristina Bruno, numera Cederblad, som jag tyvärr tappat kontakten med. Är det någon av mina blogg- eller facebookvänner som har det, så hälsa och säg att det vore roligt om hon hörde av sig.

Kristina ska just gifta sig, men har besvär med brudbuketten som hon tappar ideligen.

Kristina kommer från latinet och betyder "den som är kristen". 57 000 har det som tilltalsnamn men hela 280 000 bär detta namn. Det ligger på sjunde plats på listan över populäraste namnen. Kerstin, som härstammar från namnet ligger på sextonde plats. Ohotade av Tindror, Wilmor, Alvor och Felicior, än så länge i alla fall.

823 - Grattis Emma

Det här blir inte något längre inlägg eftersom jag är helt slut efter åtta timmars sysslolöshet på Lilla Kanalmagasinet. Kan tänka mig hur expediterna i klädbutikerna känner sig efter en hel arbetsdag. Och de får inte ens sätta sig ner!

Jag har visserligen med mig en bok, men så fort det är lugnt och jag satt mig ner för att läsa i den, kommer det ett nytt gäng in för att titta på tavlorna och då måste jag hoppa upp och se glad ut och hälsa välkommen eftersom jag sitter närmast dörren.

Inga tavlor sålda idag - folk är mer intresserade av Smultronstället där man har 45 minuters kö varje dag för att komma in och äta dyr glass. Påstår Bloggblad i alla fall. Det ligger mittemot Slussen så man slår två flugor in smäll, så att säga.  Men Emma ska grattas i alla fall. Här är hon.

Emma är egentligen en lampa. Men den har förmodligen varit trasig sedan ett tiotal år tillbaka som väl är. Annars hade hon varit svedd vid det här lagen.

När jag växte upp var det bara gamla tanter över 80 som hette Emma. Dessutom var det en särskild sorts fåtölj som hade det namnet, men det kommer väl ingen ihåg idag. Numera hör det till de vanligaste flicknamnen. Namnet kom hit på 1760-talet från tyskan, läser jag i husorganet. Hela 48000 tjejer har det som tilltalsnamn. Att jämföra med Clarissa, som bara 130 heter i hela Sverige. Så lilla Lissan har ett mycket unikt namn, åtminstone idag. Trots populariteten ligger Emma först på 21:a plats i namnstatistiken. Den toppas av Maria, Anna, Margareta och Elisabet.

822 Grattis Magdalena och Vernissage på Lilla Kanalmagasinet

Jag kan ju inte hoppa över att gratta Magdalena på hennes namnsdag trots att jag har haft vernissage på Lilla Kanalmagasinet i Söderköping idag. Här är hon, min porslinsdocka som heter Magdalena.

Magdalena är den av mina dockor som är allra elegantast. (Bilderna går att klicka större.)

Magdalena betyder egentligen bara att hon är från Magdala, en stad i Israel. På franska har namnet blivit Madeleine, ett namn som är bekant i dessa tider. Magda är det nog få som kallas nu för tiden, men andra halvan av namnet Lena var väldigt vanligt på dem som var tio år yngre än jag. Jag känner dock ingen liten bebis som fått vare sig Magda eller Lena som tilltalsnamn. Men de  namnen kommer väl tillbaka som de andra gamla namnen så småningom.

Nu till vernissagen på Lilla Kanalmagasinet. Tänker på dem som ägnar dagar åt att hänga tavlor på museer så det blir snyggt. Här gick det undan. Halv elva på förmiddagen var vi där, MM och jag, och klockan elva öppnades vernissagen. Jag hade ett halvt rum, men det förslog knappt. Tavlorna fick verkligen trängas.

Här kan man se vilka som ställer ut den här veckan.

Jag hade ju tänkt att bjuda på lite vin som i den kungliga huvudstaden, men en vän påpekade att man måste ha tillstånd till det, så därav blev inget...

Den andra halvan av rummet upptogs av tre damer. En dam ställde ut sina trasmattor till försäljning - de fina trasmattorna gick åt som smör - en dam hade målat akvareller och en dam sålde stickade tröjor. Väldigt trevligt med lite sällskap. Dagen gick fort eftersom det var många vänner och bekanta som kom och hälsade på. 

Några av mina tavlor...

...och någa till.

Jag sålde tre tavlor, så nu har jag fått ihop till en målarkurs till nästa år. Fast MM påminde mig om att lokalen inte är gratis och att cider, juice, chips och jordnötter, som hör till en vernissage inte heller är gratis. Hoppas alltså få sälja ett par tavlor till så att det går ihop sig.

Sammanlagt hade jag 18 tavlor med. Här är två till.

En höjdpunkt på dagen var när min äldsta dotter Anna med svärsonen Jörgen och deras vänner, Susanne och Leif-Ivan kom och hälsade på. Dobbermannen Scilla var dock inte särskilt intresserad. 

Kanalbåten Diana kom förbi precis som vi höll på att bära upp tavlorna från bilen.

821 - Grattis Johanna

Dockan Johanna. (Bilden går att klicka större.)

När jag fick min äldsta dotter 1958 ville jag döpa henne till Johanna. Barnet fick sitt namn i dopet på den tiden. En balettdansös i operabaletten som jag kände lite grann och beundrade mycket, hette nämligen Johanna, vilket var helt unikt då.

Min mamma gick i taket - eller fick spader som man sa förr - och var mycket upprörd över namnvalet. Sjuksköterska, som hon var, talade hon om att om man pratade om Johanna var det pottan man menade.

Så det blev Anna i stället, vilket också var mycket ovanligt 1958 och även under Annas hela uppväxt. Anna brukade berätta att om någon pratade om Anna, så var det henne de menade, eftersom ingen annan på skolan hette det som tilltalsnamn. Som sagt, tiderna förändras, tjugo år senare var Anna bland de vanligaste tilltalsnamnen på flickor.

På Wikipedia läser jag att Johanna är en femininform av Johan eller Johannes - det var inte så svårt att räkna ut -  och att det kommer från grekiskan och betyder Gud har förbarmat sig. Lustigt att notera är att två män hade det som tilltalsnamn 2008.