När vi hade kommit hem vid halvåttatiden bytte vi om och satte oss till bords för att dricka en kopp te i lugn och ro. Efter en stund spetsade MM öronen – han gör det bokstavligen, nästan som en hund…
- Hör du inte att det knäpper någonstans, sa han
Jag, som hör dåligt hörde ingenting.
- Det är nog någon gren som slår mot huset. Det blåser ju ute, trodde jag.
MM. gav sig dock inte. Han smög sig tyst upp och lyssnade och stannade framför köksskåpet ovanför ugnen.
- Hör du inte hur det prasslar, sa han och öppnade skåpsdörren ovanför ugnen.
Och si! Ut hoppade en liten, liten grå mus och försvann blixtsnabbt någonstans i huset, jag vet inte vart eftersom jag skrek och sprang in i badrummet och låste efter mig. Jag hann också stänga dörren till sovrummet. I det fallet är jag en levande illustration till de skämtteckningar där tjocka damer står uppspetade på stolar, håller upp kjolarna och skriker…
När jag kom ut efter en stund hade MM letat efter råttfällor i garaget (som ligger i anslutning till huset och där möss med lätthet tar sig in i synnerhet om det snöar och är kallt och man har ställt en påse solrosfrön på golvet) men inte hittat några.
Jag ringde till Willy:s i Söderköping (öppet till 21.00) men de hade inga råttfällor. Då ringde jag till Maxi Stormarknad i Norrköping (öppet till 22.00), och där hade de sådana. Små för 14.90 och stora för 16.90. Jag ställde ultimatum till MM. Antingen åkte vi till Norrköping – 6 mil fram och tillbaka – och köpte råttfällor, eller tog han semester i morgon. Jag tänkte inte vara ensam i huset tillsammans med musen…
MM. suckade och gick och klädde om sig. Vi stannade till både på Shell och OK på vägen in men inte hade de några råttfällor där inte…
På Maxi köpte vi sex stycken små råttfällor och en stor utifall att…
Väl hemma igen – vädret var inte det allra bästa, snöblandat regn och blöta vägbanor – laddade MM. fyra stycken små fällor med ost och satte ut dem på strategiska platser i huset. Jag var säker på att musen hade gömt sig i mitt ”skräprum” som MM. kallar det. D.v.s. det rum där jag stryker hans skjortor och där alla barnbarnens leksaker finns. Musen hade, enligt MM, sprungit rakt fram…
Ännu en ursäkt för att slippa gå ut och jobba i trädgården...Efter en orolig natt med drömmar om möss steg MM. upp tidigt på morgonen för att rekognoscera. Efter en liten stund kom han tillbaka och konstaterade lakoniskt att musen gått i fällan. Jag steg upp och kikade försiktigt på den lilla musen, som låg med tassarna upp och var död. Den hade mycket riktigt gömt sig i mitt skräprum eftersom den hade valt fällan som var närmast.
När jag såg den lilla musen skämdes jag. Tänk att jag som är så stor kunde vara så rädd för en så liten varelse. Hur rädd hade inte i så fall den lilla musen varit för mig…
I alla fall fick jag köksskåpet ordentlig städat innan vi gick och la oss. Musen hade bitit sönder en oöppnad påse skorpor och satt i sig en halv skorpa. Jag slängde hela påsen, men det gjorde inget, eftersom jag sedan några dagar har börjat med en low carb diet. Inget bröd, inga skorpor, ingen potatis, inget ris, ingen pasta, inget SOCKER, inget mjöl etc.etc.
Idag ska jag storstäda hela huset och se efter vad som kan döljas under symaskinen i mitt skräprum. Kanske ett musbo…
Musen hade nog gömt sig under symaskinen...
9 kommentarer:
Hehe... När jag hade klass och nån sa nåt om en råtta/mus - då var den lektionen i stort sett körd, för ALLA hade historier om dylika djur som de bara MÅSTE få berätta.
Och jag har en jag med:
När vi var nyinflyttade här, vaknade dottern av att en lite mus hade sprungit rakt över hennes ben. Vilket skrik!!! Vi for upp - hörde den då i hennes papperskorg och stängde dörren. Hon sov vidare mellan oss.
Men sen skulle jag tömma papperskorgen... knöt ihop påsen om den lilla musen och bar ut den i soporna... den hade säkert trevligt ända till slutstationen.
Men ÅÅÅååå vad äckligt det var att bära ut påsen där kraken levde.
Min far tog mösssen för hand och slog ihjäl dem. Gammal bonddräng som han var...
Å urk! Möss är svåra eftersom de är så gulliga. Men de får _inte_ bo i mitt skafferi eller i mina väggar eller i mina fordon (de tar sig in genom springor som är 3 mm och usch vad de ställer till).
Eftersom jag har haft katt är jag rätt härdad vad gäller att slå ihjäl möss. Då handlar det förstås mest om näbbmöss: katterna äter ju inte näbbmöss (som inte är möss utan små små mullvadar), men leker hjärtans gärna med dem tills krakarna är chockskadade och ofta också gnagda på. Då får man springa och barmhärtighetsavliva dem så lidandet förkortas. Även om det inte är direkt kul så känns det ändå bättre än att låta kräken plågas i onödan.
Bloggblad:
När jag jobbade på högstadiet och någon sa mus, var den lektionen förstörd - fast av andra orsaker...
Men varför i all världen släppte du inte ut den lilla musen ur plastpåsen en bit ifrån huset - du bodde väl nästan på landet då? Fast du kan trösta dig med att den nog hade gnagt sig ur påsen när det var dags för soptömning...
Miss Gillette:
Jag är inte lika härdad som du - tycker möss är äckliga samtidigt som jag ömmar för dem. Jag vägrar att lägga ut råttgift eftersom jag vet att det då tar lång tid innan de dör.
Råttfällor är bättre eftersom mössen dör ganska ögonblickligen.(Inbillar jag mig åtminstone.) Men jag har inte kommit så långt än att jag kan ta ur dom ur fällan - i det fallet är MM mer hårdhudad. Jag är honom innerligt tacksam för det...
Det där om näbbmöss visste jag inte. Katter är hemska rovdjur! Tur att jag inte har en sån i mitt hus...
När vi bodde på Klinga hade vi en katt som bara inte hann ta död på alla möss som fanns överallt... sprang i väggarna - helst bakom toalettstolen... fasen vad jag kunde flyga högt om jag smugit upp på natten...
Vi hann inte ens tömma fällorna på vinden förrän kompisarna käkat på sina egna... blä.
Bloggblad:
Jag hade nog fått hjärtslag om en mus hade kilat över mina ben på natten på toan...
Men man blir väl härdad när man haft så mycket möss omkring sig :-)
Men lille plutten då! Kunde ni inte bara ha fångat den och åkt långt till skogs med den och släppt den?
Marianne:
Möss är bara söta i Disneyfilmer - inte irl...
Har du försökt fånga en mus någon gång? I så fall kan du ge tips om hur man gör!
Kram!
: D Nej, det har jag ju inte ...
Marianne:
Mirren föreslog att jag skulle ha en hink med en ostbit i på botten och någon sorts landgång upp till kanten på hinken, så att musen kunde klättra upp och hoppa ner i hinken. Sen kunde vi bara slänga ut den...
Hon fick aldrig ha några djur hemma eftersom hon är hyperallergisk för alla pälsdjur. Hon ömmar för både myror, möss och spindlar...
Kram/M
Skicka en kommentar