tisdag 18 augusti 2009

Dag 2 – torsdag 6 augusti

Den stora skjortjakten börjar
(Bilderna går att klicka större)


MM behöver nya skjortor med kort ärm och Mirrmaken behöver nya med lång. Riktiga Arrowskjortor, som vi köpte förra gången till ett pris långt under det svenska.

Vi bestämmer oss för att åka tunnelbana i stället för taxi och ger oss iväg på promenad de två kilometerna till Hepingmen Station. Det kostar bara två yuan varje gång att åka tunnelbana. En yuan är lite mer än en krona. Skjortorna fanns förra gången på Landau, ett av de stora moderna varuhusen i centrum så vi åker dit. Här är MM på väg ner till tunnelbanan.




Det är många trappor upp och ner till tunnelbanan. Hissar kan jag inte se några och rulltrappor finns bara i enstaka fall – ifall de fungerar. Både barnvagnar och rullstolar är sällsynta i Peking. Jag såg kanske högst tio stycken barnvagnar under hela vistelsen där. Antingen går småbarnen själva eller bär man dem på armen. Bebisar under sex månader såg jag överhuvudtaget inte till.



På Landau finns det minst 20 olika avdelningar som säljer skjortor av olika europeiska och kinesiska märken. Dock inte Arrow. I informationen har man uppenbarligen inte hört talas om detta märke. MM hittar skjortor av märket Nino Ferletti (?) till reapris. Här på de stora varuhusen säljer man inga piratkopior som på marknaderna och alla priser är fasta. Expediterna på Landau ställer gärna upp för fotografering.


Skjortor till Mirrmaken får vi väl köpa en annan dag i den lilla affären, som bara sålde Arrowskjortor, en bit från där Mirren bodde, tänker vi. Det är långt att gå i värmen från Landau till tunnelbanan. Vägen dit kantas av nybyggda affärskomplex och hotell.



På flera håll i tunnelbanan är väggarna utsmyckade med vackra mosaiker. Från Hepingmen Station tar vi taxi till hotellet, jag är ganska trött efter en promenad på cirka fyra kilometer och efter alla trappor upp och ner i tunnelbanan. Det kostar inte mer än tio yuan och det kan det vara värt.





Efter vila och dusch – de närmaste dagarna duschar jag fyra gånger varje dag – går vi och handlar mat på Merry Mart några kvarter från hotellet – vi och något tusental andra kineser. Vi slår på stort och köper en liter konjak för 14 yuan som smakar lite som likör. Alldeles utmärkt. Bröd, smör, ost, juice och yoghurt till sen lunch – utan konjak dock. Som man kan se cyklar många till varuhuset.


Ut igen – det gäller att ta vara på de få dagarna. Taxi till Hepingmen och tunnelbana till Qianmen Street, där man nyuppfört hus i gammal stil och gjort en exklusiv gågata emellan dessa. Gatan och husen är fortfarande under byggnation men H&M har en stor lokal, som redan är i bruk, med massor av skyltfönster. Liksom hos konkurrenten Zara som ligger vägg i vägg.





Vi fortsätter vår promenad med den jättelika affärsgatan Wang Fu Jing i sikte. En lååååång promenad i kvällsmörkret. Största delen av Wang Fu Jing är gågata och det är mycket folk och mycket roligt och spännande att titta på. Det är mest kineser som är ute och flanerar och handlar. Vi ser få västerlänningar. Kanske är det för hett för turister från väst vid denna tid på året. Vi handlar lite kinesgodis – rullar med sesamfrön och honung. De är sega men ganska goda. Vi skippar dock tvärgatan denna gång där de säljer grillade kackerlackor, skorpioner och annat smågodis...



Utanför en shop står kejsaren själv och säger välkommen in. Han är klädd i gult siden – ingen annan än kejsaren fick bära den färgen när det begav sig. Utanför en annan en ganska trött kinesisk kurtisan - geishor finns väl bara i Japan...







Hem med tunnelbana och taxi från Hepingmen. Hade ingen svårighet att somna den kvällen.

PS. fortsättning på Kinaresan följer så småningom eftersom jag ska åka till Stockholm och hälsa på Mirren några dagar och det inte lär bli något bloggat däruppe.

21 kommentarer:

Eleonora sa...

Käraste resenär! Det var så överraskande igår kväll när jag tittade in till dig och såg att ni varit ute och rest så långt bort. Idag hittar jag fortsättningen på er resa och jag är så tacksam att jag får följa med på er färd på detta sättet. Så fina bilder och härlig text även denna dag. Jag ser nu med spänning fram emot att få ta del av fortsättningen.

Hoppas du får mysigt i Stockholm och får rå om Mirren och de små gullisarna! Ha det gott och stora kramen från mig!

Musikanta sa...

Eleonora:
Jag blir så glad när du skriver att det är roligt att läsa min blogg. Man kan ju inte låta bli att skriva om sina intryck - det är ju så omtumlande även om man varit i landet förut!

Sen kanske ett och annat barnbarn skulle tycka att det vore kul att läsa vad mor/farmor och mor/far gjorde för si så där 50 år sen. Vem vet?

Det ska bli underbart att träffa barnbarnen igen - det var ju så länge sedan, en hel vecka...
Ha det gott!
Många varma kramar/M

Bloggblad sa...

Jätteroligt tycker jag med - att få se hur det var! jag som inte varit i Kina och säkert aldrig kommer dit.

Bloggblad sa...

Förresten, glömde säga att du är himla piffig i din outfit!

Eleonora sa...

Javisst ja, du skulle ju till Sthlm. Men då finner du i alla fall denna fredagshälsning från mig.

tant lila sa...

Fina bilder! Det var en lång resa.Kina har jag bara mött genom mina elever, som berättat om sitt liv och sin skola där. Det verkar vara hårda pix!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Åk dit! Det är inte särskilt dyrt och väldigt trevligt och spännande. Bra mycket roligare än att åka och sola sig någonstans på någon plage.

Visst är jag elegant - borde platsa bland de mest välklädda i landet...

Eleonora:
Tack för fredagshälsningen! Är hemma igen och vid datorn i stilla lugn och ro. Känns konstigt med denna tystnad och stillhet efter träffen med barnbarnen. Ha en skön helg!
Varm kram/M

Tant Lila:
Jag har också sett TV-program om den kinesiska skolan. Inte precis som den svenska.(Men vilken skola i världen är väl som den...)

Barnen måste börja tidigt och träna de kinesiska tecknen om de någonsin ska kunna lära sig dem. Och skriva dem hundratals gånger om de ska sitta.

Föräldrarna satsar säkert också hårt på att det enda (i de flesta fall) barnet ska bli duktigt och framgångsrikt. Vilket kanske inte alltid är bra ur barnets synpunkt...

Men lite mer artighet, hänsyn och disciplin i svenska skolor vore inte så dumt.
Kram/M

tant lila sa...

Jag har ingenting att klaga på vad gäller de elever jag hade med artighet etcetera, däremot har jag väldigt mycket att säga om den respektlöshet och brist på integritet som ibland visades eleverna på högstadiet. Detta var förskräckligt, tyckte jag, som kom från en annan värld, när jag kom in i grundskolan. Jag förstår att elever kunde bli galna på kolleger till mig ibland!

Musikanta sa...

Tant Lila:
Så lycklig du kan vara som inte upplevde någon respektlöshet från elevernas sida som lärare på högstadiet! Det fanns även lärare på min högstadieskola som aldrig hade några problem med eleverna - jag hörde tyvärr inte till dem...

Jag kanske hade otur eftersom jag jobbade som speciallärare på högstadiet och som sådan inte var särskilt populär i sig!

I synnerhet eftersom jag var tvungen att vikariera ibland som klasslärare då ingen annan kunde hoppa in som exempelvis fransklärare!

Mina kolleger då var mycket noga med att påpeka för mig att jag "bara" var mellanstadielärare, visserligen med ett års speciallärarutbildning, men dock! Sånt märker eleverna.

Det är lite kul att jag numera har högre poäng i t.ex. engelska än mina f.d. kollegor...

Jag kan hålla med dig om att vissa lärare behandlade eleverna dåligt - i synnerhet de kvinnliga lärarna de kvinnliga eleverna. Men det hörde till undantagen.
Kram/M

tant lila sa...

Nu ljög jag lite, upptäckte jag, för på den allra första grundskolan jag jobbade- långt från min bostad -var en del elever ganska så jobbiga, men där var jag bara en termin. Detta hade jag faktiskt glömt, eller förträngt.
Men invandrareleverna var jättetrevliga och även de som jag jobbade med före dem. Det berodde kanske på att jag var så gammal när jag började, de hade respekt för äldre, och ville alltid höra min ålder. (Jag är inte så rynkig)
Jo visst är det så att kollegers attityder smittar av sig. Skönt när man får ta revansch! Fast speciallärare hade hög status hos oss, oavsett grundutbildningen.

Musikanta sa...

Tant Lila:
Jag har haft många underbara elever, men tyvärr kommer man mest ihåg de besvärliga! T.ex. killarna i 9 TP (teknisk - praktisk linje för dem som inte var med när grundskolan startade) som ville att man skulle vända sig i profil...

Fast då var jag förstås bara 30 år.

När det gäller kollegorna på högstadiet var det en strikt hierarki. Först kom lärarna i NO-ämnen och SO (mest killar) sen språken (bara tjejer) och sist specialläraren. Som ingen satte sig bredvid även om hon satt ensam i lärarrummet innan de kom dit.

Mirren, som inte har så mycket till övers för lärare på grundskolans högstadium (eller på gymnasiet heller för den delen) skrattar när jag berättar det.

Jag slutade min lärartjänst som speciallärare på mellanstadiet här i Mogata och hade en ganska behaglig tillvaro även om det var mycket jobb, utom när jag ibland tvingades ta alla lektioner i bild och musik i helklass. Det är inte alltid lätt att vara konstnärlig...

Men, som mycket annat, ett minne blott numera. Men jag har aldrig satt min fot i skolan sedan jag slutade!

tant lila sa...

Ja, kolleger och hur de behandlade varandra, kära Musikanta, det skulle jag kunna skriva hyllmetrar om.
Och när jag påtalade missförhållandena med förtal och baktaleri och bristande sekretess (detta var allmänt och gällde alltså inte speciellt mig) fick jag en varning (den andra, den första fick jag som skyddsombud) av skolchefen.
Och så begär man att eleverna inte ska mobba varandra!!!

Musikanta sa...

Tant Lila:
Jag "bråkade" däremot aldrig utan drog ner en psykisk rullgardin varje dag när jag kom till lärarrummet då jag tjänstgjorde på högstadiet den första halvan av 80-talet.

Hela mitt liv förändrades när Palme dog och skolan hade minnesstund för honom i kyrkan och ingen kunde spela orgel utom jag. (Kantorn var väl ledig).

Visserligen inte med fötterna men jag kunde ju ligga med en orgelpunkt på pedalerna. Det var en stor kyrkorgel jag spelade på och jag var helt frälst när jag kom hem och anmälde mig en vecka senare till kantorskursen i Linköping.

1987 fick jag 100% i skolan och 67% i kyrkan så tillvaron ljusnade betydligt.

PS. De äldre manliga kollegorna på högstadiet var nästan alla ämneslärare, d.v.s. lärare med folkskollärarexamen i botten. Det räckte ju med två betyg i två ämnen för att kalla sig det på den tiden. Inte så mycket att sätta sig på sina höga hästar för, eller...
Kram och tack för ditt engagemang!

tant lila sa...

Musikanta, om jag inte hade "bråkat" på högstadiet hade jag säkert fått en hjärtinfarkt eller hjärnblödning (ilska går inåt!) Jag var tvungen för att överleva.
Förstår inte det du skriver om ämneslärare. Ämneslärarexamen på min lärarhögskola krävde en fil.kand. eller fil.mag behörighet i botten. Det var en "vanlig" utbildning till adjunktstjänst, fast jag gick folkhögskollärarlinjen. Men det finns ju många folkskollärare som har vidareutbildat sig. Ja, hierarkin i grundskolan- och kanske mest på högstadiet- är konstig. Miljön är konstig. Förstår att du gladdes åt kantorstjänsten.
Spelade den ordinarie kantorn den gången du vikarierade med fötterna? Jag vet att på skolan där jag var rektor hade de haft en sådan elev en gång fast det var före min tid.

Musikanta sa...

Det är möjligt att det blev ändring men i allra första början räckte det. D.v.s. 1964-65.

Tog man en fil. mag. kallades man INTE ämneslärare utan adjunkt. Det var viktigt! Hur det var med fil. kand. vet jag inte riktigt. Men några tre betyg (60 poäng eller 90 kanske med det nya systemet)i något ämne fordrades det definitivt inte.

För att få en fil. mag. räckte det att man hade två betyg i tre ämnen + praktiktermin eller tre betyg i två ämnen + praktiktermin.

Min exmake tog ut en fil.kand. med en tvåa i sociologi, en tvåa i engelska, en etta i statskunskap och en etta i teoretisk filosofi.

Fötterna ja. Haha, där ser man vilka missförstånd det kan bli när man uttrycker sig dunkelt. (Fast när jag läser igenom min kommentar ovan förstår jag inte riktigt hur du kunde tro att jag blev "frälst" bara genom att ligga med en orgelpunkt hela tiden...:-))

Nej, jag spelade med både fingrar och fötter. Att spela på en manual har jag kunnat sedan jag gick i andra klassen i småskolan och jag fick spela psalmerna på tramporgeln - och trampa alldeles själv under morgonbönen. Jag kunde fyra stycken psalmer men min fröken kunde inte spela alls, så det fick bli dom fyra, olika dagar.

tant lila sa...

Jo, jag vet att fil.kand.examen förr inte är jämförbar med en fil.kand.examen nu, då det ju krävs 60(90)p i ett ämne.
Själv hade jag i min första examen, fil.kanden, 3 betyg (90p) i konsthistoria m konstterori, 2 betyg (60p)i litt.historia m poetik och 1 (30p)betyg i nordiska språk, vilket betydde att jag i vanlig grundskola var behörig i svenska på högstadiet efter lärarhögskolan.
Jag läste senare till tyska och lite engelska och har också behorighet för sv.2.
Men, adjunkt är en tjänstetitel som man inte får förrän man har en adjunktstjänst.Jag har själv varit anställd adjunkt en gång i tiden
Fast år 2000 blev jag anställd som lärare 4-9 (!!!) en termin och sedan som grundskollärare och var jag har behörigheten åk 4-9 kan man ju verkligen fråga sig, men nu anställs inga nya m titeln adjunkt.(Sosseidé säkert!)
När jag klagade över detta sade de på skolkontoret (för äldre lärare hade kvar sin titel, det var bara nya som inte fick den) att jag gärna fick kalla mig adjunkt! Man är ju som man är, och rätt ska liksom vara rätt!

Musikanta sa...

Tant Lila:
Roligt att höra att du också har konstvetenskap (konsthistoria som man sa förr) i din examen.

Jag hade eventuellt tänkt fortsätta och ta 90 poäng i ämnet, men det började bli för teoretiskt för min smak. En hel kurs med professorn i filosofi t.ex. Så jag började läsa franska i stället och efter det engelska.

Vad beträffar titlarna så kan man alltså vara fil.mag utan att vara adjunkt men inte adjunkt utan att vara fil.mag, eller hur?

Det är lika komplicerat som med kyrkomusikerna. En kantor kan vara organist (åtminstone i begravnings- och bröllopsagendorna) men en organist är mycket noga med att h*n inte är kantor. Folk har svårt att skilja på dessa.

tant lila sa...

Apropå titlar så är det så ungefär ja.
Jag har bara 20p (30 nu) i engelska (bättre än inget tyckte jag när jag undervisade i det och läste på distans) men 40 p (60 nu) i tyska.(fr år 2000)
Men, min stolthet, Musikanta, är de 7,5 p i fransk samtida kultur som jag tog i höstas (du kanske minns det) DÄR överträffade jag definitivt mig själv! Inget imponerar så mycket på mig som folk som har franska i sin examen.

Musikanta sa...

Tant Lila:
Jag är mer imponerad av dem som har betyg i tyska, haha! Älskade franska men avskydde tyska när jag gick i skolan.

Duktigt av dig att ta 7,5 p i fransk samtida kultur om det var mycket läsning på franska, som du inte hade aktuellt, efter vad jag förstår. Mycket arbete säkert!
Kram/M

Marianne sa...

Kom på ännu ett skäl till att ni måste åka hit till Kairo: Ta med en skjorta som Mirrmaken stortrivs i så kan han få den kopierad för cirka 150 SEK per skjorta. Mycket fin kvalitet och mycket fint hantverk!

Musikanta sa...

Marianne:
Det är ungefär samma priser som i Kina, så det är ju en fin anledning att resa till Kairo.

Men då måste vi ju veta var vi kan hitta skräddaren - du får väl tipsa oss om det blir aktuellt. Egyptisk bomull är ju världsberömd...

I Kina rusar vi till skräddaren samma dag som vi kommer dit för att beställa det vi ska sy upp.
Många kramar!