onsdag 2 juni 2010

Konsten att fodra gardiner

En färdigsydd luft - sex återstår (Bilderna går att klicka större)

I mitt orgelrum, som också används som gästrum har jag en fönstervägg som är 4,5 m lång och 2,40 cm hög. Jag har heltäckande ganska tjocka gardiner längs hela fönstret, men det hjälper inte. Så här års går solen upp precis lagom för att sända sina första morgonstrålar in genom fönsterväggen.

När Mirren var här senast med familjen klagade hon på att Minimirren vaknade tidigt på morgonen p.g.a. att det var så ljust. Det räckte inte med mina gamla heltäckande gardiner. Minimirren var ändå klarvaken kl. 4 och tyckte då att det var dags för alla andra också att stiga upp.

De gardiner som redan hängde därinne är av olika längd, beroende på att jag tvättat två av de sex lufterna och dessa krympt en halv meter. Jag tyckte då att det var dags att ta fram de gardiner som jag köpt i februari året innan till orgelrummet och som legat snyggt och fint i sina paket sedan dess och hänga upp dessa i stället. Mirren föreslog då att jag skulle fodra dem med mörkläggningstyg för att det skulle bli helt mörkt i rummet.

Jag tyckte att det var en utmärkt idé. MM och jag åkte in till Strömma fabriksbod och köpte 16,5 m av sådant tyg, lämpligt till foder. Det hela kostade 1695 kr. Jag fick tyget i ett enda stycke nerknölat i en plastpåse. Det gjorde ingenting eftersom det var av den sorten som inga veck stannade på, vilket jag senare smärtsamt skulle få erfara...

Jag kom ihåg att bloggvännen Eleonora hade fodrat gardiner i ett inlägg och skrev genast till henne och bad om råd. Då mina sju färdigköpta lufter à 1.20 x 2.35 m redan var färdigsydda rådde hon mig att bara sy ihop de två rätsidorna på fodret och gardinluften. Annars skulle man ha sytt ihop bitarna från avigsidan och vänt ut och in på gardin plus foder.

Jag tackar Gud och Eleonora för att jag i alla fall slapp att göra det. Att klippa isär sju bitar, lika långa som gardinlufterna visade sig redan det vara problematiskt. Fodertyget var tjockt, svart, blankt och halt som en ål. Det fanns heller ingenting på den glänsande ytan där man kunde ana en tråd så att man kunde klippa trådrakt. Tyget levde också sitt eget liv på köksbordet, som jag plockat rent och satt en iläggsskiva i.

Min pappas uppslagsverk från 1947 kom då äntligen till användning. Sedan jag lagt ut fodertyget med raka sidan mot bordskanten med uppslagsböckerna ovanpå för att tyget inte skulle ge sig iväg helt, kunde jag med möda mäta ut en bit på 2,35 m.

Pappas uppslagsverk från 1947 fyller en funktion

Nu räckte inte köksbordet till på bredden, utan jag måste flytta tyget och böckerna när jag skulle klippa sista biten. Jag förlorade därmed fokus på klippningen eftersom tyget hade stuckit iväg medan jag ändrade på böckerna. När jag äntligen lyckats att klippa av tre längder gjorde jag ytterligare en noggrann mätning, denna gång med assistans av MM. Det visade sig då att nederkanten uppvisade en differens på tio cm från ena kanten till den andra.

Att klippa isär bitarna tog ungefär tre timmar. När det var gjort skulle jag nåla fast den första gardinluften (som naturligtvis hade måst strykas innan) med fodret. Detta var som tidigare nämnts inte samarbetsvilligt. Även nu kom uppslagsböckerna till undsättning. Att fästa ihop bitarna med knappnålar tog cirka en timme. Efter det tråcklade jag ihop kanterna, vilket gick något snabbare. Sen skulle allt äntligen sys ihop på maskin.

Min egen symaskin, som jag köpt i början av 1960-talet hade av någon anledning upphört att mata fram sömmen. Den var väl trött på gardiner antar jag, eftersom det är nästan allt jag sytt under de sista tjugo åren. Fram med min mammas gamla ärvda symaskin från garderoben, en några år yngre lillasyster.

Mammas gamla Husqvarna Automatic har tjänat ut

Här gick det att sy framåt men inte att spänna undertråden. Resultatet blev en bubblande söm på framsidan av gardinen. Sömmen på baksidan var det däremot inget fel på. Men var det egentligen inte detta jag väntat på i flera år? Att få köpa en ny symaskin som jag ju inte haft någon direkt anledning att göra tidigare! Jag fick bara inte missa chansen…

Medan MM var ute i trädgården letade jag symaskiner på nätet och fastnade genast för en som enligt annonsen var årets populäraste. Den var heller inte bland de dyraste. Sen jag bestämt mig för vilket apparat jag ville ha ringde jag en symaskinshandlare i Norrköping (MM var fortfarande ute) för att kolla att den verkligen var 500 kr billigare på nätet som det stod. Det var den. Men han hade just då rabatt på 500 kr så det jämnade ut sig. Lika bra att handla den av honom då.

Av en lycklig slump, som jag ska berätta om senare, åkte vi aldrig till den symaskinshandlare som jag ringt till först utan till en som jag tio minuter tidigare hade blivit rekommenderad. Nämligen till Helena, som visade sig vara en mycket glad, trevlig och kunnig försäljare. Det slutade med att jag köpte en Husqvarna Viking Emerald 118, en symaskin som var LITE dyrare än den jag tänkt mig från början och med fler praktiska funktioner och två mönstersömmar till.

Det blev kärlek vid första ögonkastet. Om den är ömsesidig återstår att se. Men här är den i alla fall – underverket. Och det bästa av allt! Jag kan ringa Helena när jag vill och få gratis och privat utbildning på symaskinen. Det får man inte på nätet. Och det lär behövas…

Underverket på plats på köksbordet

17 kommentarer:

Bloggblad sa...

Får vi en bild på det färdiga resultatet? Eller måste jag åka ut och titta IRL?

Jag avundas dig icke! Jag har vid något tillfälle försökt sy i sånt halt tyg - det gör jag inte om.

Jag har köpt gardintyg till köket - räknar med att det blir en lätt match som jag vinner. Men jag får vänta till skolan slutar, är rätt slut...

Marianne sa...

Aha! Är det DET man ska ha de där gamla uppslagsverken till? Jag har alltid undrat : )

Är gardinerna färdiga nu? Hu för halkigt tyg, sånt kan inte jag. Och det enda jag kan sy är just gardiner. Fast jag syr för hand, för symaskiner och jag är icke goa vänner.

Kram!

Miss Gillette sa...

Men pust och stånk och stön vad jobbigt det låter. Jag hyser också planer på att sy jättemörkande sommargardiner, men jag ska nog tänka mig för innan jag köper ett sånt åltyg. Visa gärna hur resultatet blev!

Äventyret framtiden sa...

Oj, så mycket arbete, men så vackert det ser ut att bli. Mörkt också hoppeligen.
Karin
som också borde skaffa mörka sommargardiner. Jag är som er Minimirren, vaknar med ljuset och tycker att hela världen skall gå upp:D.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Du är välkommen när du vill att besiktiga mina gardiner. Fodertyget har väl dragit sig, så jag vet inte hur det blir när jag har satt upp gardinerna. Men just nu ser det bra ut.

Dina köksgardiner blir nog perfekta - du är ju jätteduktig på att sy. Ska bli spännande att se ditt nya kök när det är färdigt!

Musikanta sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Musikanta sa...

Marianne:
Jag hade tänkt att slänga uppslagsverket men nu får det bli kvar ett tag till. Jag har nämligen två till - min pappas från 1931 och MM:s från 50-talet någon gång.

Du skulle nog bli kompis med min nya symaskin. Den är en liten pärla.

Många kramar!

Musikanta sa...

Miss Gillette:
Det är säkert ingen konst att fodra gardiner med ett tyg som inte är halt och ligger still...
Lycka till med syendet!

Pettas:
Jag kan försäkra dig att det blir absolut kolmörkt. På så sätt är fodertyget perfekt.

Jag har också svårt att sova när det blir ljust, men brukar vakna vid halvsextiden och inte klockan fyra som Minimirren.

Evatina-beth sa...

Jag har gråtit över många försök till gardinsömnad. Antingen klipper jag fel eller också bubblar sig undertråden. Jag tror inte ens att en ny symaskin skulle hjälpa. Jag brukar trösta mig med att man inte kan vara bra på allt.
Kram från Eva

Musikanta sa...

Eva:
Med den här nya symaskinspärlan blir det ingen bubblig undersöm! Man kan också ställa in tre hastigheter - jättebra. Jag är heller inte särskilt bra på att sy i allmänhet, men alla mina gardiner har jag sytt själv.

När det gäller kläder har jag gett upp för länge sen - klipper fel och syr ihop fel etc. etc. Men nu får jag gratis utbildning av symaskinstjejen när jag vill, så det kanske bättrar sig :-)
Ha en skön söndag. Kramar!

Anna, Fair and True sa...

Läste först "konsten att FOTA gardiner" och tänkte oj, vad handlar detta om! :)

Musikanta sa...

Anna, Fair and True:
Konsten att fota gardiner kommmer inom kort. Det var inte det lättaste nämligen att fotografera det färdiga resultatet eftersom gardinerna stängde ute ljuset helt och hållet, haha!

Anna, Fair and True sa...

:)

o l i v e r sa...

Hej ! Jag har en likadan symaskin (den gröna) och jag är en nybörjare på att sy och vet inte riktigt hur den funkar. när jag syr blir det inget. har jag trätt den fel eller vad gör jag för fel ?

Musikanta sa...

Hej Oliver!
Kul att du tittade in till min blogg! Jag får för mig att du inte är så gammal och att du fortfarande går i skolan. Då tycker jag du ska ta med dig symaskinen dit och fråga textilfröken hur det fungerar att sy på maskin.

Symaskiner måste vara helt rätt trädda, annars vill dom inte sy! Men är den här symaskinen lika gammal som min på bilden kanske den har lagt av helt ändå!
Lycka till - det är kul att sy på maskin.

Tor Magnussen sa...

Hei!
Jeg er interessert i å kjøpe den gamle gode grønne Husqvarnaen. Så om du skal selge
kan du kontakte meg på telefon 0047 91144666
evt. mail tor.magnussen@gmail.com
Jeg er ofte i Sverige..

Tor

Musikanta sa...

Tor:
Har inte sett din kommentar om symaskinen förrän idag 22 september 2015 eftersom inlägget kom upp bland mina populära inlägg. Den gröna har jag redan gett bort till en symanskinsfantast, men jag har en vit gammal Husqvarna Practica II med väska kvar om du är intresserad. Ge gärna ett bud. Du kan hämta den där jag bor i Mogata nära Söderköping eller i Norrköping hos min mans bror som bor centralt.
Ingrid