tisdag 9 juni 2009

Professorsinstallation och doktorspromovering i De Geerhallen i Norrköping

Snart har det gått en månad sedan Mirren promoverades till ekonomie doktor och nu måste jag skriva lite om hur det var innan jag glömmer bort det.

Det är faktiskt en stor händelse att få närvara vid en professorsinstallation och en doktorspromovering, i synnerhet när det är ens dotter som ska promoveras. Det hela började med festkonsert i De Geerhallen i Norrköping på fredagskvällen den 15 maj. Mirren hade mycket lämpligt fått vattenkoppor i present av Lillmirren, men kunde hjälpligt sminka över de värsta röda prickarna i ansiktet så att de knappast syntes. Orkestern bjöd på härlig svensk musik bl.a. av Lars-Erik Larsson och Hugo Alfvén. Det blev även sång av damkören vid Linköpings universitet.

Festkonsert på fredagskvällen (alla bilder går att klicka på så att de blir större)


Linköpings universitets damkör sjunger


På lördagen var vi tillbaka i De Geerhallen tillsammans med mängder av andra festklädda människor. Studenter i balklänningar och frackar stod och tog emot när vi kom dit och gav oss program med alla professorer som skulle installeras och alla andra som skulle promoveras till hedersdoktorer och vanliga doktorer.

Studenter möter upp i foyén


Till ljudet av en pampig festmarsch tågade så alla de berörda in klockan 16.00 och tog plats på scenen. Rektorn för Linköpings universitet inledde med ett inspirerat och roligt högtidstal på äkta norrköpingsdialekt – han är född och uppvuxen i staden.

Intåg till promoveringshögtiden under en festmarsch


Sedan vidtog installation av de nya professorerna, bl.a. av Fredrik, en av Mirrens handledare. Den sista hedersdoktorn som promoverades var ingen mindre än Jonas Jakobsson, olympiamästaren i handikappidrott. När man annonserade hans namn, tog han ett stadigt grepp i sin rullstol och for, under auditoriets förvånade sus, som en blixt upp på podiet där promotorn stod med hedersdoktorshatten i hand. En fantastisk kille och snygg dessutom!


Jonas Jakobsson blir hedersdoktor

När han hade fått sin hatt och tackat publiken för de varma applåderna var det dags för de övriga 55 doktorerna att bli promoverade. Innan detta kunde ske skedde en liten ceremoni där endast promotorn medverkade. Under fanfar och publikens fnissande talade professor Elisabeth, också en av Mirrens handledare, högt om att hon tänkte sätta på sig lagerkransen om det bara hade funnits någon!


Promotor och professor E, tillika Mirrens handledare sätter själv på sig kransen

En krans skaffades fram i all hast och ordningen var återställd. Filosofiska fakulteten var den som var först ut på plan och de filosofie doktorerna fick sin lagerkrans. Inom den filosofiska fakulteten får man nämligen en lagerkrans i stället för en doktorshatt. De övriga promotorerna satte också själva på sig sin doktorshatt med ett litet tal och under fanfar…

Efter det följde en smått bisarr ceremoni. Efter utopandet av namnet på den som skulle promoveras, steg denna upp på podiet och togs emot av promotorn som med hög röst sa: ”Var hälsad filosofie doktor!”. Sedan höll promotorn fram lagerkransen med orden: ”Mottag kransen!” (Mottag hatten när det blev dags för de andra fakulteterna) och efter det att hon tryckt ner den på den nya filosofie doktorns huvud räckte hon handen till avsked av densamme med ett högt och tydligt: ”Farväl, filosofie doktor!” utom till Mirren då hon ropade:"Farväl ekonomie doktor!"

Med kransen eller hatten på huvudet tågade så den nypromoverade ner från podiet och fram till rampen, väntade på fem-sex övriga kollegor och tackade sedan publiken för applåderna och gick tillbaka och satte sig på sin plats.



I väntan på att bli promoverade

Denna ceremoni upprepades alltså 55 gånger med olika professorer som promotorer och med de doktorer, som också skulle promoveras från de två övriga fakulteterna; den teknologiska och den medicinska. Förutom de filosofiska fick alla doktorerna inklusive Mirren, som ju är ekonomie doktor men ingår i filosofiska fakulteten, alltså mottaga HATTEN istället för LAGERKRANSEN.

Mirren mottager doktorshatten


Så när Mirren skulle tacka för applåderna tillsammans med sina kollegor var hon den enda HATTEN bland alla kransar då hon ju var den enda ekonomie doktorn vid denna promovering. Och då hon neg djupt i stället för att buga behövde hon heller inte vara rädd för att den skulle trilla av…


Mirren, den enda med hatt i gänget, tackar publiken för applåderna

Vi hade bestämt oss, MM och jag, för att inte närvara vid den efterföljande banketten med både biskop och landshövding. Jag ångrade mig naturligtvis när jag såg alla glada festklädda människor med sina champagneglas i händerna och fick höra, när Mirren och Mirrmaken kom hem på natten, vilken god mat och goda viner och vilken fin underhållning det hade serverats under kvällen. För att lugna alla som ser att Mirren är höggravid kan jag tillägga att både hon och maken är helnykterister så något starkare än Coca Cola hade de inte druckit...

Lillmirren hade för första gången fått sova över hos farmor så besöket blev inte långvarigt utan redan efter frukosten morgonen därpå åkte Mirren och Mirrmaken tillbaka till Stockholm för att hämta hem honom.

13 kommentarer:

Bloggblad sa...

Så festligt! Kul att få veta hur det gick till.

Men... var det inte din dotter som inte tyckte att man skulle niga...

Musikanta sa...

Bloggblad:
Hon neg väl bara för att hatten inte skulle trilla av. När de andra hattdoktorerna bugade sig höll alla krampaktigt i sina hattar...

Mirren sa...

Bloggblad och Musikanta: Jag skrev inte att jag inte gillade att man niger - jag bara konstaterade att Magdalena Ribbing inte gör det. M Ribbing påstår att nigandet visar på kvinnans underordning - själv anser jag väl att böja knäna eller huvudet vid hälsning kan vara egalt. Vad gäller hälsning så är det dessutom så att i min värld - som nästan bara består av män - så kan hälsandet vara krångligt. När jag hälsar på mina kollegor på universitetet så kramas vi oftast, eller möjligen tar i hand (med den allra diskretaste av nickar). När jag jobbade med uteslutande expaterierade män utomlands så visste de inte hur de skulle hälsa. Män dunkade de (på mäns vis) kamratligt i ryggen medan de kysste varandras fruar på kinderna (två eller tre gånger - jag visste aldrig riktigt hur många gånger.) Så hur skulle de hälsa på mig? Jag var ju en anomali i sig. Det vanligaste var att de tog ett steg tillbaka och la händerna på ryggen och såg obekväma ut, tills jag började med att ge dem en lätt kram.

Musikanta sa...

Mirren:
Det har du aldrig berättat för mig! Annars brukar ju t.ex. engelskmännen bara hälsa utan att ta i hand. Det känns lite fånigt när man är van att alltid handhälsa...

tant lila sa...

Jag gillar nigande! Jag tycker att det tyder på artighet och ödmjukhet.När jag i Lidingö-Östermalmskretsar har sett kvinnor i min egen ålder niga för dem som är mycket äldre, tycker jag att det är fint.
Förresten har jag själv nigit för kungen och drottningen 1987 när de invigde vårt Kulturcentrum i Ronneby._
Vilken fin beskrivning av dagen! Det måste ha varit härligt att vara där!

Musikanta sa...

Tant Lila:
Skönt att få lite medhåll! Däremot gillar jag inte när vuxna kvinnor niger för mig!

Promoveringshögtiden var en upplevelse och det vore synd att inte dokumentera den, i synnerhet när den inte bevärdigades ens med den minsta notis i lokalblaskan. Trots att både landshövding, biskop och Jonas Jakobsson var närvarande!

tant lila sa...

Musikanta!
Som f d frilansare på en lokaltidning vet jag att vissa saker, som låg på obekväma arbetstider, bevakades nästan uteslutande av oss billiga frilansare. Det var vi som skickades dit.Den sortens frilansare finns inte här i Blekinge längre, och det kanske är samma sak hos er.

Eleonora sa...

Men min kära Ingrid, vilken stolt mamma du måste vara!! Kunde du hålla tårarna tillbaka hela tiden? Din söta fina dotter i sin vackra klänning - oh vad jag skulle ha varit stolt!

Så roligt att få höra hur det hela gick till. Massor med ceremonier och vacker musik accompagnerad av vackert klädda människor. Vilken festivitas!!!

När skal babyn komma? Detta också något roligt för dig och MM. Din dotter kan verkligen konsten att glädja sina föräldrar.

Skön sommar vill jag önska dig och ha det riktigt gott! Kramis kramis

Musikanta sa...

Ja, VI är naturligtvis stolta över henne - det är ju vår gemensamma... Och visst fällde jag några glädjetårar när hon fick sin hatt!

Men mest av allt är jag nog fortfarande förvånad över att hon har orkat fullölja detta jätteprojekt i så många år utan att ge upp! Och med Lillmirren som kräver uppmärksamhet hela tiden. Som väl är har hon haft stort stöd av sin man hela tiden.

Jag jobbar av och till hela juni och juli, men i början av augusti åker vi iväg till Beijing, favoritstaden framför alla andra, åtminstone för mig.

Det blir sjunde gången vi reser dit och det är spännande att se vilka förändringar som har skett sedan förra gången. Vi har heller inte sett Olympiastadion!

Lillebror är beräknad att anlända till världen den 27 juli. Men eftersom storebror kom 15 dagar för tidigt kan man ju aldrig veta.

Jag önskar dig en varm och skön sommar också tillsammans med barn och barnbarn!
Varm kram/M

Musikanta sa...

Tant Lila:
Första hälften av 90-talet frilansade jag också som lokalreporter för NT:s Söderköpingssida. Det stämmer precis som du sa.

Jag fick också åka runt på diverse uppdrag lördag och söndag, gärna så långt bort från Söderköping som möjligt. Men det gjorde inget för jag tyckte att det var jätteroligt!

Men så drogs alla frilansare in i mitten av 90-talet. Det är bara sporten som bevakas numera tydligen. Jag har inte tänkt så mycket på det förrän du påpekade det...Jag tror inte det finns en enda frilansare kvar faktiskt!

Musikanta sa...

Eleonora:
Jag glömde att skriva att kommentaren under din egen var till dig. Men det kunde du väl gissa antar jag.
Kram igen/M

Marianne sa...

Så högtidligt! Jag tycker att Mirren är så otroligt duktig som både är intelligent nog och uthållig nog för att genomföra det enorma arbete som ligger bakom! Hon är värd all lycka och framgång!

Och jag förstår att du är stolt över henne! Det med rätta!

Så det är i juli vi väntar på spännande nyheter : )

Det där med niga och bocka, jag vet inte, det är väl beroende på sammanhanget. När jag hälsar på egyptiska män är det vanligaste att jag lägger höger hand på hjärtat och bugar lite lätt. De gör likadant. Om vi inte tar i hand, förstås. I ett sammanhang som promoveringen tycker jag att det är helt på sin plats att niga eller bocka, det är ju inte en underdånig gest i det sammanhanget.

Jag har också nigit för kungen och drottningen! Två gånger faktiskt, både i Sofia och Istanbul! Och kronprinsessan en gång. Men det upplevde jag mer som etikett än underdånighet, från båda håll.

Kramar!

Musikanta sa...

Marianne:
I det här fallet var det ju faktiskt tal om barn - det är de ju innan de fyllt 15! Och jag tycker att det är på sin plats att man bockar eller niger när man får en bibel i present, i alla fall när det är så många personer som sitter och tittar på.

Jag böjer alltid lite på huvudet när jag hälsar på någon. Men jag skulle nog bocka lite djupare om jag skulle hälsa på kungen eller drottningen. Niga skulle nog kännas lite fånigt tror jag.

Men jag tycker fortfarande inte att det är underdånigt att visa lite artighet i umgänget med andra.
Varm kram/M