Caspars dop i Mälarhöjdens kyrka

Fredagen den 11 september åkte MM och jag upp till Stockholm på eftermiddagen för att bistå Mirren med förberedelserna till dopet på lördagen därpå. Mirrmaken jobbade som vanligt och skulle inte komma hem förrän senare.

Efter att ha handlat halvannan timme på angränsande stormarknad med lille Caspar i sjalen, satte Mirren vid åttatiden på kvällen igång med att göra fyra purjolökspajer, två tårtor och en långpanna fylld med pannkakor till barnen. Fortfarande med Caspar i sjalen.

Mirren lägger sista hand vid buffén i Mälarhöjdskyrkans församlingshem. Caspar i sjalen som vanligt.

Hon beräknade gästerna till tjugo vuxna personer och femton barn. Som väl var hade farmor och farfar tagit hand om den mycket livliga storebror Casimir några timmar…

Dessutom skulle hon göra en lista på allt som skulle tas med till församlingshemmet dagen därpå. Eftersom Mirren har två ugnar var hon faktiskt färdig med all mat vid halvettiden på natten. Jag hade avdelat mig själv att diska upp efter alla rätter, vilket höll mig sysselsatt någon halvtimme efteråt…

Dopet skulle ske i Mälarhöjdskyrkan och buffén intas i församlingshemmet en trappa ner. Vid niotiden på morgonen var vi alla på plats i kyrkan med all mat, som bars ner till församlingssalen. Farmor och farfar hade åtagit sig dukningen och jag tränade sånger i kyrkan med näst äldsta barnbarnet Bella, som lovat att sjunga två sånger under dopakten.

Vackert dukade bord med höstlöv inköpta på stormarknaden

Casimir beundrar buffébordet

Orgeln var underbar och det lät fint när Bella sjöng. Först Prins Noël och sen Himlen måste sakna en ängel av Linn Maria Wågberg.


Jag spelade Intåg i Sommarhagen av Peterson – Berger som ingångsmusik och en Ouverture av Händel som utgångsmusik.


Själva dopakten var mycket högtidlig med den vackra kyrkan som inramning. Lille Caspar tittade sig omkring förvånat och var alldeles tyst hela tiden. Mirrens bästa väninna och Mirrmakens bror och svägerska var faddrar.




Mirren själv sjöng Maria går i Rosengård av Max Reger som en liten överraskning och jag ackompanjerade henne på piano som så många gånger förr…


Prästen var snäll och trevlig och höll ett fint doptal – och efter Fader vår, Välsignelsen och Gud är trofast – psalm 713 - och Händels ouvertyr var det hela över, och jag kunde dra en lättnadens suck. Allting hade funkat perfekt, trots att jag fick springa uppför och nerför trapporna till orgelläktaren ett antal gånger.

Maten var utmärkt god och dopgästerna tydligen hungriga eftersom det nästan inte fanns någon mat kvar alls när kalaset var slut. Pannkakorna hade rykande åtgång. För mig var det extra roligt då både min äldsta dotter Anna och min son Kalle var där med sina familjer. Det är inte så ofta vi träffas alla tillsammans.

Dopklänningen ska tas på

Mirrens bästa väninna, Helén, var fadder. Här med dottern Fanni

Kalle med Caspar i famnen

Anna med sönerna Johan och David

Farmor Ingrid gjorde en enastående insats och utan henne hade inte dopfesten fungerat så fint som den gjorde...

Casimir var jättefin i sin sjömanskostym

Den lille Caspar fick naturligtvis många presenter. Vår egen present, en barnfåtölj i samma fina, gedigna utförande som storebror Casimirs, men med annat tyg, hade redan fått sin plats hemma hos Mirren. Är det någon som är intresserad av dessa fåtöljer finns länken till den som gör dem här.